2015-11-27 06:00

2015-11-27 06:00

Låt föräldrarna bestämma

LEDARE

Begränsas. Valfriheten i barnomsorgen minskar. Ironiskt nog är det Liberalerna, tidigare kända som Folkpartiet, som hjälpt regeringen att införa en tredje pappamånad. Familjernas valfrihet begränsas med omsorg om kvinnors pensioner och sociala trygghet vid sjukdom och arbetslöshet som huvudargument.

Att trettio dagar hit eller dit skulle ha en så pass stor inverkan på pensionen är det svårt att förstå. Om en ytterligare en pappamånad motiverar lagstiftning så borde man rimligen också se över studenters benägenhet att ta sabbatsår under utbildningen. Öluffande i Sydostasien är kanske en kvinnofälla?

Föräldraledigheten är mycket generös. Föräldrarna har 480 föräldradagar tillsammans. Av dessa är nu 90 istället för 60 vikta åt den ena föräldern. Varför skulle de inte kunna anförtros att själva planera sin egen föräldraledighet?

Regeringen fortsätter att styra och ställa med föräldrarnas valfrihet med hjälp av Liberalerna genom att avskaffa vårdnadsbidraget från och med den första februari nästa år. Vårdnadsbidraget var en av Kristdemokraternas hjärtefrågor som de lyckades införa med hjälp av Alliansregeringen år 2008.

Dåvarande FP var inte entusiastiska men gick ändå med på det hela. Nu passar man på att riva upp reformen som gav 3000 icke pensionsgrundande kronor till den förälder som var hemma med sitt barn (mellan ett och tre års ålder) efter att minst 250 föräldradagar tagits ut.

Tilläggas ska att det var upp till kommunerna att besluta om vårdnadsbidrag inom den egna kommunen. Endast 155 av landets 290 kommuner gav föräldrarna detta val. Nu försvinner den lilla valfrihet som fanns.

KD, Moderaterna och Sverigedemokraterna gick emot beslutet och hade till och med motionerat om att bibehålla och utveckla vårdnadsbidraget.

Det är intressant att vänstern argumenterar för att vårdnadsbidraget ger ett lägre arbetskraftsdeltagande. I övrigt brukar ju förkortad arbetstid och friår vara den utopiskt lagda vänsterns politik.

Jämställdhetsargumenten är dock vänsterns viktigaste argument mot vårdnadsbidraget. Socialförsäkringsutskottet som förberett riksdagsbeslutet anser att ett slopat bidrag ”bidrar till ekonomisk självständighet och en mer jämställd fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet”.

Med tanke på vad en dagisplats kostar skattebetalarna borde man snarare uppmuntra föräldrar att vara hemma med sina barn. Men nej, det är tydligen bättre om barnen lämnas över till kollektiv omsorg och föräldern jobbar, eller söker jobb istället.

Det är trist att valfriheten i barnomsorgen minskar. Varför kan man inte anta att föräldrarna själva är vuxna nog att ta ansvar för sin tid. Det kan ju faktiskt tänkas att man prioriterar att vara med sina barn så mycket som möjligt, fullt medveten om att det påverkar pensionen och tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet.

Att trettio dagar hit eller dit skulle ha en så pass stor inverkan på pensionen är det svårt att förstå. Om en ytterligare en pappamånad motiverar lagstiftning så borde man rimligen också se över studenters benägenhet att ta sabbatsår under utbildningen. Öluffande i Sydostasien är kanske en kvinnofälla?

Föräldraledigheten är mycket generös. Föräldrarna har 480 föräldradagar tillsammans. Av dessa är nu 90 istället för 60 vikta åt den ena föräldern. Varför skulle de inte kunna anförtros att själva planera sin egen föräldraledighet?

Regeringen fortsätter att styra och ställa med föräldrarnas valfrihet med hjälp av Liberalerna genom att avskaffa vårdnadsbidraget från och med den första februari nästa år. Vårdnadsbidraget var en av Kristdemokraternas hjärtefrågor som de lyckades införa med hjälp av Alliansregeringen år 2008.

Dåvarande FP var inte entusiastiska men gick ändå med på det hela. Nu passar man på att riva upp reformen som gav 3000 icke pensionsgrundande kronor till den förälder som var hemma med sitt barn (mellan ett och tre års ålder) efter att minst 250 föräldradagar tagits ut.

Tilläggas ska att det var upp till kommunerna att besluta om vårdnadsbidrag inom den egna kommunen. Endast 155 av landets 290 kommuner gav föräldrarna detta val. Nu försvinner den lilla valfrihet som fanns.

KD, Moderaterna och Sverigedemokraterna gick emot beslutet och hade till och med motionerat om att bibehålla och utveckla vårdnadsbidraget.

Det är intressant att vänstern argumenterar för att vårdnadsbidraget ger ett lägre arbetskraftsdeltagande. I övrigt brukar ju förkortad arbetstid och friår vara den utopiskt lagda vänsterns politik.

Jämställdhetsargumenten är dock vänsterns viktigaste argument mot vårdnadsbidraget. Socialförsäkringsutskottet som förberett riksdagsbeslutet anser att ett slopat bidrag ”bidrar till ekonomisk självständighet och en mer jämställd fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet”.

Med tanke på vad en dagisplats kostar skattebetalarna borde man snarare uppmuntra föräldrar att vara hemma med sina barn. Men nej, det är tydligen bättre om barnen lämnas över till kollektiv omsorg och föräldern jobbar, eller söker jobb istället.

Det är trist att valfriheten i barnomsorgen minskar. Varför kan man inte anta att föräldrarna själva är vuxna nog att ta ansvar för sin tid. Det kan ju faktiskt tänkas att man prioriterar att vara med sina barn så mycket som möjligt, fullt medveten om att det påverkar pensionen och tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet.