2015-11-28 06:00

2015-11-28 06:00

Sveriges gröna guld

LEDARE

Om miljöorganisationer får möjlighet att överklaga skogsavverkningar till domstol kommer det att lägga en död hand över skogsbruket. Antagligen är det precis vad regeringens miljöpartister önskar sig. En utredning som ska titta närmare på frågan är i alla fall tillsatt, så risken finns.

Med tanke på att MP tvingats gå med på en hårdare migrationspolitik kommer säkert Socialdemokraterna känna sig tvingade att gå MP till mötes i andra frågor. Skogslagstiftningen skulle kunna vara ett sådant eftergiftsområde.

Statsminister Stefan Löfven (S) borde passa på att göra sig kvitt MP vid nästa obekväma förhandling om migrationen. MP kommer säkert hota med att lämna regeringen. Löfven bör ta den chansen.

Om inte annat så för landsbygdens skull. Löfven har talat om skogen som Sveriges gröna guld och en viktig energikälla som ska minska oljeberoendet. Ges miljöorganisationer möjligheten att överklaga avverkningar kommer det med all sannolikhet att innebära att många tänkta avverkningar inte blir av.

Det finns inget som talar för att normala åtgärder i skogsbruket inte skulle kunna beslutas av Skogsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Varför skulle en kostsam juridisk process vara nödvändig för att säkerställa lagens krav på naturhänsyn?

Enligt rådande ordning så är en skogsavverkning anmälningspliktig enligt skogsvårdslagen. Om det finns något hinder mot den planerade avverkningen så tar myndigheten ett beslut om avverkningen inte ska tillåtas alternativt förses med krav.

Skulle ordningen ändras så att varje avverkningsansökan utmynnar i ett beslut som etablerade miljöorganisationer kan överklaga kommer domstolarna ofta att fälla avgörandet.

Bevisningen i miljömål av den här typen är betungande och kostsam. Rimligen skulle kostnaden i enlighet med miljörättsliga principer hamna på verksamhetsutövaren, det vill säga skogsägaren. Att småskogsbrukare skulle tvingas att bekosta inventeringar för att bevisa att en speciell art inte hotas av avverkningen är orimligt. Det kan dock bli den praktiska konsekvensen av placeringen av bevisbördan.

Att öka allmänhetens inflytande i miljöfrågor låter i retoriken bra. Men konsekvenserna av att låta miljöorganisationer överklaga enskilda avverkningar är alltför långtgående.

Allmänhetens naturvårdsintresse bör kunna tillgodoses av tillsynsmyndigheterna. Kostnaderna för den enskilde skogsbrukaren och samhället skulle annars komma att bli onödigt höga. Rättegångskostnaderna för samhället och den enskilde är inte den enda kostnaden. En minskad ekonomisk aktivitet i skogen skulle ge färre jobb och exportinkomster.

Det gröna guldet som statsministern hyser ett så gott hopp om skulle bli betydligt mindre värt. Skogsbruket är alldeles för viktigt för att utsättas för den här typen av juridiska experiment.

Med tanke på att MP tvingats gå med på en hårdare migrationspolitik kommer säkert Socialdemokraterna känna sig tvingade att gå MP till mötes i andra frågor. Skogslagstiftningen skulle kunna vara ett sådant eftergiftsområde.

Statsminister Stefan Löfven (S) borde passa på att göra sig kvitt MP vid nästa obekväma förhandling om migrationen. MP kommer säkert hota med att lämna regeringen. Löfven bör ta den chansen.

Om inte annat så för landsbygdens skull. Löfven har talat om skogen som Sveriges gröna guld och en viktig energikälla som ska minska oljeberoendet. Ges miljöorganisationer möjligheten att överklaga avverkningar kommer det med all sannolikhet att innebära att många tänkta avverkningar inte blir av.

Det finns inget som talar för att normala åtgärder i skogsbruket inte skulle kunna beslutas av Skogsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Varför skulle en kostsam juridisk process vara nödvändig för att säkerställa lagens krav på naturhänsyn?

Enligt rådande ordning så är en skogsavverkning anmälningspliktig enligt skogsvårdslagen. Om det finns något hinder mot den planerade avverkningen så tar myndigheten ett beslut om avverkningen inte ska tillåtas alternativt förses med krav.

Skulle ordningen ändras så att varje avverkningsansökan utmynnar i ett beslut som etablerade miljöorganisationer kan överklaga kommer domstolarna ofta att fälla avgörandet.

Bevisningen i miljömål av den här typen är betungande och kostsam. Rimligen skulle kostnaden i enlighet med miljörättsliga principer hamna på verksamhetsutövaren, det vill säga skogsägaren. Att småskogsbrukare skulle tvingas att bekosta inventeringar för att bevisa att en speciell art inte hotas av avverkningen är orimligt. Det kan dock bli den praktiska konsekvensen av placeringen av bevisbördan.

Att öka allmänhetens inflytande i miljöfrågor låter i retoriken bra. Men konsekvenserna av att låta miljöorganisationer överklaga enskilda avverkningar är alltför långtgående.

Allmänhetens naturvårdsintresse bör kunna tillgodoses av tillsynsmyndigheterna. Kostnaderna för den enskilde skogsbrukaren och samhället skulle annars komma att bli onödigt höga. Rättegångskostnaderna för samhället och den enskilde är inte den enda kostnaden. En minskad ekonomisk aktivitet i skogen skulle ge färre jobb och exportinkomster.

Det gröna guldet som statsministern hyser ett så gott hopp om skulle bli betydligt mindre värt. Skogsbruket är alldeles för viktigt för att utsättas för den här typen av juridiska experiment.