2015-12-10 06:00

2015-12-10 06:00

Pröva tolkarnas asylskäl omgående

Behandlingen av de afghanska tolkar som spelat en avgörande roll för den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan är inget annat än ovärdig. Sverige måste ta ansvar för tolkarna och snarast se till att de får sina asylskäl prövade. Det är en fråga om heder.

Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna har nyligen dragit igång en kampanj för att samla in knappt 600 000 kronor som ska gå till 22 afghanska tolkars advokatkostnader. Det är ett bra initiativ, men borde naturligtvis vara onödig om vi tog hand om de som riskerat sina liv i svenska försvarets tjänst.

21 tolkar och två vakter med familjer har redan fått asyl i Sverige. Efter mycket krumbuktande från statens sida ordnades med asyl inom det så kallade vidarebosättningsprogrammet. De kom till Sverige som kvotflyktingar via ett tredje land.

Justitiedepartementet verkar inte ha några planer på att ändra asyl- och visumreglerna för försvarsmaktens lokalanställda den närmaste tiden. Samtidigt blir säkerhetsläget för de 22 afghanska tolkarna som är kvar i Afghanistan allt allvarligare. I takt med att de västerländska trupperna dragit sig tillbaka har talibanerna flyttat fram sina positioner. De tolkar som samarbetat med de utländska styrkorna är naturliga måltavlor för talibanerna. Tolkarna själva vittnar om hot och trakasserier.

De har utsatt sig själva och sina familjer för stora risker när de hjälpte Isaf-styrkorna och däribland de svenska förbanden. Är det då rimligt att vi packar ihop och åker hem utan att ta ansvar för de afghaner som riskerat livet för den svenska truppen? Två tolkar dog i svensk tjänst. Att se till att de 22 kvarvarande tolkarna får någon sorts snabbehandling av sina asylskäl är det enda rätta. Med tanke på att omkring 25 000 afghaner hittills sökt asyl i Sverige är det märkligt att svenska myndigheter obstruerar som de gör.

Ledarna för Fredsbaskrarnas kampanj Tolkarna, Callis Amid och Stefan Olsson, uppmanar Migrationsverket att följa den dom från Migrationsdomstolen som stöder tolkarnas sak. Enligt domstolen ålägger Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som är en del av svensk lag, Sverige ett särskilt ansvar för de personer man haft i tjänst utomlands. Dessutom har tolkarna, enligt domen, rätt att söka asyl från Afghanistan.

Att myndigheterna skulle välja att framhärda i en formalistisk lagtolkning, fastän Migrationsdomstolen gör en annan tolkning är, för att uttrycka sig milt, mindre lyckat. 22 personer, för visso med familjer, kan väl knappast göra till eller från med tanke på det stora inflödet av migranter. Någon ekonomisk fråga kan det i det perspektivet inte vara fråga om.

Bortsett från det uppenbart omoraliska i att lämna före detta vapenbröder åt sitt eget öde, har behandlingen av Försvarsmaktens lokalanställda utomlands betydelse för personalförsörjningen. Varför skulle någon riskera livet för den svenska truppen i Mali eller Irak för att sedan överges när den militära insatsen är över? Det är inte en oviktig fråga i sammanhanget.

Det är minst sagt pinsamt att Sverige efter år av dividerande inte lyckats åstadkomma en praktisk lösning som ger tolkarna möjlighet att söka asyl i Sverige – ett land som de riskerat och alltjämt riskerar sina och sina familjers liv för.

Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna har nyligen dragit igång en kampanj för att samla in knappt 600 000 kronor som ska gå till 22 afghanska tolkars advokatkostnader. Det är ett bra initiativ, men borde naturligtvis vara onödig om vi tog hand om de som riskerat sina liv i svenska försvarets tjänst.

21 tolkar och två vakter med familjer har redan fått asyl i Sverige. Efter mycket krumbuktande från statens sida ordnades med asyl inom det så kallade vidarebosättningsprogrammet. De kom till Sverige som kvotflyktingar via ett tredje land.

Justitiedepartementet verkar inte ha några planer på att ändra asyl- och visumreglerna för försvarsmaktens lokalanställda den närmaste tiden. Samtidigt blir säkerhetsläget för de 22 afghanska tolkarna som är kvar i Afghanistan allt allvarligare. I takt med att de västerländska trupperna dragit sig tillbaka har talibanerna flyttat fram sina positioner. De tolkar som samarbetat med de utländska styrkorna är naturliga måltavlor för talibanerna. Tolkarna själva vittnar om hot och trakasserier.

De har utsatt sig själva och sina familjer för stora risker när de hjälpte Isaf-styrkorna och däribland de svenska förbanden. Är det då rimligt att vi packar ihop och åker hem utan att ta ansvar för de afghaner som riskerat livet för den svenska truppen? Två tolkar dog i svensk tjänst. Att se till att de 22 kvarvarande tolkarna får någon sorts snabbehandling av sina asylskäl är det enda rätta. Med tanke på att omkring 25 000 afghaner hittills sökt asyl i Sverige är det märkligt att svenska myndigheter obstruerar som de gör.

Ledarna för Fredsbaskrarnas kampanj Tolkarna, Callis Amid och Stefan Olsson, uppmanar Migrationsverket att följa den dom från Migrationsdomstolen som stöder tolkarnas sak. Enligt domstolen ålägger Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som är en del av svensk lag, Sverige ett särskilt ansvar för de personer man haft i tjänst utomlands. Dessutom har tolkarna, enligt domen, rätt att söka asyl från Afghanistan.

Att myndigheterna skulle välja att framhärda i en formalistisk lagtolkning, fastän Migrationsdomstolen gör en annan tolkning är, för att uttrycka sig milt, mindre lyckat. 22 personer, för visso med familjer, kan väl knappast göra till eller från med tanke på det stora inflödet av migranter. Någon ekonomisk fråga kan det i det perspektivet inte vara fråga om.

Bortsett från det uppenbart omoraliska i att lämna före detta vapenbröder åt sitt eget öde, har behandlingen av Försvarsmaktens lokalanställda utomlands betydelse för personalförsörjningen. Varför skulle någon riskera livet för den svenska truppen i Mali eller Irak för att sedan överges när den militära insatsen är över? Det är inte en oviktig fråga i sammanhanget.

Det är minst sagt pinsamt att Sverige efter år av dividerande inte lyckats åstadkomma en praktisk lösning som ger tolkarna möjlighet att söka asyl i Sverige – ett land som de riskerat och alltjämt riskerar sina och sina familjers liv för.