2016-03-17 06:00

2016-03-17 06:00

Aktivisternas julafton

Delar av den så kallade allmänheten, företrädda av intresseorganisationer, bör inte ges möjligheter att blanda sig i och överklaga skogsavverkningar. Skogsstyrelsens specialistkompetens är tillräcklig för att tillvarata och bevaka samhällets intresse av miljövård i skogsbruket.

Om Naturskyddsföreningen med flera befintliga eller framtida intresseorganisationer ges möjlighet att överklaga avverkningar och andra skogsbruksåtgärder kommer det få stora konsekvenser för skogsbruket. Kompetenta myndigheters beslut utmanas i domstol och de slutliga besluten tas av domstolarna istället. Mer makt åt jurister och domstolar är inte en utveckling att glädjas åt.

Man kan lätt föreställa sig hur en sådan rätt att överklaga en planerad skogsavverkning skulle påverka landets skogsbruk och särskilt de mindre skogsägarna. När det efter decennium av skötsel och omsorg är dags att avverka skogen överklagas skogsägarens tänkta avverkning.

Även om Skogsstyrelsen, som enligt rådande regler bedömer om och hur en avverkning kan ske, anser att skogen kan avverkas kan avverkningen överklagas. Det spelar egentligen ingen roll huruvida den intresseorganisation som överklagar har rätt i sak. Eftersom de flesta mindre skogsägare har begränsade resurser för att driva en miljöprocess kan en aktivistförening stoppa en avverkning.

Man kan förutsätta att processkostnaderna och bevisbördans fördelning mellan parterna skulle komma att följa de normala principerna inom miljörätten. Det innebär att verksamhetsutövaren, i detta fall skogsägaren, skulle bli tvungen att motbevisa mer eller mindre välunderbyggda påståenden från motparten och stå för merparten av kostnaderna. Det är lätt att föreställa sig att många skogsägare ställd inför valet att genomföra allehanda inventeringar och konsekvensanalyser hellre ger upp.

Om reglerna förändras i den här riktningen till följd av den pågående översynen av skogslagstiftningen som regeringen gett direktiv om (Dir. 2015:121) ger man intresseorganisationerna en på tok för stor makt över skogsbruket i Sverige. En sådan utveckling vore mycket olycklig. Att ge mer makt till domstolarna och möjligheter att överklaga allt möjligt är inte en sund utveckling. De totala kostnaderna för samhället skenar, se bara på alla överklagandeprocesser som lagen om offentlig upphandling gett.

I slutänden handlar det om våra myndigheters ställning. Om vi som medborgare inte tror att myndigheterna kan fatta välgrundade beslut, som även tar hänsyn till allmänhetens intressen, kanske vi kan skippa myndigheterna helt och hållet och låta miljöorganisationerna och verksamhetsutövarna processa om olika åtgärder och verksamheter och låta domstolsjuristerna fatta besluten. Få anser väl att det vore en önskvärd utveckling. Därför är det viktigt att utvecklingen inte drivs ännu längre åt det hållet.

Om Naturskyddsföreningen med flera befintliga eller framtida intresseorganisationer ges möjlighet att överklaga avverkningar och andra skogsbruksåtgärder kommer det få stora konsekvenser för skogsbruket. Kompetenta myndigheters beslut utmanas i domstol och de slutliga besluten tas av domstolarna istället. Mer makt åt jurister och domstolar är inte en utveckling att glädjas åt.

Man kan lätt föreställa sig hur en sådan rätt att överklaga en planerad skogsavverkning skulle påverka landets skogsbruk och särskilt de mindre skogsägarna. När det efter decennium av skötsel och omsorg är dags att avverka skogen överklagas skogsägarens tänkta avverkning.

Även om Skogsstyrelsen, som enligt rådande regler bedömer om och hur en avverkning kan ske, anser att skogen kan avverkas kan avverkningen överklagas. Det spelar egentligen ingen roll huruvida den intresseorganisation som överklagar har rätt i sak. Eftersom de flesta mindre skogsägare har begränsade resurser för att driva en miljöprocess kan en aktivistförening stoppa en avverkning.

Man kan förutsätta att processkostnaderna och bevisbördans fördelning mellan parterna skulle komma att följa de normala principerna inom miljörätten. Det innebär att verksamhetsutövaren, i detta fall skogsägaren, skulle bli tvungen att motbevisa mer eller mindre välunderbyggda påståenden från motparten och stå för merparten av kostnaderna. Det är lätt att föreställa sig att många skogsägare ställd inför valet att genomföra allehanda inventeringar och konsekvensanalyser hellre ger upp.

Om reglerna förändras i den här riktningen till följd av den pågående översynen av skogslagstiftningen som regeringen gett direktiv om (Dir. 2015:121) ger man intresseorganisationerna en på tok för stor makt över skogsbruket i Sverige. En sådan utveckling vore mycket olycklig. Att ge mer makt till domstolarna och möjligheter att överklaga allt möjligt är inte en sund utveckling. De totala kostnaderna för samhället skenar, se bara på alla överklagandeprocesser som lagen om offentlig upphandling gett.

I slutänden handlar det om våra myndigheters ställning. Om vi som medborgare inte tror att myndigheterna kan fatta välgrundade beslut, som även tar hänsyn till allmänhetens intressen, kanske vi kan skippa myndigheterna helt och hållet och låta miljöorganisationerna och verksamhetsutövarna processa om olika åtgärder och verksamheter och låta domstolsjuristerna fatta besluten. Få anser väl att det vore en önskvärd utveckling. Därför är det viktigt att utvecklingen inte drivs ännu längre åt det hållet.