2015-12-03 06:00

2015-12-03 06:00

Kontrollera gränserna

Höstens makalösa migrationstillströmning är ett resultat av bristande gränskontroller, inte på grund av att säkerhetsläget i hemländerna allvarligt försämrades jämfört med tidigare. Det säger Migrationsverket självt. Tillsammans med en blindhet för hur våra överdrivet generösa regler i Sverige lockade har gjort att vi hamnat där vi nu är.

Detta hade vi kunnat räkna ut innan krisen blev akut, men våra beslutsfattare valde att inget se och höra. Ansvaret faller därmed tungt på regeringen, men inte heller oppositionen kan svära sig fria. Det var den förra alliansregeringen som slöt en överenskommelse med Miljöpartiet som gjorde Sverige oemotståndligt för världens migranter, och inte bara flyktingar med genuina asylskäl. När väl EU:s yttre gränser i praktiken föll i somras var det bara en tidsfråga innan sammanbrottet skulle komma.

”Den främsta orsaken var att människor i en svår situation upplevde att Schengenområdets yttre gräns var öppen.” Det säger Merjem Maslo, expert på Migrationsverkets omvärldsenhet. Det var i juli som Turkiet började med att nedprioritera bevakningen av gränsen mot Grekland, det problemtyngda landet som i sin tur inte kunde eller ville uppfylla sina skyldigheter som yttre gränsland för EU:s så kallade Schengensamarbete. Därmed var slussportarna öppna och migranter började i strid ström ta sig upp genom Europa, med det huvudsakliga målet att ta sig till generösa länder som Tyskland och Sverige.

För att Schengensamarbetet, som låter EU-medborgare röra sig fritt mellan medlemsländerna, skall fungera krävs det att de yttre gränserna håller, men det har alltså brutit samman. När vissa medlemsländer försökt att hålla gränsen, som Ungern, har de raskt beskyllts för både de ena och andra nedsmetande epiteten, trots att det är på deras välvilja en ordnad och reglerad migrationspolitik ytterst vilar. Denna europeiska ovilja att se till realiteterna har nu riskerat en av de bästa och viktigaste grundpelarna med hela EU-samarbetet – den fria rörligheten.

Inte heller har EU-länderna förmått att hålla fast vid Dublinförordningen, som stadgar att registrering av asylsökande skall göras i det första asyllandet. Istället har man gladeligen skickat migranterna vidare för att sedan låta länder som Tyskland och Sverige ta den största smällen. Visserligen har vi oss själva att skylla för att vi inte har anpassat våra system för att minska dragningskraften jämfört med andra EU-länder. När vi nu kommer att stänga våra gränser mer kommer trycket att öka på de andra.

Man kan också konstatera att Turkiets utpressning hjälpt. I helgen ingick EU ett pinsamt insmickrande avtal med Turkiet, som nu skall ta på sig att avvisa personer utan skyddsskäl innan de når Europa. EU skall också kunna sända tillbaka migranter som passerat Turkiet tillbaka dit. I utbyte får turkarna visumfria inresor till EU, 3 miljarder euro, återöppnade medlemsförhandlingar och ett par årliga toppmöten. Detta är ett Turkiet som under den auktoritäre och islamistiske presidenten Erdogan kränker press- och yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Hade EU förmått hålla sin egen yttre gräns hade detta avtal kanske inte behövts.

Nu kommer inte något att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.

Detta hade vi kunnat räkna ut innan krisen blev akut, men våra beslutsfattare valde att inget se och höra. Ansvaret faller därmed tungt på regeringen, men inte heller oppositionen kan svära sig fria. Det var den förra alliansregeringen som slöt en överenskommelse med Miljöpartiet som gjorde Sverige oemotståndligt för världens migranter, och inte bara flyktingar med genuina asylskäl. När väl EU:s yttre gränser i praktiken föll i somras var det bara en tidsfråga innan sammanbrottet skulle komma.

”Den främsta orsaken var att människor i en svår situation upplevde att Schengenområdets yttre gräns var öppen.” Det säger Merjem Maslo, expert på Migrationsverkets omvärldsenhet. Det var i juli som Turkiet började med att nedprioritera bevakningen av gränsen mot Grekland, det problemtyngda landet som i sin tur inte kunde eller ville uppfylla sina skyldigheter som yttre gränsland för EU:s så kallade Schengensamarbete. Därmed var slussportarna öppna och migranter började i strid ström ta sig upp genom Europa, med det huvudsakliga målet att ta sig till generösa länder som Tyskland och Sverige.

För att Schengensamarbetet, som låter EU-medborgare röra sig fritt mellan medlemsländerna, skall fungera krävs det att de yttre gränserna håller, men det har alltså brutit samman. När vissa medlemsländer försökt att hålla gränsen, som Ungern, har de raskt beskyllts för både de ena och andra nedsmetande epiteten, trots att det är på deras välvilja en ordnad och reglerad migrationspolitik ytterst vilar. Denna europeiska ovilja att se till realiteterna har nu riskerat en av de bästa och viktigaste grundpelarna med hela EU-samarbetet – den fria rörligheten.

Inte heller har EU-länderna förmått att hålla fast vid Dublinförordningen, som stadgar att registrering av asylsökande skall göras i det första asyllandet. Istället har man gladeligen skickat migranterna vidare för att sedan låta länder som Tyskland och Sverige ta den största smällen. Visserligen har vi oss själva att skylla för att vi inte har anpassat våra system för att minska dragningskraften jämfört med andra EU-länder. När vi nu kommer att stänga våra gränser mer kommer trycket att öka på de andra.

Man kan också konstatera att Turkiets utpressning hjälpt. I helgen ingick EU ett pinsamt insmickrande avtal med Turkiet, som nu skall ta på sig att avvisa personer utan skyddsskäl innan de når Europa. EU skall också kunna sända tillbaka migranter som passerat Turkiet tillbaka dit. I utbyte får turkarna visumfria inresor till EU, 3 miljarder euro, återöppnade medlemsförhandlingar och ett par årliga toppmöten. Detta är ett Turkiet som under den auktoritäre och islamistiske presidenten Erdogan kränker press- och yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Hade EU förmått hålla sin egen yttre gräns hade detta avtal kanske inte behövts.

Nu kommer inte något att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.