2015-12-05 06:00

2015-12-05 06:00

Finns det en Allians längre?

LEDARE

I skuggan av migrationskrisen antogs ramarna för statsbudgeten av riksdagen i förra veckan. Något gemensamt motförslag från allianspartierna fanns inte så därför kunde regeringens proposition gå igenom trots att det inte längre finns någon decemberöverenskommelse (DÖ) som garanterar det. Nu pågår riksdagsbehandlingen av de olika utgiftsområdena, och även där kommer det att gå de rödgrönas väg, trots att det finns en majoritet emot flera av förslagen.

Efter att DÖ hade fallit så sade Moderaterna att de skulle kunna tänka sig att försöka stoppa delar av budgeten. Det handlar till exempel om saker som borttagandet av den bortre gränsen i sjukförsäkringen och höjningen av a-kassan, som redan fått sjukskrivingar och arbetslöshet att öka, men också nya bostadssubventioner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder de och de andra allianspartierna anser skadliga och ineffektiva. Med hjälp av Sverigedemokraternas röster skulle en del av dessa enskildheter kunna stoppas, då regeringen inte har majoritet i riksdagen.

Nu blir det inte så. Liberalerna (före detta Folkpartiet) och Centern nobbar upplägget. Det blir inga gemensamma reservationer från de borgerliga partierna, meddelar den ekonomisk-politiske talesmannen Erik Ullenhag (L). De tycker att budgeten måste ses som en helhet och att utbrytningar ur den är en styggelse. Ordföranden i finansutskottet, Fredrik Olovsson (S), är förstås helnöjd när han till Sveriges Radio konstaterar att det inte ser ut att bli några förändringar.

Ullenhag säger: ”Vi behöver ha en ordning där det går att regera Sverige, och där vi agerar när vi är opposition på samma sätt som vi tycker att oppositionen skall agera när vi regerar Sverige. ”Det låter ju bra men problemet är att Socialdemokraterna inte agerade så när de var i opposition, och därför finns det ingen anledning att tro att de skulle göra det om rollerna var ombytta. Varför skall borgerligheten alltid binda ris åt egen rygg och leva efter schysstare regler när motståndarna högaktningsfullt struntar i det?

Bristen på gemensamma motåtgärder från Alliansens sida reser också frågan om det egentligen finns någon Allians längre? DÖ var ett desperat, men ack så kontraproduktivt, grepp i akt och mening att hålla samman. Nu agerar de som om DÖ alltjämt fanns och släpper igenom de rödgrönas budget. Nu vill de kanske inte ha regeringskris ovanpå den pågående migrationskrisen, men också i migrationspolitiken har en djup spricka format sig mellan de verklighetsfrånvända nyliberalerna i Centern å ena sidan och de realisterna i de andra allianspartierna.

En annan komplicerande faktor är att Moderaterna, som alltså ville bryta ut delar ur budgeten, ändå förespråkar att regeringen måste ha med sig Vänsterpartiet, något som de fått häftig kritik från av Liberalerna, som alltså inte vill ha några budgetutbrytningar. Sammantaget tyder detta på ett krackelerande allianssamarbete, som gör att statsminister Löfven kan ta det lite lugnt trots kriser och den egna regeringens tillkortakommanden.

Efter att DÖ hade fallit så sade Moderaterna att de skulle kunna tänka sig att försöka stoppa delar av budgeten. Det handlar till exempel om saker som borttagandet av den bortre gränsen i sjukförsäkringen och höjningen av a-kassan, som redan fått sjukskrivingar och arbetslöshet att öka, men också nya bostadssubventioner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder de och de andra allianspartierna anser skadliga och ineffektiva. Med hjälp av Sverigedemokraternas röster skulle en del av dessa enskildheter kunna stoppas, då regeringen inte har majoritet i riksdagen.

Nu blir det inte så. Liberalerna (före detta Folkpartiet) och Centern nobbar upplägget. Det blir inga gemensamma reservationer från de borgerliga partierna, meddelar den ekonomisk-politiske talesmannen Erik Ullenhag (L). De tycker att budgeten måste ses som en helhet och att utbrytningar ur den är en styggelse. Ordföranden i finansutskottet, Fredrik Olovsson (S), är förstås helnöjd när han till Sveriges Radio konstaterar att det inte ser ut att bli några förändringar.

Ullenhag säger: ”Vi behöver ha en ordning där det går att regera Sverige, och där vi agerar när vi är opposition på samma sätt som vi tycker att oppositionen skall agera när vi regerar Sverige. ”Det låter ju bra men problemet är att Socialdemokraterna inte agerade så när de var i opposition, och därför finns det ingen anledning att tro att de skulle göra det om rollerna var ombytta. Varför skall borgerligheten alltid binda ris åt egen rygg och leva efter schysstare regler när motståndarna högaktningsfullt struntar i det?

Bristen på gemensamma motåtgärder från Alliansens sida reser också frågan om det egentligen finns någon Allians längre? DÖ var ett desperat, men ack så kontraproduktivt, grepp i akt och mening att hålla samman. Nu agerar de som om DÖ alltjämt fanns och släpper igenom de rödgrönas budget. Nu vill de kanske inte ha regeringskris ovanpå den pågående migrationskrisen, men också i migrationspolitiken har en djup spricka format sig mellan de verklighetsfrånvända nyliberalerna i Centern å ena sidan och de realisterna i de andra allianspartierna.

En annan komplicerande faktor är att Moderaterna, som alltså ville bryta ut delar ur budgeten, ändå förespråkar att regeringen måste ha med sig Vänsterpartiet, något som de fått häftig kritik från av Liberalerna, som alltså inte vill ha några budgetutbrytningar. Sammantaget tyder detta på ett krackelerande allianssamarbete, som gör att statsminister Löfven kan ta det lite lugnt trots kriser och den egna regeringens tillkortakommanden.