2015-12-12 06:00

2015-12-12 06:00

Sent vaknade syndare

Vår tidigare migrationspolitik var ett stort misstag. Det smått chockerande erkännandet kom från Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i samband med en pressträff i torsdags. Jo, det är väl det minsta man kan säga, men det är så dags nu. Det är en väldigt senkommen insikt som Tobé gav prov på men man får väl vara glad över att den alls kom.

”Det var ett misstag av regeringen att inte hantera invandringsfrågan i regeringsställning. Det hade behövts, inte bara för att Moderaterna och Alliansen hade haft bättre förutsättningar att vinna det valet, utan även för Sveriges del”, sade han. Men var det verkligen inte någon inom Moderaterna som då inte begrep hur dumt det var att anamma Miljöpartiets verklighetsfrånvända och överdrivet generösa migrationspolitik? Det är svårt att tro, även om partiet är erkänt toppstyrt och där avvikande meningar sällan göre sig besvär.

Nu ville inte Tobé sträcka sig så långt som att öppet erkänna att den migrationspolitiska överenskommelsen (MÖK) med Miljöpartiet var fel. Inte utifrån det parlamentariska läge som då rådde. Men där har vi problemet i ett nötskal. Det parlamentariska läget efter valet 2010 betydde att Sverigedemokraterna snuvade Alliansen på sin egen majoritet och istället för att ta intryck över varför en del av de egna väljarna svikit så gick man i rakt motsatt riktning, bara för att kunna positionera sig och ta avstånd från SD.

Därför blir det lätt ironiskt när Tobé på samma pressträff tog upp det brittiska Torypartiet under premiärminister David Cameron som en förebild. När det mer nationalistiska UKIP fick framgångar på invandrings- och EU-kritik svarade Tories med att skärpa kraven på invandrare och tuffa till sig mot EU. Samtidigt förde de en populär högerpolitik med sänkta skatter och mot Labour och fackföreningarna. Resultatet blev att Tories fick en jordskredsseger medan det gick uselt för UKIP. Borgerliga väljare vill ha borgerlig politik, både i Storbritannien och i Sverige.

Men nu vill Moderaterna med sin hårdare migrationspolitik locka tillbaka tidigare svikna väljare och det bara att hoppas att de lyckas. Sent omsider har det ju nu dykt upp flera olika linjer mellan de mest tillåtande på ena kanten (MP och även Centern) och de fullständiga motståndarna i SD på den andra. Enligt en undersökning som M beställt av Demoskop uppfattar nu ändå åtta av tio M-väljare att partiet vill minska asylmottagandet. Det återstår dock att se om andra väljare och tidigare väljare litar på förändringen och därmed kan lockas tillbaka. Det kommer att kräva uthållighet och en konsekvent linje från Moderaterna om de skall återskapa det förlorade förtroendet.

Att erkänna sina misstag är bra, men också avslöjande. Från det Tobé sade kan man sluta sig att de kortsiktigt satte det egna partiet och regeringsmakten främst när de ingick MÖK och vägrade se problemen med ökade migrationsströmmar. Hade de redan då satt Sverige främst och gjort en väl avvägd bedömning av vad vi som land kan klara av hade vi inte varit där vi är i dag.

”Det var ett misstag av regeringen att inte hantera invandringsfrågan i regeringsställning. Det hade behövts, inte bara för att Moderaterna och Alliansen hade haft bättre förutsättningar att vinna det valet, utan även för Sveriges del”, sade han. Men var det verkligen inte någon inom Moderaterna som då inte begrep hur dumt det var att anamma Miljöpartiets verklighetsfrånvända och överdrivet generösa migrationspolitik? Det är svårt att tro, även om partiet är erkänt toppstyrt och där avvikande meningar sällan göre sig besvär.

Nu ville inte Tobé sträcka sig så långt som att öppet erkänna att den migrationspolitiska överenskommelsen (MÖK) med Miljöpartiet var fel. Inte utifrån det parlamentariska läge som då rådde. Men där har vi problemet i ett nötskal. Det parlamentariska läget efter valet 2010 betydde att Sverigedemokraterna snuvade Alliansen på sin egen majoritet och istället för att ta intryck över varför en del av de egna väljarna svikit så gick man i rakt motsatt riktning, bara för att kunna positionera sig och ta avstånd från SD.

Därför blir det lätt ironiskt när Tobé på samma pressträff tog upp det brittiska Torypartiet under premiärminister David Cameron som en förebild. När det mer nationalistiska UKIP fick framgångar på invandrings- och EU-kritik svarade Tories med att skärpa kraven på invandrare och tuffa till sig mot EU. Samtidigt förde de en populär högerpolitik med sänkta skatter och mot Labour och fackföreningarna. Resultatet blev att Tories fick en jordskredsseger medan det gick uselt för UKIP. Borgerliga väljare vill ha borgerlig politik, både i Storbritannien och i Sverige.

Men nu vill Moderaterna med sin hårdare migrationspolitik locka tillbaka tidigare svikna väljare och det bara att hoppas att de lyckas. Sent omsider har det ju nu dykt upp flera olika linjer mellan de mest tillåtande på ena kanten (MP och även Centern) och de fullständiga motståndarna i SD på den andra. Enligt en undersökning som M beställt av Demoskop uppfattar nu ändå åtta av tio M-väljare att partiet vill minska asylmottagandet. Det återstår dock att se om andra väljare och tidigare väljare litar på förändringen och därmed kan lockas tillbaka. Det kommer att kräva uthållighet och en konsekvent linje från Moderaterna om de skall återskapa det förlorade förtroendet.

Att erkänna sina misstag är bra, men också avslöjande. Från det Tobé sade kan man sluta sig att de kortsiktigt satte det egna partiet och regeringsmakten främst när de ingick MÖK och vägrade se problemen med ökade migrationsströmmar. Hade de redan då satt Sverige främst och gjort en väl avvägd bedömning av vad vi som land kan klara av hade vi inte varit där vi är i dag.