2015-12-10 17:03

2015-12-10 17:03

Påbjuden godhetsstämpel

LEDARE

Karlstads kommuns integrationskampanj Varmt välkommen har med all rätt rört upp känslorna, både positiva och negativa. Att uppmana sina invånare att visa upp sin godhet genom att klistra en röd lapp på dörren är dock ett övertramp som kommunen verkar helt oförstående inför.

Det finns mycket man kan säga om kampanjen. Själva grundtanken att skapa en digital kontaktförmedling mellan intresserade Karlstadsbor och nyanlända finns det inte så mycket att orda om. Möten mellan människor främjar ömsesidig förståelse och integrationen i samhället och därför är det inget större fel på delen av kampanjen. Sedan kan man förstås undra om detta är något en kommun skall syssla med. Civilsamhällets många ideella föreningar brukar vara bättre på sådana saker.

Däremot så passerar Karlstads kommun en gräns när de skickar med ett rött klistermärke med texten ”Öppenhet – Ja, tack!” till alla hushåll med uppmaningen att ”sätta upp den här dekalen på din dörr eller brevlåda, för att visa att du vill bidra till ett öppet Karlstad”. Kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M) utvecklar resonemanget i NWT (8/12): ”Den hoppas vi att så många som möjligt ska klistra på sina brevlådor, för att visa att man är nyfiken och välkomnande. Tänk vad häftigt om vi snart ser mängder av brevlådor med röda lappar på.”

Det underförstådda, men som tydligen inte föresvävat Nisser med flera i kommunen, är att den som av olika anledningar inte sätter upp det röda märket då inför sin omgivning skulle stämplas som en person som är mot öppenhet. Vad kan det vara för en osympatisk elaking? Kritiker har menat att det här är en form av åsiktsregistrering. Det blir en form av offentligt påbjuden åsiktsmarkering som annars mest finns i andra typer av statsskick där du som medborgare gör bäst i att visa dit stöd för den av statsmakterna sanktionerade ideologin. Det är sådana uttryck som den svenska mjukauktoritarianismen kan ta sig, med ett leende.

Kommunens företrädare verkar helt oförstående inför den kritiken och skjuter istället in sig på en hatstorm som har uppstått och där flera personer blivit hotade. Det är förstås helt oacceptabelt och alla sådana typer av hot måste bekämpas och beivras å det starkaste. Dock gör exempelvis kommunikationschefen Katarina Lindström det alldeles för enkelt för sig när hon verkar mena att all kritik skulle vara av det slaget. ”Det är tydligt att det här triggat igång de främlingsfientliga stämningar som finns i vårt land”, säger hon till NWT (9/12). Bara för att det finns ett antal idioter och rasister (många dessutom utanför Karlstad) som gått i gång så kan man inte avfärda all kritik. Tyvärr är det ett vanligt sätt att ducka från kritik, genom att direkt eller indirekt dra alla över en kam.

En annan aspekt med kampanjen är att initiativet inte kommit från politiskt håll, utan från tjänstemannasidan, vilket i sig är anmärkningsvärt. Det tillhör knappast kommunala tjänstemäns arbetsuppgifter att initiera och driva politiska åsiktskampanjer. Ärendet har enligt uppgift inte ens dragits genom kommunstyrelsen, även om ordförande Nisser hoppat på kampanjen. Sedan kan man undra vad det hela kostat. Tryckta utskick till alla hushåll är inte billiga, inte heller affischeringen ute på stadens gator. Någon reklambyrå har säkert fått goda intäkter.

Det finns mycket man kan säga om kampanjen. Själva grundtanken att skapa en digital kontaktförmedling mellan intresserade Karlstadsbor och nyanlända finns det inte så mycket att orda om. Möten mellan människor främjar ömsesidig förståelse och integrationen i samhället och därför är det inget större fel på delen av kampanjen. Sedan kan man förstås undra om detta är något en kommun skall syssla med. Civilsamhällets många ideella föreningar brukar vara bättre på sådana saker.

Däremot så passerar Karlstads kommun en gräns när de skickar med ett rött klistermärke med texten ”Öppenhet – Ja, tack!” till alla hushåll med uppmaningen att ”sätta upp den här dekalen på din dörr eller brevlåda, för att visa att du vill bidra till ett öppet Karlstad”. Kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M) utvecklar resonemanget i NWT (8/12): ”Den hoppas vi att så många som möjligt ska klistra på sina brevlådor, för att visa att man är nyfiken och välkomnande. Tänk vad häftigt om vi snart ser mängder av brevlådor med röda lappar på.”

Det underförstådda, men som tydligen inte föresvävat Nisser med flera i kommunen, är att den som av olika anledningar inte sätter upp det röda märket då inför sin omgivning skulle stämplas som en person som är mot öppenhet. Vad kan det vara för en osympatisk elaking? Kritiker har menat att det här är en form av åsiktsregistrering. Det blir en form av offentligt påbjuden åsiktsmarkering som annars mest finns i andra typer av statsskick där du som medborgare gör bäst i att visa dit stöd för den av statsmakterna sanktionerade ideologin. Det är sådana uttryck som den svenska mjukauktoritarianismen kan ta sig, med ett leende.

Kommunens företrädare verkar helt oförstående inför den kritiken och skjuter istället in sig på en hatstorm som har uppstått och där flera personer blivit hotade. Det är förstås helt oacceptabelt och alla sådana typer av hot måste bekämpas och beivras å det starkaste. Dock gör exempelvis kommunikationschefen Katarina Lindström det alldeles för enkelt för sig när hon verkar mena att all kritik skulle vara av det slaget. ”Det är tydligt att det här triggat igång de främlingsfientliga stämningar som finns i vårt land”, säger hon till NWT (9/12). Bara för att det finns ett antal idioter och rasister (många dessutom utanför Karlstad) som gått i gång så kan man inte avfärda all kritik. Tyvärr är det ett vanligt sätt att ducka från kritik, genom att direkt eller indirekt dra alla över en kam.

En annan aspekt med kampanjen är att initiativet inte kommit från politiskt håll, utan från tjänstemannasidan, vilket i sig är anmärkningsvärt. Det tillhör knappast kommunala tjänstemäns arbetsuppgifter att initiera och driva politiska åsiktskampanjer. Ärendet har enligt uppgift inte ens dragits genom kommunstyrelsen, även om ordförande Nisser hoppat på kampanjen. Sedan kan man undra vad det hela kostat. Tryckta utskick till alla hushåll är inte billiga, inte heller affischeringen ute på stadens gator. Någon reklambyrå har säkert fått goda intäkter.