2016-03-01 06:01

2016-03-01 06:01

Slut för de rödgröna?

LEDARE

Regeringspartierna går i allt mer otakt och frågan är om samarbetet kommer att överleva vårens nya migrationskris. Samtidigt går det allt bättre för oppositionen där en stramare invandringspolitik nu gjort att Moderaterna kunnat bryta framgångarna för Sverigedemokraterna.

I den sammanvägning av februari månads opinionsmätningar som Novus låtit göra för Sveriges Radios Ekoredaktion, och som presenterades i helgen, så är Moderaterna med sina 25,3 procent större än Socialdemokraterna, som får 24,5 procent – en ren Juholtnivå. Miljöpartiet ligger kvar på låga 5,8 procent och därmed har de två regeringspartierna bara strax över 30 procent av väjarna bakom sig. Och M fortsätter att ta röster från SD.

Detta är en trend som började i januari och som alltså hållit i sig. Uppenbarligen är det många tidigare M-väljare som nu hittat tillbaka efter att under en tid inte sett något annat alternativ än SD när det gäller den brinnande migrationsfrågan. Men nu när M börjat sitt återtagande av en mer realistisk, och därför restriktiv, politik, kommer väljare som egentligen aldrig hade några större sympatier för SD tillbaka. Måtte dessa väljarrörelser fortsätta. Det falsifierar också påståendet om att en anpassning mot SD:s politik bara skulle innebära att detta parti fortsatte att växa.

Opinionsläget är ett ordentligt bekymmer för regeringen och statsminister Stefan Löfven (S). Det är inte alldeles enkelt att ro den bångstyriga regeringsekan när miljöpartisterna vill dra årorna åt ett annat håll än socialdemokraterna. De har förvisso pekat ut en ungefärlig kurs tillsammans, men hjärtat är inte med hos de gröna som helst skulle vilja ta ut en annan riktning. Det illustrerades med all önskvärd tydlighet under helgen när MP höll ett antal så kallade ”dialogkonferenser” runt om i landet med sina företrädare.

Ledningen har svårt att få med sig partiets gräsrötter på regeringens stramare migrationspolitik, som den också gör allt för att distansera sig ifrån. Till sommaren kommer beslutet om att införa tillfälliga uppehållstillstånd, som skall gälla i tre år, att träda i kraft. Men redan nu så säger språkröret och skolministern Gustav Fridolin att man vill riva upp beslutet i förtid. Ursäkta, men han sitter faktiskt i en regering och får därmed ta ansvar för och stå bakom vad denna regering bestämt. Annars har han och hans parti inget i regeringen att göra.

Samtidigt så kommer fler rapporter om att regeringen förbereder sig för ett förnyat migrationskaos när väl vårvärmen börjar, och migrationsströmmarna väntas komma i gång igen. Under ett besök på Volvo vid Torslandaverken så sade statsminister Löfven att man håller på att ta fram en backup-plan för en ny flyktingkris utifall att EU misslyckas med att komma överens om någon fördelning av asylsökande mellan medlemsländerna. Ett scenario som bara verkar alltför sannolikt.

Vad denna backup-plan kan bestå i ville Löfven inte avslöja, men säkerligen innebär det ännu mer åtstramningar i mottagandet och givet vad som sägs i MP så är det tveksamt om de kan gå med på det. Det är kanske det som Löfven också hoppas på, så att han får leda en renodlad S-regering. En sådan skulle ha det lättare att navigera i riksdagen och söka stöd i olika frågor från olika partier. Det som talar emot det är att S enligt uppgifter i Aftonbladet i går nu snarare vill söka strid med alliansen om ”den svenska samhällsmodellen” – en kontraproduktiv strategi om de vill söka mer samarbete i riksdagen.

I den sammanvägning av februari månads opinionsmätningar som Novus låtit göra för Sveriges Radios Ekoredaktion, och som presenterades i helgen, så är Moderaterna med sina 25,3 procent större än Socialdemokraterna, som får 24,5 procent – en ren Juholtnivå. Miljöpartiet ligger kvar på låga 5,8 procent och därmed har de två regeringspartierna bara strax över 30 procent av väjarna bakom sig. Och M fortsätter att ta röster från SD.

Detta är en trend som började i januari och som alltså hållit i sig. Uppenbarligen är det många tidigare M-väljare som nu hittat tillbaka efter att under en tid inte sett något annat alternativ än SD när det gäller den brinnande migrationsfrågan. Men nu när M börjat sitt återtagande av en mer realistisk, och därför restriktiv, politik, kommer väljare som egentligen aldrig hade några större sympatier för SD tillbaka. Måtte dessa väljarrörelser fortsätta. Det falsifierar också påståendet om att en anpassning mot SD:s politik bara skulle innebära att detta parti fortsatte att växa.

Opinionsläget är ett ordentligt bekymmer för regeringen och statsminister Stefan Löfven (S). Det är inte alldeles enkelt att ro den bångstyriga regeringsekan när miljöpartisterna vill dra årorna åt ett annat håll än socialdemokraterna. De har förvisso pekat ut en ungefärlig kurs tillsammans, men hjärtat är inte med hos de gröna som helst skulle vilja ta ut en annan riktning. Det illustrerades med all önskvärd tydlighet under helgen när MP höll ett antal så kallade ”dialogkonferenser” runt om i landet med sina företrädare.

Ledningen har svårt att få med sig partiets gräsrötter på regeringens stramare migrationspolitik, som den också gör allt för att distansera sig ifrån. Till sommaren kommer beslutet om att införa tillfälliga uppehållstillstånd, som skall gälla i tre år, att träda i kraft. Men redan nu så säger språkröret och skolministern Gustav Fridolin att man vill riva upp beslutet i förtid. Ursäkta, men han sitter faktiskt i en regering och får därmed ta ansvar för och stå bakom vad denna regering bestämt. Annars har han och hans parti inget i regeringen att göra.

Samtidigt så kommer fler rapporter om att regeringen förbereder sig för ett förnyat migrationskaos när väl vårvärmen börjar, och migrationsströmmarna väntas komma i gång igen. Under ett besök på Volvo vid Torslandaverken så sade statsminister Löfven att man håller på att ta fram en backup-plan för en ny flyktingkris utifall att EU misslyckas med att komma överens om någon fördelning av asylsökande mellan medlemsländerna. Ett scenario som bara verkar alltför sannolikt.

Vad denna backup-plan kan bestå i ville Löfven inte avslöja, men säkerligen innebär det ännu mer åtstramningar i mottagandet och givet vad som sägs i MP så är det tveksamt om de kan gå med på det. Det är kanske det som Löfven också hoppas på, så att han får leda en renodlad S-regering. En sådan skulle ha det lättare att navigera i riksdagen och söka stöd i olika frågor från olika partier. Det som talar emot det är att S enligt uppgifter i Aftonbladet i går nu snarare vill söka strid med alliansen om ”den svenska samhällsmodellen” – en kontraproduktiv strategi om de vill söka mer samarbete i riksdagen.