2016-02-20 06:00

2016-02-20 06:00

Nyval inget alternativ

Något vidare stöd för ett nyval, eller extraval som det egentligen heter i regeringsformen, finns inte. Enligt en undersökning som Novus gjort för Sveriges Radios Ekoredaktion tycker 60 procent av svenska folket inte att ett nyval vore någon bra idé, medan 30 procent tyckte det.

Inte ens bland alliansväljarna finns det en majoritet – där är procentsiffrorna 55 respektive 35 procent – eller bland moderata sympatisörer – 48 respektive 42 procent. Men det betyder inte att statsminister Stefan Löfven (S) och hans rödgröna regering kan andas ut.

Även om ett nyval inte vore särskilt önskvärt så finns det andra sätt att ställa till det för regeringen. Strängt taget behövs det inget nyval för ett regeringsskifte, även om exempelvis Centerledaren Annie Lööf har sagt att det åtminstone krävs ett val innan de kan tänka sig att flytta in i Rosenbad. Om inte ett nyval så betyder det då det ordinarie valet 2018. Men bara för att man i ett hypotetiskt scenario fäller Löfvens budget, eller tvingar fram en misstroendeförklaring i riksdagen, betyder inte det automatiskt ett nyval. Det ankommer på statsministern att utlysa ett sådant, och beroende på det då varande opinionsläget kanske han hellre avstår.

En ny alliansregering är förvisso önskvärd, men om inte alla partier är villiga att axla regeringsmakten då kanske ett par ändå är det. Det skulle i och för sig innebära att alliansen i praktiken upphörde, och det vore verkligen synd. Men om det ställs för många orealistiska krav på hur de politiska grundförutsättningarna måste se ut för att bilda regering kan det dessvärre bli nödvändigt.

Tiden med två stora block är förbi och vi har en ny politisk verklighet med tre block som partierna måste anpassa sig till. Att från borgerligt håll drömma om en sorts idealförutsättningar som aldrig kommer är att under överskådlig tid lämna över makten till Socialdemokraterna, oaktat hur svaga dessa är. Märk väl att det inte betyder något formellt samarbete med Sverigedemokraterna, men att vi kan få olika minoritetskonstellationer som får sicksacka sig fram i riksdagen, precis som görs i många andra länder.

Det vore dock olyckligt att helt avföra nyvalet från den politiska dagordningen. Om inte annat behövs det som ett hot att hålla över den svaga och vacklande regeringens huvud så att den kanske skärper sig. Omvänt så kan också Löfven hota med det, precis som han gjorde i slutet av 2014, och som gjorde att vi fick den tvivelaktiga decemberöverenskommelsen.

Ett stort problem med systemet med extraval är att det inte bryter de ordinarie valen. Så även om vi skulle få ett nytt riksdagsval i år så skall det ändå hållas ett ordinarie val 2018. Det skulle ge en ny regering alldeles för kort tid på sig att försöka genomföra sin politik. Bara av den anledningen så har fönstret för att hålla ett extraval nästan redan stängts. Och något politiskt intresse för att ändra grundlagen så att en ny fyraårsperiod skulle börja löpa efter varje val finns inte heller, vilket är tråkigt.

Inte ens bland alliansväljarna finns det en majoritet – där är procentsiffrorna 55 respektive 35 procent – eller bland moderata sympatisörer – 48 respektive 42 procent. Men det betyder inte att statsminister Stefan Löfven (S) och hans rödgröna regering kan andas ut.

Även om ett nyval inte vore särskilt önskvärt så finns det andra sätt att ställa till det för regeringen. Strängt taget behövs det inget nyval för ett regeringsskifte, även om exempelvis Centerledaren Annie Lööf har sagt att det åtminstone krävs ett val innan de kan tänka sig att flytta in i Rosenbad. Om inte ett nyval så betyder det då det ordinarie valet 2018. Men bara för att man i ett hypotetiskt scenario fäller Löfvens budget, eller tvingar fram en misstroendeförklaring i riksdagen, betyder inte det automatiskt ett nyval. Det ankommer på statsministern att utlysa ett sådant, och beroende på det då varande opinionsläget kanske han hellre avstår.

En ny alliansregering är förvisso önskvärd, men om inte alla partier är villiga att axla regeringsmakten då kanske ett par ändå är det. Det skulle i och för sig innebära att alliansen i praktiken upphörde, och det vore verkligen synd. Men om det ställs för många orealistiska krav på hur de politiska grundförutsättningarna måste se ut för att bilda regering kan det dessvärre bli nödvändigt.

Tiden med två stora block är förbi och vi har en ny politisk verklighet med tre block som partierna måste anpassa sig till. Att från borgerligt håll drömma om en sorts idealförutsättningar som aldrig kommer är att under överskådlig tid lämna över makten till Socialdemokraterna, oaktat hur svaga dessa är. Märk väl att det inte betyder något formellt samarbete med Sverigedemokraterna, men att vi kan få olika minoritetskonstellationer som får sicksacka sig fram i riksdagen, precis som görs i många andra länder.

Det vore dock olyckligt att helt avföra nyvalet från den politiska dagordningen. Om inte annat behövs det som ett hot att hålla över den svaga och vacklande regeringens huvud så att den kanske skärper sig. Omvänt så kan också Löfven hota med det, precis som han gjorde i slutet av 2014, och som gjorde att vi fick den tvivelaktiga decemberöverenskommelsen.

Ett stort problem med systemet med extraval är att det inte bryter de ordinarie valen. Så även om vi skulle få ett nytt riksdagsval i år så skall det ändå hållas ett ordinarie val 2018. Det skulle ge en ny regering alldeles för kort tid på sig att försöka genomföra sin politik. Bara av den anledningen så har fönstret för att hålla ett extraval nästan redan stängts. Och något politiskt intresse för att ändra grundlagen så att en ny fyraårsperiod skulle börja löpa efter varje val finns inte heller, vilket är tråkigt.