2016-02-25 06:00

2016-02-25 06:00

Misslyckad integration

Regeringen har helt misslyckats med sin integrationspolitik, och en bidragande orsak kan vara att de ens vägrar att ta ordet i sin mun. Statsminister Stefan Löfven (S) valde också att inte utse en särskild integrationsminister. Men nu har han ändrat sig, fast vederbörande får alltjämt inte kallas just integrationsminister.

Det är arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) som utöver sitt nuvarande jobb också får det som regeringen kallar ”etableringsfrågorna” på sitt bord. Det innebär i praktiken att hon blir en sorts överrock eller förmyndare till de andra ministrarna när det handlar om frågor som rör nyanlända invandrares integration... förlåt, etablering i det svenska samhället. Tydligare än så kan väl inte Löfvenregeringens misslyckande illustreras.

”Vi måste ha den här helhetssynen och det är lättare om en får den här huvuduppgiften”, säger statsministern till Dagens Nyheter. Men likväl vill han inte utse en särskild minister med detta ansvar. Särskilt pikant i sammanhanget är att det blir två av regeringens miljöpartistiska ministrar som kommer att få särskild översyn av Johansson, nämligen bostadsminister Mehmet Kaplan och utbildningsminister Gustav Fridolin. Detta i en situation då det gnisslar i samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet om framför allt migrationsfrågan.

Man kan verkligen undra varför ordet ”integration” har blivit så tabu för Socialdemokraterna. Kanske för att de är pinsamt medvetna om att de saknar en ordentlig integrationspolitik. För de är väl inte emot att invandrare integreras i det svenska samhället? Motsatsen till integration är ju segregation, och vad det leder till kan vi se i valda delar av våra förortsområden. Att göra integration till ett icke-ord gör dock inte att problematiken försvinner, något som nu Löfven uppenbarligen blivit varse. Även om han väljer att tala om etablering istället.

Kan det vara så enkelt som att det var ett sätt för S att inför valet slippa diskutera besvärliga politiska frågor som de bara trodde skulle kunna gynna Sverigedemokraterna? Men även SD saknar i allt väsentligt en integrationspolitik, men de hymlar åtminstone inte med det. De vill ju helst att det inte skall komma hit några invandrare alls, och då behövs ingen integration. Fast på den punkten lär SD få ändra sig. De kan ju heller inte tänka bort alla dem som redan har kommit hit.

Frågan är dock vad Ylva Johansson rent konkret kommer att göra. Det spelar ingen roll om hon nu får ta politiska initiativ som ligger på andra ministrars områden om hon inte har något att komma med. För S är alltjämt svaret skyldigt på vilken integrationspolitik de har. Snarare har de på hennes eget ansvarsområde visat på extrem förändringsovilja när det gäller att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Tvärtom har regeringen försvårat det med höjd arbetsgivaravgift för unga och försämringar av Rot- och Rut-avdragen. Allt åtgärder som försvårar också nyanländas etablering i Sverige.

Sedan handlar integration om mer än jobb och bostad. Det handlar om att bli en del av det svenska samhället och då krävs det kunskaper i svenska språket och att man tar del av den svenska kulturen och nationella identiteten. Därför är förslaget som presenterades i måndags från Moderaterna om obligatorisk samhällsorientering, med examination, för nyanlända bra. Vi måste också kunna ställa krav för att få invandrare att integreras. Kanske ett förslag för Ylva Johansson att bita i?

Det är arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) som utöver sitt nuvarande jobb också får det som regeringen kallar ”etableringsfrågorna” på sitt bord. Det innebär i praktiken att hon blir en sorts överrock eller förmyndare till de andra ministrarna när det handlar om frågor som rör nyanlända invandrares integration... förlåt, etablering i det svenska samhället. Tydligare än så kan väl inte Löfvenregeringens misslyckande illustreras.

”Vi måste ha den här helhetssynen och det är lättare om en får den här huvuduppgiften”, säger statsministern till Dagens Nyheter. Men likväl vill han inte utse en särskild minister med detta ansvar. Särskilt pikant i sammanhanget är att det blir två av regeringens miljöpartistiska ministrar som kommer att få särskild översyn av Johansson, nämligen bostadsminister Mehmet Kaplan och utbildningsminister Gustav Fridolin. Detta i en situation då det gnisslar i samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet om framför allt migrationsfrågan.

Man kan verkligen undra varför ordet ”integration” har blivit så tabu för Socialdemokraterna. Kanske för att de är pinsamt medvetna om att de saknar en ordentlig integrationspolitik. För de är väl inte emot att invandrare integreras i det svenska samhället? Motsatsen till integration är ju segregation, och vad det leder till kan vi se i valda delar av våra förortsområden. Att göra integration till ett icke-ord gör dock inte att problematiken försvinner, något som nu Löfven uppenbarligen blivit varse. Även om han väljer att tala om etablering istället.

Kan det vara så enkelt som att det var ett sätt för S att inför valet slippa diskutera besvärliga politiska frågor som de bara trodde skulle kunna gynna Sverigedemokraterna? Men även SD saknar i allt väsentligt en integrationspolitik, men de hymlar åtminstone inte med det. De vill ju helst att det inte skall komma hit några invandrare alls, och då behövs ingen integration. Fast på den punkten lär SD få ändra sig. De kan ju heller inte tänka bort alla dem som redan har kommit hit.

Frågan är dock vad Ylva Johansson rent konkret kommer att göra. Det spelar ingen roll om hon nu får ta politiska initiativ som ligger på andra ministrars områden om hon inte har något att komma med. För S är alltjämt svaret skyldigt på vilken integrationspolitik de har. Snarare har de på hennes eget ansvarsområde visat på extrem förändringsovilja när det gäller att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Tvärtom har regeringen försvårat det med höjd arbetsgivaravgift för unga och försämringar av Rot- och Rut-avdragen. Allt åtgärder som försvårar också nyanländas etablering i Sverige.

Sedan handlar integration om mer än jobb och bostad. Det handlar om att bli en del av det svenska samhället och då krävs det kunskaper i svenska språket och att man tar del av den svenska kulturen och nationella identiteten. Därför är förslaget som presenterades i måndags från Moderaterna om obligatorisk samhällsorientering, med examination, för nyanlända bra. Vi måste också kunna ställa krav för att få invandrare att integreras. Kanske ett förslag för Ylva Johansson att bita i?