2016-02-09 06:00

2016-02-09 09:44

Öppna landskap kan inte importeras

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) får kritik av förmenta miljövänner för att han inte vill att regeringens livsmedelsstrategi ska ha som utgångspunkt att minska köttkonsumtionen. Livsmedelsstrategin borde ha som självklar utgångspunkt att öka antalet kor i beteshagarna.

Sverige håller på att växa igen i takt med att allt fler gårdar läggs ned. Det är en tråkig utveckling som leder till att landsbygden tappar i attraktionskraft. Få vill trots allt bo i en granplantering. Fler kor i hagarna skulle hålla landskapet öppet och vackert.

Vi har goda möjligheter att öka den svenska produktionen av nötkött. Sedan slutet av 1800-talet har två tredjedelar av landets betesmarker försvunnit och antalet kor har halverats sedan 1940-talet. En stor del av kulturlandskapets biologiska mångfald försvunnit i och med att ängarna och hagarna blivit färre.

Men trots att det egna lantbruket har varit på tillbakagång har vi ökat vår köttkonsumtion med 22 kilo per person och år sedan EU-inträdet. Vid EU-inträdet år 1995 importerade vi bara åtta procent av köttet vi åt. Nu importerar vi 49 procent.

Fler och fler konsumenter är medvetna om detta och väljer svenskt kött även om det är dyrare. Det man betalar för är svenska mervärden som öppna landskap, djuromsorg, minimal antibiotikaanvändning, slaktmetoder med mera. Konsumenterna vill ha grisar med knorr.

Upprördheten när det nyligen uppdagades att två gotländska företag sålt importerat kött som svenskt visar tydlig att köttets ursprung är viktigt för många. Därför är det bra att regeringen tycker att det vore bra med en ursprungsmärkning även på restaurangkött.

Nu finns det naturligtvis de som tycker att det inte spelar någon roll vad vi äter bara det är billigt. Den före detta riksdagsledamoten Carl B Hamilton (L) skriver på DN Debatt (8/2) att hyllandet av svenskt kött är ett ”krypskytte på fullt godkänd livsmedelsimport”.

Precis som om allt som är producerat inom EU skulle vara bra. Få länder inom EU följer grisdirektivet. Djurskyddet inom EU är sämre än i Sverige. Tyskland använder 16 gånger mer antibiotika i djuruppfödningen än Sverige och Cypern 30 gånger mer. Till skillnad från USA hormonbehandlar vi inte våra djur. Men detta spelar naturligtvis mindre roll för doktrinära liberaler.

Miljövännerna har rätt i att matens pris i kronor och ören inte helt visar matens kostnad mätt i miljöförstöring. Globalt sett är den ökade köttkonsumtion problematisk. Det är även den stadigt ökande världsbefolkningen, men ironiskt nog är överbefolkning fortfarande något av ett tabu hos både miljövänner och liberaler.

Nedhuggen regnskog, jorderosion till följd av över betning och vattenbrist kan göra djuruppfödningen är ekologiskt ohållbar. Förhållandet i Sverige är dock annorlunda – vi kan utan problem öka antalet betesdjur och vårt landskap skulle må bra av det.

Det är upp till var och en att fundera över vad man ska äta. Det är knappast regeringens uppgift att motarbeta svenskt lantbruk och bidra ytterligare till avvecklingen av landsbygden.

Sverige håller på att växa igen i takt med att allt fler gårdar läggs ned. Det är en tråkig utveckling som leder till att landsbygden tappar i attraktionskraft. Få vill trots allt bo i en granplantering. Fler kor i hagarna skulle hålla landskapet öppet och vackert.

Vi har goda möjligheter att öka den svenska produktionen av nötkött. Sedan slutet av 1800-talet har två tredjedelar av landets betesmarker försvunnit och antalet kor har halverats sedan 1940-talet. En stor del av kulturlandskapets biologiska mångfald försvunnit i och med att ängarna och hagarna blivit färre.

Men trots att det egna lantbruket har varit på tillbakagång har vi ökat vår köttkonsumtion med 22 kilo per person och år sedan EU-inträdet. Vid EU-inträdet år 1995 importerade vi bara åtta procent av köttet vi åt. Nu importerar vi 49 procent.

Fler och fler konsumenter är medvetna om detta och väljer svenskt kött även om det är dyrare. Det man betalar för är svenska mervärden som öppna landskap, djuromsorg, minimal antibiotikaanvändning, slaktmetoder med mera. Konsumenterna vill ha grisar med knorr.

Upprördheten när det nyligen uppdagades att två gotländska företag sålt importerat kött som svenskt visar tydlig att köttets ursprung är viktigt för många. Därför är det bra att regeringen tycker att det vore bra med en ursprungsmärkning även på restaurangkött.

Nu finns det naturligtvis de som tycker att det inte spelar någon roll vad vi äter bara det är billigt. Den före detta riksdagsledamoten Carl B Hamilton (L) skriver på DN Debatt (8/2) att hyllandet av svenskt kött är ett ”krypskytte på fullt godkänd livsmedelsimport”.

Precis som om allt som är producerat inom EU skulle vara bra. Få länder inom EU följer grisdirektivet. Djurskyddet inom EU är sämre än i Sverige. Tyskland använder 16 gånger mer antibiotika i djuruppfödningen än Sverige och Cypern 30 gånger mer. Till skillnad från USA hormonbehandlar vi inte våra djur. Men detta spelar naturligtvis mindre roll för doktrinära liberaler.

Miljövännerna har rätt i att matens pris i kronor och ören inte helt visar matens kostnad mätt i miljöförstöring. Globalt sett är den ökade köttkonsumtion problematisk. Det är även den stadigt ökande världsbefolkningen, men ironiskt nog är överbefolkning fortfarande något av ett tabu hos både miljövänner och liberaler.

Nedhuggen regnskog, jorderosion till följd av över betning och vattenbrist kan göra djuruppfödningen är ekologiskt ohållbar. Förhållandet i Sverige är dock annorlunda – vi kan utan problem öka antalet betesdjur och vårt landskap skulle må bra av det.

Det är upp till var och en att fundera över vad man ska äta. Det är knappast regeringens uppgift att motarbeta svenskt lantbruk och bidra ytterligare till avvecklingen av landsbygden.