2016-02-13 06:01

2016-02-13 06:01

Asylkris i regeringen

LEDARE

I torsdags kom så regeringens förslag om tuffare asylregler, de som förhandlades fram med allianspartierna i slutet av november efter att asyltillströmningen blivit landet övermäktigt. Samtidigt flaggar ledande socialdemokratiska ministrar för ytterligare skärpningar, vilket fått ledande miljöpartister att sparka bakut. Snart kan regeringskrisen vara ett faktum.

Skärpningarna av asylpolitiken är tänkta att gälla i tre år med början den 31 maj i år, och skall ge Sverige ett välbehövligt andrum från asylstormen genom att vi lägger oss på EU:s miniminivå. Fast frågan är om det räcker. Bland förslagen märks tillfälliga och inte permanenta uppehållstillstånd, begränsningar av anhöriginvandring och ökade försörjningskrav. Men redan har förslagen urvattnats genom att exempelvis skärpningarna av anhöriginvandring inte skall gälla dem som sökte asyl före 24 november. Har regeringen verkligen förankrat det med allianspartierna som de ingick överenskommelsen med?

I alla händelser lär det sannolikt behövas ytterligare åtgärder framöver. Migrationsverket har spått att det i år kan komma mellan 70 000 och 140 000 asylsökande, och vi har ju redan problem att hantera alla som kom under förra året. Vad som skulle behövas är ett asylstopp, som Moderaterna föreslagit, så att vi får någorlunda förutsättningar att under de kommande åren reda upp både mottagandet och integrationen.

Regeringen har även infört id-kontroller och under de gångna vintermånaderna har också asyltrycket sjunkit ordentligt, men det beror nog mer på säsongsbetonade faktorer. När våren börjar komma är det troligt att antalet asylsökande till Europa och Sverige kommer att öka igen, om nu inte EU mot förmodan förmår att göra något för att bättre bevaka och skydda sina yttre gränser. Då kan våra skärpta regler och gränskontroller visa sig vara otillräckliga.

Detta är också ett budskap som bland andra justitieminister Morgan Johansson (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) gett uttryck för, givetvis med sin chef Stefan Löfvens goda minne. Om antalet börjar stiga igen kan det behövas nya åtgärder, säger de utan att närmare precisera vilka dessa skulle kunna vara. Men det har fått miljöpartisterna att reagera. Skolministern och språkröret Gustav Fridolin (MP) säger med emfas att det inte kan bli frågan om ytterligare skärpningar och att gränsen redan är nådd för vad hans parti kan acceptera. Samtidigt mullras det ordentligt i de gröna leden. Just nu pågår Grön Ungdoms riksårsmöte i Borås, och tre av fyra språkrörskandidater säger att MP måste lämna regeringen om det blir tal om skärpta asylregler. En kandidat vill till och med lämna redan nu.

Tidningen Dagens Industri rapporterar om att det pågår hårda förhandlingar i regeringskansliet om just åtstramningar i migrationspolitiken. En MP-källa säger till DI att det är stor risk för att regeringen spricker och att det för S, med sina katastrofsiffror, är viktigare att tävla med M än att hålla ihop samarbetet med MP. S kalkylerar med att de kan regera själva om MP skulle tåga ur regeringen.

Den hårdare asylpolitiken har rivit upp stora sår i Miljöpartiet, och det är begripligt att de nu menar ”hit men inte längre”. Samtidigt har partiet kämpat så länge för att sitta i en regering, att anses som regeringsfähiga – ett arbete som skulle spolieras om de nu självmant skulle lämna Rosenbad. Hittills har de försökt att både äta kakan och ha den kvar, genom att driva igenom beslut de efteråt inte riktigt velat stå för offentligt (genom att gråta i tv som Åsa Romson eller kalla dem för ”skit” som Gustav Fridolin). Det är faktiskt inte bara ohållbart utan oacceptabelt. Ta ansvar eller avgå!

Skärpningarna av asylpolitiken är tänkta att gälla i tre år med början den 31 maj i år, och skall ge Sverige ett välbehövligt andrum från asylstormen genom att vi lägger oss på EU:s miniminivå. Fast frågan är om det räcker. Bland förslagen märks tillfälliga och inte permanenta uppehållstillstånd, begränsningar av anhöriginvandring och ökade försörjningskrav. Men redan har förslagen urvattnats genom att exempelvis skärpningarna av anhöriginvandring inte skall gälla dem som sökte asyl före 24 november. Har regeringen verkligen förankrat det med allianspartierna som de ingick överenskommelsen med?

I alla händelser lär det sannolikt behövas ytterligare åtgärder framöver. Migrationsverket har spått att det i år kan komma mellan 70 000 och 140 000 asylsökande, och vi har ju redan problem att hantera alla som kom under förra året. Vad som skulle behövas är ett asylstopp, som Moderaterna föreslagit, så att vi får någorlunda förutsättningar att under de kommande åren reda upp både mottagandet och integrationen.

Regeringen har även infört id-kontroller och under de gångna vintermånaderna har också asyltrycket sjunkit ordentligt, men det beror nog mer på säsongsbetonade faktorer. När våren börjar komma är det troligt att antalet asylsökande till Europa och Sverige kommer att öka igen, om nu inte EU mot förmodan förmår att göra något för att bättre bevaka och skydda sina yttre gränser. Då kan våra skärpta regler och gränskontroller visa sig vara otillräckliga.

Detta är också ett budskap som bland andra justitieminister Morgan Johansson (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) gett uttryck för, givetvis med sin chef Stefan Löfvens goda minne. Om antalet börjar stiga igen kan det behövas nya åtgärder, säger de utan att närmare precisera vilka dessa skulle kunna vara. Men det har fått miljöpartisterna att reagera. Skolministern och språkröret Gustav Fridolin (MP) säger med emfas att det inte kan bli frågan om ytterligare skärpningar och att gränsen redan är nådd för vad hans parti kan acceptera. Samtidigt mullras det ordentligt i de gröna leden. Just nu pågår Grön Ungdoms riksårsmöte i Borås, och tre av fyra språkrörskandidater säger att MP måste lämna regeringen om det blir tal om skärpta asylregler. En kandidat vill till och med lämna redan nu.

Tidningen Dagens Industri rapporterar om att det pågår hårda förhandlingar i regeringskansliet om just åtstramningar i migrationspolitiken. En MP-källa säger till DI att det är stor risk för att regeringen spricker och att det för S, med sina katastrofsiffror, är viktigare att tävla med M än att hålla ihop samarbetet med MP. S kalkylerar med att de kan regera själva om MP skulle tåga ur regeringen.

Den hårdare asylpolitiken har rivit upp stora sår i Miljöpartiet, och det är begripligt att de nu menar ”hit men inte längre”. Samtidigt har partiet kämpat så länge för att sitta i en regering, att anses som regeringsfähiga – ett arbete som skulle spolieras om de nu självmant skulle lämna Rosenbad. Hittills har de försökt att både äta kakan och ha den kvar, genom att driva igenom beslut de efteråt inte riktigt velat stå för offentligt (genom att gråta i tv som Åsa Romson eller kalla dem för ”skit” som Gustav Fridolin). Det är faktiskt inte bara ohållbart utan oacceptabelt. Ta ansvar eller avgå!