2016-02-06 06:00

2016-02-06 06:00

S väljarstöd minskar

LEDARE

Det brukar heta att en kris också är en möjlighet och det kanske kan stämma. Men ibland är en kris bara en kris. Socialdemokraternas senaste tapp i opinionen är en rejäl identitetskris för Sveriges tidigare största parti. Uppenbarligen tror väljarna inte att S och regeringen har vettig politik.

23 procent av väljarstödet i Demoskops senaste undersökning är partiets sämsta väljarstöd sedan år 1967. Samtidigt noterar Moderaterna stora framgångar: plus 3,4 procentenheter till 27,2. Sverigedemokraterna är tredje största parti med 18,8 procent.

Jämför man blocken är Alliansen 6,9 procentenheter större än de rödgröna partierna.

Socialdemokraterna och regeringen tyngs av samarbetet med Miljöpartiet som knappast förstärkt bilden av S som ett regeringsdugligt parti. Naiviteten i migrationsfrågan som MP upphöjt till ideologi tvingades regeringen överge i höstas. Omsvängningen från förnekelse till gränskontroller har med rätta beskrivit som en U-sväng som inte bidragit till bilden av en ansvarstagande och framsynt regering. Lägger man därtill försvaret, skolan och kärnkraften med mera så framstår inte regeringen Löfven som särskilt lyckad.

De inom Socialdemokraterna som ser möjligheterna, och anser att man ibland måste gå bakåt för att komma framåt, skyller förtroendetappet på för lite S-politik. För att vinna väljarnas stöd krävs att man slänger arvet efter den förre finansministern Anders Borg (M) över bord och spenderar.

Under valrörelsen tävlade S och M i att ta ansvar för statens finanser. Överskottsmål och krona-för-krona-finansiering av reformer anser nu allt fler socialdemokrater håller tillbaka partiet.

Genom att göra sig kvitt det borgerliga ”90-talskristänket” hoppas många inom partiet att man ska kunna bereda vägen för en traditionell S-politik med stora framtidsinvesteringar. Vilket i klartext innebär kraftigt höjda skatter, mer lån och ökade offentliga utgifter.

De tomma ladorna som regeringen påstod att Alliansen lämnat efter sig beskrivs nu som en urstark ekonomi. Sveriges hittills välskötta ekonomi kan helt säkert användas för att köpa Socialdemokraterna några procentenheters väljarstöd. Planen har dock en nedsida för S då många av deras sympatisörer knappast har någon större lust att skilja sig från sina jobbskatteavdrag. Få av de som bor i egna hem lär acceptera en återinförd konfiskatorisk fastighetsskatt.

Det återstår att se om S kommer på några nya idéer för att vända skutan. En bra början är att inte avfärda reformer för att skapa fler så kallade enkla jobb.

Lite talar dock för att S skulle kunna gå emot facket i någon fråga, så vad vi kan vänta oss av S svar på partiets kris är ökade offentliga utgifter som man kommer att kalla

23 procent av väljarstödet i Demoskops senaste undersökning är partiets sämsta väljarstöd sedan år 1967. Samtidigt noterar Moderaterna stora framgångar: plus 3,4 procentenheter till 27,2. Sverigedemokraterna är tredje största parti med 18,8 procent.

Jämför man blocken är Alliansen 6,9 procentenheter större än de rödgröna partierna.

Socialdemokraterna och regeringen tyngs av samarbetet med Miljöpartiet som knappast förstärkt bilden av S som ett regeringsdugligt parti. Naiviteten i migrationsfrågan som MP upphöjt till ideologi tvingades regeringen överge i höstas. Omsvängningen från förnekelse till gränskontroller har med rätta beskrivit som en U-sväng som inte bidragit till bilden av en ansvarstagande och framsynt regering. Lägger man därtill försvaret, skolan och kärnkraften med mera så framstår inte regeringen Löfven som särskilt lyckad.

De inom Socialdemokraterna som ser möjligheterna, och anser att man ibland måste gå bakåt för att komma framåt, skyller förtroendetappet på för lite S-politik. För att vinna väljarnas stöd krävs att man slänger arvet efter den förre finansministern Anders Borg (M) över bord och spenderar.

Under valrörelsen tävlade S och M i att ta ansvar för statens finanser. Överskottsmål och krona-för-krona-finansiering av reformer anser nu allt fler socialdemokrater håller tillbaka partiet.

Genom att göra sig kvitt det borgerliga ”90-talskristänket” hoppas många inom partiet att man ska kunna bereda vägen för en traditionell S-politik med stora framtidsinvesteringar. Vilket i klartext innebär kraftigt höjda skatter, mer lån och ökade offentliga utgifter.

De tomma ladorna som regeringen påstod att Alliansen lämnat efter sig beskrivs nu som en urstark ekonomi. Sveriges hittills välskötta ekonomi kan helt säkert användas för att köpa Socialdemokraterna några procentenheters väljarstöd. Planen har dock en nedsida för S då många av deras sympatisörer knappast har någon större lust att skilja sig från sina jobbskatteavdrag. Få av de som bor i egna hem lär acceptera en återinförd konfiskatorisk fastighetsskatt.

Det återstår att se om S kommer på några nya idéer för att vända skutan. En bra början är att inte avfärda reformer för att skapa fler så kallade enkla jobb.

Lite talar dock för att S skulle kunna gå emot facket i någon fråga, så vad vi kan vänta oss av S svar på partiets kris är ökade offentliga utgifter som man kommer att kalla