2015-12-16 19:25

2015-12-16 19:26

Ingen Gripen i luften

Lite flygtransporter, några stabsofficerare och ospecificerad försvarsmateriel, mer än så mäktar tydligen Sverige inte med när det gäller att stödja det terrordrabbade Frankrike i kampen mot den så kallade Islamiska Staten i Syrien. Skamligt och pinsamt är bara förnamnet på denna av regeringen visade feghet.

Det var utrikesminister Margot Wallström (S) som tydligt höll i taktpinnen när hon tillsammans med den stukade försvarsministern Peter Hultqvist (S) på en presskonferens under onsdagen redogjorde för vilka svar Sverige skickat på Frankrikes begäran om hjälp. Det var närmast övertydligt att Hultqvist, som tidigare talat om vikten av att det finns ”militär substans” i svaret till fransmännen, blivit överkörd när han utan vidare entusiasm beskrev detaljerna. Han försökte uppmuntra sig själv genom att uttrycka en förhoppning om att det kan komma mer, helt klart missnöjd med det hela.

Sannolikheten för det är dessvärre låg. Trots att Frankrike, och Förenta Staterna, haft önskemål om insatser av spaningsflyg, som JAS 39 Gripen visat sig ytterst lämpad för, senast i Libyeninsatsen, och trots att flygvapnet varit beredda så får flygplanen alltså stå kvar på marken. Enligt uppgifter till DN så har det varit en dragkamp mellan Wallströms utrikesdepartement och försvarsdepartementet, och eftersom det pacifistiska Miljöpartiet, som från början uttalat sig mot militära insatser, också sitter i regeringen var frågan avgjord på förhand.

Så istället för Gripenplan mot terroristorganisationen IS blir det några extra stabsofficerare till FN-insatsen Mali, 50 till 100 timmar bortskänkta strategiska flygtransporter, lite hemlig försvarsmateriel samt ett Herculesplan till Mali, fast inte förrän under våren 2017. Allt till det facila priset av 40 miljoner kronor. Det går inte med bästa vilja i världen att få det här till att vara ett avgörande eller rejält bidrag.

Wallström upprepade gång på gång att det inte finns något folkrättslig grund för att angripa IS, utan att det befan sig i en ”gråzon” och att det skulle krävas ett FN-mandat. Något som folkrättsprofessorn Ove Bring, som annars brukar vara rätt formalistisk, inte håller med om. Principen ”ansvar att skydda” gäller, med eller utan samtycke från FN. Eller menar Wallström på fullaste allvar att EU:s Lissabonfördrags paragraf 42.7, som Frankrike åberopade för att få hjälp efter terrorattackerna i Paris, bryter mot internationell rätt? Den tolkningen är hon nog i så fall rätt ensam om.

Anmärkningsvärt är också att den rödgröna regeringen inte strävat efter att nå en blocköverskridande enighet om den här frågan. I just frågor om försvars- och säkerhetspolitik brukar det anses viktigt men här har man helt enkelt struntat i det för att hålla antimilitaristerna i MP och på UD nöjda. Det sänder märkliga signaler till omvärlden.

Men den värsta signalen är den att när det kommer till kritan är vi själva inte beredda att ställa upp när det gäller, samtidigt som vi i vår egen solidaritetsdeklaration sagt att vi förväntar oss hjälp utifrån om något skulle drabba oss. Hur tillmötesgående kommer denna omvärld att vara när vi med all önskvärd tydlighet visat att vi fegar ur. Sverige är inte beredda och har inte intresse av, även om vi skulle ha förmågan, att bekämpa Europas och den fria världens fiender. Vi mäler oss ur den europeiska säkerhetsgemenskapen och det kommer att få allvarliga och negativa konsekvenser för oss under lång tid.

Det var utrikesminister Margot Wallström (S) som tydligt höll i taktpinnen när hon tillsammans med den stukade försvarsministern Peter Hultqvist (S) på en presskonferens under onsdagen redogjorde för vilka svar Sverige skickat på Frankrikes begäran om hjälp. Det var närmast övertydligt att Hultqvist, som tidigare talat om vikten av att det finns ”militär substans” i svaret till fransmännen, blivit överkörd när han utan vidare entusiasm beskrev detaljerna. Han försökte uppmuntra sig själv genom att uttrycka en förhoppning om att det kan komma mer, helt klart missnöjd med det hela.

Sannolikheten för det är dessvärre låg. Trots att Frankrike, och Förenta Staterna, haft önskemål om insatser av spaningsflyg, som JAS 39 Gripen visat sig ytterst lämpad för, senast i Libyeninsatsen, och trots att flygvapnet varit beredda så får flygplanen alltså stå kvar på marken. Enligt uppgifter till DN så har det varit en dragkamp mellan Wallströms utrikesdepartement och försvarsdepartementet, och eftersom det pacifistiska Miljöpartiet, som från början uttalat sig mot militära insatser, också sitter i regeringen var frågan avgjord på förhand.

Så istället för Gripenplan mot terroristorganisationen IS blir det några extra stabsofficerare till FN-insatsen Mali, 50 till 100 timmar bortskänkta strategiska flygtransporter, lite hemlig försvarsmateriel samt ett Herculesplan till Mali, fast inte förrän under våren 2017. Allt till det facila priset av 40 miljoner kronor. Det går inte med bästa vilja i världen att få det här till att vara ett avgörande eller rejält bidrag.

Wallström upprepade gång på gång att det inte finns något folkrättslig grund för att angripa IS, utan att det befan sig i en ”gråzon” och att det skulle krävas ett FN-mandat. Något som folkrättsprofessorn Ove Bring, som annars brukar vara rätt formalistisk, inte håller med om. Principen ”ansvar att skydda” gäller, med eller utan samtycke från FN. Eller menar Wallström på fullaste allvar att EU:s Lissabonfördrags paragraf 42.7, som Frankrike åberopade för att få hjälp efter terrorattackerna i Paris, bryter mot internationell rätt? Den tolkningen är hon nog i så fall rätt ensam om.

Anmärkningsvärt är också att den rödgröna regeringen inte strävat efter att nå en blocköverskridande enighet om den här frågan. I just frågor om försvars- och säkerhetspolitik brukar det anses viktigt men här har man helt enkelt struntat i det för att hålla antimilitaristerna i MP och på UD nöjda. Det sänder märkliga signaler till omvärlden.

Men den värsta signalen är den att när det kommer till kritan är vi själva inte beredda att ställa upp när det gäller, samtidigt som vi i vår egen solidaritetsdeklaration sagt att vi förväntar oss hjälp utifrån om något skulle drabba oss. Hur tillmötesgående kommer denna omvärld att vara när vi med all önskvärd tydlighet visat att vi fegar ur. Sverige är inte beredda och har inte intresse av, även om vi skulle ha förmågan, att bekämpa Europas och den fria världens fiender. Vi mäler oss ur den europeiska säkerhetsgemenskapen och det kommer att få allvarliga och negativa konsekvenser för oss under lång tid.