2016-01-29 06:00

2016-01-29 06:00

Problemen börjar i toppen

LEDARE

Redan innan den stora migrationskrisen kom över oss var den svenska poliskåren hårt ansträngd. Dåliga villkor, hård arbetsbelastning, underfinansiering och felprioriteringar har tagit ut sin rätt. Först nu så kräver rikspolischefen behövliga tillskott, men det är sannerligen i elfte timmen.

I måndags sade rikspolischefen Dan Eliasson att det fram till år 2020 kommer att behövas mellan 1 500 och 2 500 poliser till, samt upp till 1 600 civilanställda, enbart för att kunna handskas med de kraftigt ökade migrationsströmmarna. Dessutom behövs ökade anslag på mellan 1,8 och 2,8 miljarder kronor under perioden 2017-19. Men det är tillskott som polisen skulle ha behövt långt innan antalet asylsökande sköt i höjden. Även om regeringen skulle gå med på begäran så tar det ändå tid att utbilda poliser, så effekterna lär dröja ett antal år.

Polisens problem är emellertid inte bara en resursfråga. Det är i högsta grad också en ledningsfråga, och där är Dan Eliasson själv en stor del av problemet. Bara det att han satt i en morgonsoffa i tv och apropå det tragiska mordet på en ung kvinna på ett boende för ensamkommande i Mölndal mer uttryckte omsorg över den unga mördaren. ”Vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?” sade han då.

Med en sådan inställning är det inte så konstigt att det gått ut ett centralt påbud om att för media och allmänhet mörka alla händelser som kopplas till den så kallade Alma-insatsen, som har kopplingar till migration och asylsökande, och som får den speciella koden 291. Det rör allt från gränskontroller till bråk på asylboenden. Problem skall förtigas, döljas eller relativiseras samtidigt som många vanliga poliser ute på fältet känner sig frustrerade. Det gör också polisens drygt 200 kommunikatörer, där några uttalat sig anonymt för Dagens Nyheter.

Polisledningen har också en snedvriden bild av hur kommunikation fungerar. I den policy som upprättades av Eliasson i november heter det att ”Polisens kommunikation ska bidra till att upprätthålla och stärka förtroendet för polismyndigheten”, alltså inte att tala om fakta hur det är. ”Allt handlar om att bygga upp en snygg bild”, säger polisforskaren Stefan Holgersson. Det är väl därför som Polisen slöt ett avtal med pr-byrån Prime för 23 miljoner, trots att man själv har 200 egna kommunikatörer.

Krisen i polisen har förvärrats av den pågående stora omorganisationen, där alla tidigare 21 regionala polismyndigheter nu har blivit en. Det fanns många goda anledningar till denna, som bland annat hade med konstlade geografiska revirgränser som ibland försvårade gränsöverskridande brottsbekämpning. Tyvärr har genomförandet lämpant mycket övrigt att önska. Polisen fick aldrig de resursförstärkningar som hade behövts, varför mycket tid och kraft tagits från det vanliga polisarbetet. Intern kritik har viftats bort av Eliasson med att det bara handlar om personer som är förändringsobenägna.

Det viktigaste för myndigheten verkar vara att ha ett bra varumärke, och då måste man putsa fasaden, tysta ned intern kritik och mörka när det sker obehagliga och politiskt känsliga insatser kopplade till migrationen. Så även om det blir 2 500 extra poliser och 2,8 extra miljarder kommer det inte att spela så stor roll om vi har en polisledning, med rikspolischefen i toppen, som agerar som den gör. För att åtgärda problemen måste vi börja i toppen.

I måndags sade rikspolischefen Dan Eliasson att det fram till år 2020 kommer att behövas mellan 1 500 och 2 500 poliser till, samt upp till 1 600 civilanställda, enbart för att kunna handskas med de kraftigt ökade migrationsströmmarna. Dessutom behövs ökade anslag på mellan 1,8 och 2,8 miljarder kronor under perioden 2017-19. Men det är tillskott som polisen skulle ha behövt långt innan antalet asylsökande sköt i höjden. Även om regeringen skulle gå med på begäran så tar det ändå tid att utbilda poliser, så effekterna lär dröja ett antal år.

Polisens problem är emellertid inte bara en resursfråga. Det är i högsta grad också en ledningsfråga, och där är Dan Eliasson själv en stor del av problemet. Bara det att han satt i en morgonsoffa i tv och apropå det tragiska mordet på en ung kvinna på ett boende för ensamkommande i Mölndal mer uttryckte omsorg över den unga mördaren. ”Vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?” sade han då.

Med en sådan inställning är det inte så konstigt att det gått ut ett centralt påbud om att för media och allmänhet mörka alla händelser som kopplas till den så kallade Alma-insatsen, som har kopplingar till migration och asylsökande, och som får den speciella koden 291. Det rör allt från gränskontroller till bråk på asylboenden. Problem skall förtigas, döljas eller relativiseras samtidigt som många vanliga poliser ute på fältet känner sig frustrerade. Det gör också polisens drygt 200 kommunikatörer, där några uttalat sig anonymt för Dagens Nyheter.

Polisledningen har också en snedvriden bild av hur kommunikation fungerar. I den policy som upprättades av Eliasson i november heter det att ”Polisens kommunikation ska bidra till att upprätthålla och stärka förtroendet för polismyndigheten”, alltså inte att tala om fakta hur det är. ”Allt handlar om att bygga upp en snygg bild”, säger polisforskaren Stefan Holgersson. Det är väl därför som Polisen slöt ett avtal med pr-byrån Prime för 23 miljoner, trots att man själv har 200 egna kommunikatörer.

Krisen i polisen har förvärrats av den pågående stora omorganisationen, där alla tidigare 21 regionala polismyndigheter nu har blivit en. Det fanns många goda anledningar till denna, som bland annat hade med konstlade geografiska revirgränser som ibland försvårade gränsöverskridande brottsbekämpning. Tyvärr har genomförandet lämpant mycket övrigt att önska. Polisen fick aldrig de resursförstärkningar som hade behövts, varför mycket tid och kraft tagits från det vanliga polisarbetet. Intern kritik har viftats bort av Eliasson med att det bara handlar om personer som är förändringsobenägna.

Det viktigaste för myndigheten verkar vara att ha ett bra varumärke, och då måste man putsa fasaden, tysta ned intern kritik och mörka när det sker obehagliga och politiskt känsliga insatser kopplade till migrationen. Så även om det blir 2 500 extra poliser och 2,8 extra miljarder kommer det inte att spela så stor roll om vi har en polisledning, med rikspolischefen i toppen, som agerar som den gör. För att åtgärda problemen måste vi börja i toppen.