2016-02-26 06:01

2016-02-26 06:01

Går inte att bygga bort

Det skulle behöva byggas 700 000 nya bostäder de kommande tio åren bara för att hålla jämna steg med folkökningen, enligt statliga Boverket. Men myndighetens egen analytiker menar att det är en helt orealistisk tanke. Bostadsbristen har andra orsaker och går helt enkelt inte att bygga bort.

Alla talar om den svenska bostadsbristen men få är beredda att göra det som verkligen krävs för att få bukt med den. Det gäller politiker av alla kulörer, och medan man ägnar sig att skenfäkta om förslag och idéer som dessvärre endast kan få marginell betydelse kommer utanförskapet och bristen att stadigt öka.

Bostadsbristen är inte bara ett storstadsfenomen. Den finns i hela landet, också i Värmland och särskilt tydligt är det i Karlstad. I 250 av landets 290 kommuner uppger man att det finns för få bostäder att erbjuda. Alla tycker att det byggs för lite, men faktum är att det byggs rätt friskt, men att det ändå råder bostadsbrist. Detta blir ett stort problem där många unga inte kan flytta hemifrån, eller där arbetslösa får svårt att hitta någonstans att bo. Företag har svårt att rekrytera nya medarbetare om inte dessa kan hitta bostad till rimlig kostnad. Bostadsbristen är därför i högsta grad tillväxthämmande.

Från politiskt håll brukar det heta att vi måste förenkla planprocesserna, kanske till och med ta bort det kommunala planmonopolet, för att frigöra mer mark och överhuvudtaget förenkla de snåriga byggreglerna. Lägg därtill alldeles överdrivna hänsyn till exempelvis strandskydd och påstådda naturvärden, som exempelvis nu när länsstyrelsen stoppat utvecklingen av Katrineberg i Karlstad, och hindren framstår som oerhört svåröverstigliga. Och visst, allt detta har betydelse för hur många bostäder som byggs, men inte i den utsträckning som beslutfattarna inbillar sig.

Häromdagen gick Boverkets analytiker Bengt Hansson ut och sade uppriktigt att det egentligen inte finns för lite bostäder, men att de vi har felutnyttjas på grund av hur systemet är riggat. Även om ökat bostadsbyggande behövs så går det dock inte rent fysiskt att bygga så mycket som 70 000 bostäder om året den kommande tioårsperioden. Vi måste helt enkelt ändra reglerna så att folk flyttar i högre utsträckning och på så vis frigör bostäder åt andra. Nu är det många som exempelvis har fler lägenheter, eller äldre som bor kvar i en alldeles för stor villa sedan barnen flyttat hemifrån.

Detta beror på den hårt reglerade hyressättningen och på reavinstbeskattningen, som Hansson menar är det enda sätt som kan få fart på de så kallade flyttkedjorna och underlätta bostadsbristen. Rörligheten måste öka. Nu bor många kvar i sitt boende, även om de kanske skulle vilja flytta, eftersom de dels skulle förlora på en försäljning med reavinstskatten och dels behöva flytta till ett nytt dyrare boende. En avreglerad hyressättning skulle också göra att fler kunde välja ett mindre boende.

Dagens planekonomiska hyresreglering har skapat en gravt dysfunktionell bostadsmarknad, där folk tvingas betala fantasisummor för högst osäkra svartkontrakt och sedan bo i andra, tredje eller till och med fjärde hand. Insiders bor billigt centralt och subventioneras av de som bor sämre i ytterområdena.

Allt detta är politiskt hyperkänsliga områden, och inte ens borgerliga politiker vågar ta ordet ”marknadshyror” i sin mun, varför Hansson med flera fortsätter att tala för döva öron. Och under tiden kommer problemen bara att tillta, särskilt som vi nu också har en stor mängd nyanlända asylsökande att ta hand om och som behöver tak över huvudet. Här kan man verkligen tala om att politikerna flyr undan sitt ansvar.

Alla talar om den svenska bostadsbristen men få är beredda att göra det som verkligen krävs för att få bukt med den. Det gäller politiker av alla kulörer, och medan man ägnar sig att skenfäkta om förslag och idéer som dessvärre endast kan få marginell betydelse kommer utanförskapet och bristen att stadigt öka.

Bostadsbristen är inte bara ett storstadsfenomen. Den finns i hela landet, också i Värmland och särskilt tydligt är det i Karlstad. I 250 av landets 290 kommuner uppger man att det finns för få bostäder att erbjuda. Alla tycker att det byggs för lite, men faktum är att det byggs rätt friskt, men att det ändå råder bostadsbrist. Detta blir ett stort problem där många unga inte kan flytta hemifrån, eller där arbetslösa får svårt att hitta någonstans att bo. Företag har svårt att rekrytera nya medarbetare om inte dessa kan hitta bostad till rimlig kostnad. Bostadsbristen är därför i högsta grad tillväxthämmande.

Från politiskt håll brukar det heta att vi måste förenkla planprocesserna, kanske till och med ta bort det kommunala planmonopolet, för att frigöra mer mark och överhuvudtaget förenkla de snåriga byggreglerna. Lägg därtill alldeles överdrivna hänsyn till exempelvis strandskydd och påstådda naturvärden, som exempelvis nu när länsstyrelsen stoppat utvecklingen av Katrineberg i Karlstad, och hindren framstår som oerhört svåröverstigliga. Och visst, allt detta har betydelse för hur många bostäder som byggs, men inte i den utsträckning som beslutfattarna inbillar sig.

Häromdagen gick Boverkets analytiker Bengt Hansson ut och sade uppriktigt att det egentligen inte finns för lite bostäder, men att de vi har felutnyttjas på grund av hur systemet är riggat. Även om ökat bostadsbyggande behövs så går det dock inte rent fysiskt att bygga så mycket som 70 000 bostäder om året den kommande tioårsperioden. Vi måste helt enkelt ändra reglerna så att folk flyttar i högre utsträckning och på så vis frigör bostäder åt andra. Nu är det många som exempelvis har fler lägenheter, eller äldre som bor kvar i en alldeles för stor villa sedan barnen flyttat hemifrån.

Detta beror på den hårt reglerade hyressättningen och på reavinstbeskattningen, som Hansson menar är det enda sätt som kan få fart på de så kallade flyttkedjorna och underlätta bostadsbristen. Rörligheten måste öka. Nu bor många kvar i sitt boende, även om de kanske skulle vilja flytta, eftersom de dels skulle förlora på en försäljning med reavinstskatten och dels behöva flytta till ett nytt dyrare boende. En avreglerad hyressättning skulle också göra att fler kunde välja ett mindre boende.

Dagens planekonomiska hyresreglering har skapat en gravt dysfunktionell bostadsmarknad, där folk tvingas betala fantasisummor för högst osäkra svartkontrakt och sedan bo i andra, tredje eller till och med fjärde hand. Insiders bor billigt centralt och subventioneras av de som bor sämre i ytterområdena.

Allt detta är politiskt hyperkänsliga områden, och inte ens borgerliga politiker vågar ta ordet ”marknadshyror” i sin mun, varför Hansson med flera fortsätter att tala för döva öron. Och under tiden kommer problemen bara att tillta, särskilt som vi nu också har en stor mängd nyanlända asylsökande att ta hand om och som behöver tak över huvudet. Här kan man verkligen tala om att politikerna flyr undan sitt ansvar.