2015-12-11 06:00

2015-12-11 06:00

Allt annat än lugna gatan

I onsdagens Uppdrag granskning avslöjas att en av de dömda för pantbanksrånet i Västerås är projektledare för Lugna Gatan. Det har varit en del av Fryshusets ordinarie verksamhet i 20 år.

Lugna Gatan finns till för att vägleda och stötta ungdomar i socialt utsatts områden. Men den finns också till för att erbjuda ett alternativ till personer som hamnat i kriminalitet. Dessa anställs som ”värdar” i förorter de har koppling till, för att stävja stök i skolor, upprätthålla ordning och hjälpa andra ungdomar som riskerar att hamna snett. Värdarna saknar formell utbildning för ett sådant uppdrag. Det var för sådana värdar den dömde rånaren var projektledare. Föga förvånande har Lugna Gatans arbete inte varit särskilt framgångsrikt.

Det är inte första gången som liknande fall uppdagats. Redan den 27/1 2007 avslöjade Göteborgs-Posten att 62 procent av värdarna var kriminellt belastade. Deras jobb var att upprätthålla ordning på skolor och vara positiva förebilder. Resultatet blev föga förvånande tvärtom. Lugna Gatans värdar anklagades för att upprätthålla precis den gängkultur de var satta att bekämpa.

En som riktade skarp kritik, både utifrån sitt arbete som Kommunaltjänstemannafackets ordförande och utifrån sin erfarenhet som uppvuxen i problemförorten Bergsjön, var nuvarande socialförsäkringsministern, Annika Strandhäll (S). Hon ansåg då att tanken bakom Lugna Gatan var föraktfull gentemot förortsungdomarna, eftersom deras kommunalanställda förebilder helt saknade utbildning och var nyligen kriminella. Hon har helt rätt.

Organiserad kriminalitet fungerar bäst i samhällen där statsmakten och våldsmonopolet är satt på undantag. Då får de som utsätts för kriminalitet antingen leva i skräck eller sätta sitt hopp till lokala gangsters med tillräckligt inflytande för att lugna ner situationen. Det är så beskyddarverksamhet växer fram, i ett maktvakuum där det offentliga gett upp. Det är en sådan beskyddarverksamhet de boende i Bergsjön, Tensta och Husby har tvingats på genom kommunal sponsring. Förhoppningsvis kan Strandhäll dela med sig av sina erfarenheter till kollegor i både sitt eget och andra partier. Lugna Gatan och andra liknande verksamheter lever fortfarande kvar på många platser i Stockholm.

För ett år sedan sände Dokument inifrån programmet Bränn en bil, få ett jobb. Där beskrevs hur Tensta arbetat fram ett program där unga kriminella fick arbete som nattvandrare. Då skapades snabbt en kultur där arbetslösa män i utanförskap såg en utväg: Bränner jag en bil, får jag ett jobb.

Det är inte undra på att det blir problem med bränder, stenkastning och organiserad kriminalitet i vissa stadsdelar när de som utför brotten belönas av det offentliga. I Sverige är vi inte bara oförmögna att motverka parallellsamhället, vi bekostar dess uppbyggnad med skattemedel.

Lugna Gatan finns till för att vägleda och stötta ungdomar i socialt utsatts områden. Men den finns också till för att erbjuda ett alternativ till personer som hamnat i kriminalitet. Dessa anställs som ”värdar” i förorter de har koppling till, för att stävja stök i skolor, upprätthålla ordning och hjälpa andra ungdomar som riskerar att hamna snett. Värdarna saknar formell utbildning för ett sådant uppdrag. Det var för sådana värdar den dömde rånaren var projektledare. Föga förvånande har Lugna Gatans arbete inte varit särskilt framgångsrikt.

Det är inte första gången som liknande fall uppdagats. Redan den 27/1 2007 avslöjade Göteborgs-Posten att 62 procent av värdarna var kriminellt belastade. Deras jobb var att upprätthålla ordning på skolor och vara positiva förebilder. Resultatet blev föga förvånande tvärtom. Lugna Gatans värdar anklagades för att upprätthålla precis den gängkultur de var satta att bekämpa.

En som riktade skarp kritik, både utifrån sitt arbete som Kommunaltjänstemannafackets ordförande och utifrån sin erfarenhet som uppvuxen i problemförorten Bergsjön, var nuvarande socialförsäkringsministern, Annika Strandhäll (S). Hon ansåg då att tanken bakom Lugna Gatan var föraktfull gentemot förortsungdomarna, eftersom deras kommunalanställda förebilder helt saknade utbildning och var nyligen kriminella. Hon har helt rätt.

Organiserad kriminalitet fungerar bäst i samhällen där statsmakten och våldsmonopolet är satt på undantag. Då får de som utsätts för kriminalitet antingen leva i skräck eller sätta sitt hopp till lokala gangsters med tillräckligt inflytande för att lugna ner situationen. Det är så beskyddarverksamhet växer fram, i ett maktvakuum där det offentliga gett upp. Det är en sådan beskyddarverksamhet de boende i Bergsjön, Tensta och Husby har tvingats på genom kommunal sponsring. Förhoppningsvis kan Strandhäll dela med sig av sina erfarenheter till kollegor i både sitt eget och andra partier. Lugna Gatan och andra liknande verksamheter lever fortfarande kvar på många platser i Stockholm.

För ett år sedan sände Dokument inifrån programmet Bränn en bil, få ett jobb. Där beskrevs hur Tensta arbetat fram ett program där unga kriminella fick arbete som nattvandrare. Då skapades snabbt en kultur där arbetslösa män i utanförskap såg en utväg: Bränner jag en bil, får jag ett jobb.

Det är inte undra på att det blir problem med bränder, stenkastning och organiserad kriminalitet i vissa stadsdelar när de som utför brotten belönas av det offentliga. I Sverige är vi inte bara oförmögna att motverka parallellsamhället, vi bekostar dess uppbyggnad med skattemedel.