2016-01-22 06:01

2016-01-22 06:01

Minskad demokrati

Det vådliga med att tillsätta en utredning utan klara syften och med luddiga målsättningar är att du får ett framtvingat resultat där förslag läggs fram mest för att man måste visa på att man gjort något. Det gör dem knappast bättre. Så är det också med Olle Wästbergs demokratiutredning som presenterade sitt slutbetänkande i måndags.

Eftersom det från början var sagt att grundlagarna inte skulle beröras så återstod inte så mycket för utredaren att göra. Och de förslag som ändå lagts fram är på det stora hela ogenomförbara och inte särskilt bra. Redan innan slutbetänkandet så presenterades idén om sänkt rösträttsålder till 16 år. Eftersom några grundlagsändringar inte var på bordet så fick Wästberg, som själv skall ha ändrat uppfattning i frågan under resans gång, nöja sig med att lägga fram ett förslag om att införa det på försök i några kommuner.

Det finns all anledning att avfärda tanken på sänkt rösträttsålder. Vi blir myndiga vid 18 år och det är också då man får rösträtt. Någonstans måste vi sätta en myndighetsgräns som innebär att vi får alla rättigheter, men också skyldigheter, det innebär. Underåriga saknar full rättshandlingsförmåga och att ge dem rösträtt skulle förfela syftet med att bli myndig. Underåriga barn och ungdomar har inte samma mognad som vuxna, även om den individuella utvecklingsgraden förstås kan variera. Men någonstans måste som sagt gränsen dras.

Att vi sedan inte blir fullt myndiga vid 18 års ålder, exempelvis får vi inte köpa alkohol förrän vid 20 och straffrabatter brukar ges till dem under 21, är inget argument. Rösträtt vid 16 år skulle ju istället förvärra denna diskrepans. Då borde vi snarare diskutera att ta bort de högre åldersgränserna, som egentligen är eftersläpningar av tidigare högre myndighetsåldrar. Även om det ur ett mogenhetsperspektiv snarare kan vara lockande att istället höja rösträttsåldern så torde det vara politiskt omöjligt, och då återstår att sänka de andra gränserna ned till 18 år så att vi då blir myndiga fullt ut.

Ett annat förslag från demokratiutredningen är att införa det som den kallar ”folkmotioner”, alltså att låta medborgare få väcka motioner till fullmäktigeförsamlingar och riksdagen (om de får stöd av en procent av de röstberättigade). Allt för att stärka direktdemokratin. Men det vore ju kontraproduktivt gentemot den demokrati vi faktiskt har, den representativa, alltså att vi i val utser våra representanter. Ännu färre torde då också intressera sig för att engagera sig partipolitiskt. Den här sortens direktdemokrati, liksom folkomröstningsinstitutet, underminerar i själva verket vårt demokratiska system. Och vem tar ansvar för besluten och för helheten?

På pappret låter ju målsättningen ”att stärka demokratin” bra. Vem vill inte det? Men vad menar man med det egentligen? Är det verkligen bra med ökad demokrati, i meningen folkstyre, i meningen att majoriteten alltid skall bestämma? Det finns en annan form av folkstyre som innebär att vi istället skulle låta folk själva bestämma mer över saker som berör dem. Vi vet oftast själva betydligt bättre än politiker och offentliga byråkrater hur våra liv skall levas. Vi borde istället se till att minska antalet beslut i politiskt valda församlingar och föra ut makten till dem som närmast berörs – medborgarna själva. Vi måste minska den valda demokratin och istället öka folks frihet. Det vore en sann demokratireform värd namnet!

Eftersom det från början var sagt att grundlagarna inte skulle beröras så återstod inte så mycket för utredaren att göra. Och de förslag som ändå lagts fram är på det stora hela ogenomförbara och inte särskilt bra. Redan innan slutbetänkandet så presenterades idén om sänkt rösträttsålder till 16 år. Eftersom några grundlagsändringar inte var på bordet så fick Wästberg, som själv skall ha ändrat uppfattning i frågan under resans gång, nöja sig med att lägga fram ett förslag om att införa det på försök i några kommuner.

Det finns all anledning att avfärda tanken på sänkt rösträttsålder. Vi blir myndiga vid 18 år och det är också då man får rösträtt. Någonstans måste vi sätta en myndighetsgräns som innebär att vi får alla rättigheter, men också skyldigheter, det innebär. Underåriga saknar full rättshandlingsförmåga och att ge dem rösträtt skulle förfela syftet med att bli myndig. Underåriga barn och ungdomar har inte samma mognad som vuxna, även om den individuella utvecklingsgraden förstås kan variera. Men någonstans måste som sagt gränsen dras.

Att vi sedan inte blir fullt myndiga vid 18 års ålder, exempelvis får vi inte köpa alkohol förrän vid 20 och straffrabatter brukar ges till dem under 21, är inget argument. Rösträtt vid 16 år skulle ju istället förvärra denna diskrepans. Då borde vi snarare diskutera att ta bort de högre åldersgränserna, som egentligen är eftersläpningar av tidigare högre myndighetsåldrar. Även om det ur ett mogenhetsperspektiv snarare kan vara lockande att istället höja rösträttsåldern så torde det vara politiskt omöjligt, och då återstår att sänka de andra gränserna ned till 18 år så att vi då blir myndiga fullt ut.

Ett annat förslag från demokratiutredningen är att införa det som den kallar ”folkmotioner”, alltså att låta medborgare få väcka motioner till fullmäktigeförsamlingar och riksdagen (om de får stöd av en procent av de röstberättigade). Allt för att stärka direktdemokratin. Men det vore ju kontraproduktivt gentemot den demokrati vi faktiskt har, den representativa, alltså att vi i val utser våra representanter. Ännu färre torde då också intressera sig för att engagera sig partipolitiskt. Den här sortens direktdemokrati, liksom folkomröstningsinstitutet, underminerar i själva verket vårt demokratiska system. Och vem tar ansvar för besluten och för helheten?

På pappret låter ju målsättningen ”att stärka demokratin” bra. Vem vill inte det? Men vad menar man med det egentligen? Är det verkligen bra med ökad demokrati, i meningen folkstyre, i meningen att majoriteten alltid skall bestämma? Det finns en annan form av folkstyre som innebär att vi istället skulle låta folk själva bestämma mer över saker som berör dem. Vi vet oftast själva betydligt bättre än politiker och offentliga byråkrater hur våra liv skall levas. Vi borde istället se till att minska antalet beslut i politiskt valda församlingar och föra ut makten till dem som närmast berörs – medborgarna själva. Vi måste minska den valda demokratin och istället öka folks frihet. Det vore en sann demokratireform värd namnet!