2016-01-12 17:52

2016-01-12 17:52

Underfinansierat försvar

Utrikesministern vill ha civil värnplikt och moderatledaren kalla in försvarsberedningen igen. Utspelen har kommit under Folk och Försvars konferens i Sälen, men överskuggas av att försvaret trots fortsatt försämrat säkerhetsläge och budgettillskott alltjämt fortsätter att vara kroniskt underfinansierat.

Det klingar lite ihåligt när partiledaren Anna Kinberg Batra (M) inför Folk och Försvar gjorde utspelet om att åter kalla in den parlamentariska försvarsberedningen, med motiveringen att säkerhetsläget försämrats. Annars är beredningen tänkt att kallas in först 2017 för att förbereda det försvarsbeslut som skall komma 2020. Det försämrade säkerhetsläget var ju något som den tidigare beredningen var väl medvetna om, och som sedan mynnade ut i den breda försvarsuppgörelse och det försvarsbeslut som klubbades så sent som i somras.

Nej, Kinberg Batras utspel får ses för vad det är – ett försök att knipa politiska poänger och märkas i samband med Sälenkonferensen. För Moderaterna har många underlåtenhetssynder på sitt försvarspolitiska samvete från de åtta alliansåren som måste repareras. Liberalerna (tidigare känt som Folkpartiet) var det enda borgerliga parti som avstod från att delta i det senaste försvarsbeslutet med motiveringen att anslagen inte var tillräckliga. De säger nu att det moderata utspelet gett dem rätt och att M i praktiken frångått den uppgörelse de var med att sluta.

Försvarsbeslutet 2015 ansågs av många som ett trendbrott då försvaret för första gången fick ökade anslag. Problemet är att de var helt otillräckliga. De 10,2 miljarderna kronor räcker dessvärre inte långt. Det konstaterar Peter Nordlund vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). De täcker knappt upp de nya uppgifter som försvaret fick redan 2009, och nu har dessutom nya uppgifter tillkommit i beslutet förra året – som permanent trupp på Gotland och kapacitet för undervattensspaning. Försvarsmakten har heller inte fått kompensation för ökade lönekostnader och dyrare krigsmateriel. Försvaret är långsiktigt underfinansierat med drygt 5 miljarder kronor per år.

Räknar man försvarsanslagen som andel av bruttonationalprodukten så kommer de, trots den beslutade ökningen, att sjunka de kommande åren. 2014 uppgick försvarsanslagen till 1,2 procent av BNP, att jämföras med 2,5 under kalla kriget, de 2 procent som är Natos rekommendation till sina medlemsländer och de 1,5 procent som är genomsnittet i Europa. Men från 2018 kommer Sverige att sjunka till under en procent av BNP, och därmed fjärmar vi oss än mer från länderna i vårt närområde. Detta enligt beräkningar från riksdagens utredningsstjänst.

Så visst borde vi inse att förra årets försvarsbeslut redan sprungits ifrån av verkligheten, men det gjorde det redan när det beslutades, och då var Moderaterna med på noterna. Det går förvisso att argumentera för att hade de inte varit det så hade resultatet blivit ännu sämre, men det är en klen tröst. Grundproblemet är att vi har politiker av alla kulörer som konsekvent önsketänker och gör glädjekalkyler när det gäller försvaret.

Därför är också utrikesminister Margot Wallströms (S) ”personliga” utspel om en värnplikt som är både militär och civil så verklighetsfrämmande. Rent bortsett från det bisarra i att staten skulle ta folk i anspråk som civil ”grå” arbetskraft så kan man undra var de pengarna skall tas ifrån när vi inte ens förmår att betala för det lilla militära försvar vi ändå har kvar. Skall det krävas en rysk invasion av Baltikum eller Gotland innan vi vaknar ur vår kollektiva törnrosasömn?

Det klingar lite ihåligt när partiledaren Anna Kinberg Batra (M) inför Folk och Försvar gjorde utspelet om att åter kalla in den parlamentariska försvarsberedningen, med motiveringen att säkerhetsläget försämrats. Annars är beredningen tänkt att kallas in först 2017 för att förbereda det försvarsbeslut som skall komma 2020. Det försämrade säkerhetsläget var ju något som den tidigare beredningen var väl medvetna om, och som sedan mynnade ut i den breda försvarsuppgörelse och det försvarsbeslut som klubbades så sent som i somras.

Nej, Kinberg Batras utspel får ses för vad det är – ett försök att knipa politiska poänger och märkas i samband med Sälenkonferensen. För Moderaterna har många underlåtenhetssynder på sitt försvarspolitiska samvete från de åtta alliansåren som måste repareras. Liberalerna (tidigare känt som Folkpartiet) var det enda borgerliga parti som avstod från att delta i det senaste försvarsbeslutet med motiveringen att anslagen inte var tillräckliga. De säger nu att det moderata utspelet gett dem rätt och att M i praktiken frångått den uppgörelse de var med att sluta.

Försvarsbeslutet 2015 ansågs av många som ett trendbrott då försvaret för första gången fick ökade anslag. Problemet är att de var helt otillräckliga. De 10,2 miljarderna kronor räcker dessvärre inte långt. Det konstaterar Peter Nordlund vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). De täcker knappt upp de nya uppgifter som försvaret fick redan 2009, och nu har dessutom nya uppgifter tillkommit i beslutet förra året – som permanent trupp på Gotland och kapacitet för undervattensspaning. Försvarsmakten har heller inte fått kompensation för ökade lönekostnader och dyrare krigsmateriel. Försvaret är långsiktigt underfinansierat med drygt 5 miljarder kronor per år.

Räknar man försvarsanslagen som andel av bruttonationalprodukten så kommer de, trots den beslutade ökningen, att sjunka de kommande åren. 2014 uppgick försvarsanslagen till 1,2 procent av BNP, att jämföras med 2,5 under kalla kriget, de 2 procent som är Natos rekommendation till sina medlemsländer och de 1,5 procent som är genomsnittet i Europa. Men från 2018 kommer Sverige att sjunka till under en procent av BNP, och därmed fjärmar vi oss än mer från länderna i vårt närområde. Detta enligt beräkningar från riksdagens utredningsstjänst.

Så visst borde vi inse att förra årets försvarsbeslut redan sprungits ifrån av verkligheten, men det gjorde det redan när det beslutades, och då var Moderaterna med på noterna. Det går förvisso att argumentera för att hade de inte varit det så hade resultatet blivit ännu sämre, men det är en klen tröst. Grundproblemet är att vi har politiker av alla kulörer som konsekvent önsketänker och gör glädjekalkyler när det gäller försvaret.

Därför är också utrikesminister Margot Wallströms (S) ”personliga” utspel om en värnplikt som är både militär och civil så verklighetsfrämmande. Rent bortsett från det bisarra i att staten skulle ta folk i anspråk som civil ”grå” arbetskraft så kan man undra var de pengarna skall tas ifrån när vi inte ens förmår att betala för det lilla militära försvar vi ändå har kvar. Skall det krävas en rysk invasion av Baltikum eller Gotland innan vi vaknar ur vår kollektiva törnrosasömn?