2015-12-29 06:00

2015-12-29 15:38

Valet som inte blev av

LEDARE

Den 29 december förra året skulle den då nyvalde statsministern ha utlyst ett nyval till följd av att han inte lyckats få igenom sin egen budgetproposition i Riksdagen.

Nu blev det inget omval tack vare, eller på grund av, att samtliga partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingick den så kallade Decemberöverenskommelsen den 27 december.

DÖ som uppgörelsen kom att kallas innebar ett handslag mellan partierna som gick ut på att en minoritetsregering skulle kunna få igenom sin egen budget eftersom oppositionen då skulle lägga ned sina röster. På så sätt skulle S och MP-regeringen kunna undvika budgetdebaclet efter valet då SD röstade för Alliansens budget.

Uppgörelsen skulle sträcka stig över två mandatperioder fram till år 2022. Då de borgerliga räknade med att göra comeback med Alliansen och tänkte sig ha nytta av DÖ om de skulle behöva regera i minoritet efter nästa val.

Reaktionen på DÖ hos många borgerliga väljare blev på vissa håll skarp. DÖ har onekligen spelat en viss roll för att stödet för SD vuxit med sju procentenheter sedan valet. De borgerliga väljarnas reaktion på valförlusten var knappast att stämpla ut för att låta Löfven härja fritt och riva upp Alliansens reformer.

Missnöjet bubblade med all rätt under ytan. Östgötamoderaten Finn Bengtsson (M) blev rikskänd för sitt motstånd mot DÖ. Han var en av två moderata riksdagsledamöter som inte lade ned sina röster vid voteringen om vårändringsbudgeten i juni utan röstade på Alliansens förslag. För sin rakryggade hållning fick Bengtsson en del kritik av partitrogna och även utstå en del (M)obbing.

Nu blev DÖ:s historia kort då KD:s medlemmar (när de väl fick ta ställning i frågan) röstade mot överenskommelsen. Direkt efter att KD övergett DÖ, den nionde oktober, hängde de övriga allianspartierna på och dödade slutligen DÖ.

Tack vare KD slapp partiledaren Anna Kinberg Batra (M) utstå en hård debatt om DÖ på moderaternas partistämma.

Istället för att hålla i åtta år föll DÖ efter nio månader. Det var lika bra då det inte var en vettig uppgörelse från början. Partiledningarna ska inte ägna sig åt att ingå överenskommelser över riksdagsmännens huvuden. Särskilt inte om de i praktiken innebär att oppositionen ger upp sitt inflytande över budgeten. Rimligen är det regeringens uppgift att söka riksdagens stöd för sin budget.

Trots att regeringen är den svagaste på länge är det ändå svårt att se att något annat parti än SD skulle våga riskera ett omval. Ironiskt nog är ett SD med ett väljarstöd kring 20 procent en faktor som håller kvar Löfven vid makten.

Nu blev det inget omval tack vare, eller på grund av, att samtliga partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingick den så kallade Decemberöverenskommelsen den 27 december.

DÖ som uppgörelsen kom att kallas innebar ett handslag mellan partierna som gick ut på att en minoritetsregering skulle kunna få igenom sin egen budget eftersom oppositionen då skulle lägga ned sina röster. På så sätt skulle S och MP-regeringen kunna undvika budgetdebaclet efter valet då SD röstade för Alliansens budget.

Uppgörelsen skulle sträcka stig över två mandatperioder fram till år 2022. Då de borgerliga räknade med att göra comeback med Alliansen och tänkte sig ha nytta av DÖ om de skulle behöva regera i minoritet efter nästa val.

Reaktionen på DÖ hos många borgerliga väljare blev på vissa håll skarp. DÖ har onekligen spelat en viss roll för att stödet för SD vuxit med sju procentenheter sedan valet. De borgerliga väljarnas reaktion på valförlusten var knappast att stämpla ut för att låta Löfven härja fritt och riva upp Alliansens reformer.

Missnöjet bubblade med all rätt under ytan. Östgötamoderaten Finn Bengtsson (M) blev rikskänd för sitt motstånd mot DÖ. Han var en av två moderata riksdagsledamöter som inte lade ned sina röster vid voteringen om vårändringsbudgeten i juni utan röstade på Alliansens förslag. För sin rakryggade hållning fick Bengtsson en del kritik av partitrogna och även utstå en del (M)obbing.

Nu blev DÖ:s historia kort då KD:s medlemmar (när de väl fick ta ställning i frågan) röstade mot överenskommelsen. Direkt efter att KD övergett DÖ, den nionde oktober, hängde de övriga allianspartierna på och dödade slutligen DÖ.

Tack vare KD slapp partiledaren Anna Kinberg Batra (M) utstå en hård debatt om DÖ på moderaternas partistämma.

Istället för att hålla i åtta år föll DÖ efter nio månader. Det var lika bra då det inte var en vettig uppgörelse från början. Partiledningarna ska inte ägna sig åt att ingå överenskommelser över riksdagsmännens huvuden. Särskilt inte om de i praktiken innebär att oppositionen ger upp sitt inflytande över budgeten. Rimligen är det regeringens uppgift att söka riksdagens stöd för sin budget.

Trots att regeringen är den svagaste på länge är det ändå svårt att se att något annat parti än SD skulle våga riskera ett omval. Ironiskt nog är ett SD med ett väljarstöd kring 20 procent en faktor som håller kvar Löfven vid makten.