2016-01-11 06:00

2016-01-11 06:00

Kris i bostadsfrågan

LEDARE

Bostäder. Att säga att vi är mitt uppe i en bostadskris är ingen underdrift. För varje dag som går utan kraftfulla åtgärder för att öka byggandet kommer vi närmare ett panikbeslut om ett nytt miljonprogram. I sedvanlig ordning kommer vi i sista minuten att lösa ett problem genom att skapa andra.

Enligt Boverket kommer Sverige att behöva 460 000 nya bostäder till år 2020. På fyra år ska alla dessa bostäder byggas för att avvärja den akuta bostadsbristen i landet i stort och i storstadsområdena i synnerhet. Sist det var tal om att bygga i denna skala var under de så kallade miljonprogrammets tid. Mellan 1965 och 1975 då en miljon bostäder skulle byggas.

Fram till år 2020 måste vi alltså bygga mer än vi gjorde då. Det kanske inte är omöjligt med tanke på att byggtekniken utvecklats. Politiskt har det dock inte gjorts tillräckligt för att få fart på byggandet av hyresrätter.

Den reglerade hyresmarknaden är en viktig förklaring till att inte fler hyreshus byggts. Istället för att reformera hyressättningen och skapa en marknad med bättre balans mellan tillgång och efterfrågan har mycket lite uträttats inom bostadspolitiken.

Att det under en lång tid inte byggts tillräckligt i kombination med den kraftigt ökade behovet av bostäder som de sista årens stora flyktingmottagande leder ofrånkomligen till problem. Trångboddheten ökar, ockerhyror och handel med svarta hyreskontrakt ökar.

Regeringen har ett mål om att bygga 250 000 bostäder fram till år 2020. Hittills har det inte blivit så mycket uträttat, mer än en förhoppning om att investeringsstöd ska leda till 15 000 nya billiga hyresrätter.

Boverket konstaterar att 460 000 bostäder måste byggas på fyra år och att 900 000 hushåll (inte individer) har svårt att hitta boenden med rimliga hyror. Bland annat ger byggkostnaderna i Sverige högre hyror än många hyresgäster klarar av. Enligt en rapport från Boverket översteg byggkostnaderna i Sverige år 2013 snittet inom EU15 med 65 procent.

Ett stort behov av bostäder, höga byggkostnader och många hyresgäster med svag ekonomi pekar onekligen i riktning mot enorma bostadssubventioner och ett ökat offentligt byggande. Det allvarliga läget understryks av att Boverket föreslår det som på engelska kallas social housing. Det vill säga boenden för de med låg inkomst.

Nu kommer politikerna av ideologiska skäl motsätta sig tanken på att bygga fattighus och nya utanförskapsområden. Men med kännedom om hur snabbt regeringen och större delen av allianspartierna vände migrationsfrågan så är en vändning att vänta även inom bostadspolitiken.

Det kommer nog att ta ett tag till av diskussioner om förenklade byggprocesser, olika former av byggsubventioner, med mera innan politikerna helt plötsligt bestämmer sig för att driva igenom ett nytt halvmiljonsprogram.

Samtliga partier har ett ansvar för den nuvarande situationen. Även om flyktingströmmen gjort bostadsbristen akut och till ett hälsoproblem, har det byggts för lite under en lång tid. Det är svårt att se någon annan konsekvens av den hittills rådande bostadspolitiska oförmågan än nya dåligt planerade och slarvigt byggda utanförskapsområden. Långsiktiga strukturreformer för ökat byggande hade varit bättre, men de besluten skull ha tagits för många år sedan.

Enligt Boverket kommer Sverige att behöva 460 000 nya bostäder till år 2020. På fyra år ska alla dessa bostäder byggas för att avvärja den akuta bostadsbristen i landet i stort och i storstadsområdena i synnerhet. Sist det var tal om att bygga i denna skala var under de så kallade miljonprogrammets tid. Mellan 1965 och 1975 då en miljon bostäder skulle byggas.

Fram till år 2020 måste vi alltså bygga mer än vi gjorde då. Det kanske inte är omöjligt med tanke på att byggtekniken utvecklats. Politiskt har det dock inte gjorts tillräckligt för att få fart på byggandet av hyresrätter.

Den reglerade hyresmarknaden är en viktig förklaring till att inte fler hyreshus byggts. Istället för att reformera hyressättningen och skapa en marknad med bättre balans mellan tillgång och efterfrågan har mycket lite uträttats inom bostadspolitiken.

Att det under en lång tid inte byggts tillräckligt i kombination med den kraftigt ökade behovet av bostäder som de sista årens stora flyktingmottagande leder ofrånkomligen till problem. Trångboddheten ökar, ockerhyror och handel med svarta hyreskontrakt ökar.

Regeringen har ett mål om att bygga 250 000 bostäder fram till år 2020. Hittills har det inte blivit så mycket uträttat, mer än en förhoppning om att investeringsstöd ska leda till 15 000 nya billiga hyresrätter.

Boverket konstaterar att 460 000 bostäder måste byggas på fyra år och att 900 000 hushåll (inte individer) har svårt att hitta boenden med rimliga hyror. Bland annat ger byggkostnaderna i Sverige högre hyror än många hyresgäster klarar av. Enligt en rapport från Boverket översteg byggkostnaderna i Sverige år 2013 snittet inom EU15 med 65 procent.

Ett stort behov av bostäder, höga byggkostnader och många hyresgäster med svag ekonomi pekar onekligen i riktning mot enorma bostadssubventioner och ett ökat offentligt byggande. Det allvarliga läget understryks av att Boverket föreslår det som på engelska kallas social housing. Det vill säga boenden för de med låg inkomst.

Nu kommer politikerna av ideologiska skäl motsätta sig tanken på att bygga fattighus och nya utanförskapsområden. Men med kännedom om hur snabbt regeringen och större delen av allianspartierna vände migrationsfrågan så är en vändning att vänta även inom bostadspolitiken.

Det kommer nog att ta ett tag till av diskussioner om förenklade byggprocesser, olika former av byggsubventioner, med mera innan politikerna helt plötsligt bestämmer sig för att driva igenom ett nytt halvmiljonsprogram.

Samtliga partier har ett ansvar för den nuvarande situationen. Även om flyktingströmmen gjort bostadsbristen akut och till ett hälsoproblem, har det byggts för lite under en lång tid. Det är svårt att se någon annan konsekvens av den hittills rådande bostadspolitiska oförmågan än nya dåligt planerade och slarvigt byggda utanförskapsområden. Långsiktiga strukturreformer för ökat byggande hade varit bättre, men de besluten skull ha tagits för många år sedan.