2015-11-23 21:17

2015-11-23 21:21

Lätt att vara efterklok

LEDARE

Att den tidigare terrormisstänkte 22-åringen visade sig vara oskyldig kan inte tas till intäkt för att terrorhotet mot Sverige är överdrivet. Den förhöjda hotnivån – från tre till fyra på en femgradig skala – kvarstår. Och ingen utanför säkerhetspolisen har av begripliga skäl full insyn i hur det ligger till.

Det har dock inte hindrat en massiv kritik mot säkerhetspolisens och den vanliga polisens arbete. Och visst, för en utomstående kan det till synes finnas märkliga detaljer att haka upp sig på. Som att den misstänkte mannen levde öppet på asylboendet i Biliden och de olika stavningarna av hans namn. Men när till och med hans försvarsadvokat, den ende utomstående som fått insyn, erkänner att det fanns ett starkt underlag för att träffa och ställa frågor till honom, borde saken vara klar.

Ändå har media och andra förståsigpåare gått i gång på detta förmenta misslyckande från säkerhetspolisens sida. Märk väl, samma media som själva var inte bara bidragande utan också i högsta grad pådrivande för det drev som drogs i gång under jakten på den misstänkte, genom att publicera namn och bild på honom. Det verkar nästan som om det finns en besvikelse över att dramaturgin mot slutet blev så ”tam”. Men det var väl bara bra att det just den här gången visade sig vara fel.

Och som sagt, vi har inte hela bilden klar för oss för att kunna säga något om vad som föregick efterlysningen och vilken övrig underrättelseinformation som finns. ”Jag förvånas över hur man kan vara så målande i sin kritik utan att ens ha sett en liten del av utredningen,” säger vice chefsåklagaren Hans Ihrman till Expressen.

Även annars normallt omdömesgilla personer som terrorismforkaren Magnus Norell har stämt in i kritikkören. Delvis till hans försvar skall dock sägas att han var skeptisk redan från början. Han ifrågasätter också den här graderade skalan med hotnivåer, och där kan han ha en poäng. Numera älskar vi att gradera olika sorters händelser, tänk bara på alla Klass 1 eller 2-varningar vi får för diverse väderhändelser. Att ange generella hotnivåer över hela landet förefaller rätt så trubbigt och kan skrämma upp folk från Ystad till Haparanda i onödan . Å andra sidan kan man av spaningstekniska skäl ha svårt att offentligt ringa in mer exakt var hotbilden är som störst. Skall man ändå ha olika hotnivåer borde de åtföljas av konkreta åtgärder, som exempelvis inkallandet av fler poliser eller större befogenheter för dem.

Nu kan man ifrågasätta om svensk polis ens med sådan skärpning skulle klara av terrorattacker av den skala som vi såg i Paris. Därtill är polisen för dåligt utrustad och för få. Polisens nationella insatsstyrka och piketgrupperna kommer inte att räcka till. Vi måste överväga om vi inte skulle behöva kalla in militären vid extraordinära tillfällen. I många länder är det militären som ansvarar för terroristbekämpningen, exempelvis brittiska SAS. Nu är tyvärr också den svenska försvarsmakten tämligen åderlåten på personal och resurser, men dess elitförband (olika jägarförband och den särskilda operationsgruppen, SOG) håller i alla fall mycket hög kvalitet. Men även annan militär måste kunna användas för exempelvis skydds- och bevakningsuppgifter.

Att i en sådan allvarlig situation som vi befinner oss i förminska hoten och anklaga säkerhetspolisen för att jaga hjärnspöken är direkt farligt, särskilt om det innebär att de nödvändiga medel som våra säkerhets- och underrättelsetjänster behöver för att bekämpa terrorismen inte blir verklighet.

Det har dock inte hindrat en massiv kritik mot säkerhetspolisens och den vanliga polisens arbete. Och visst, för en utomstående kan det till synes finnas märkliga detaljer att haka upp sig på. Som att den misstänkte mannen levde öppet på asylboendet i Biliden och de olika stavningarna av hans namn. Men när till och med hans försvarsadvokat, den ende utomstående som fått insyn, erkänner att det fanns ett starkt underlag för att träffa och ställa frågor till honom, borde saken vara klar.

Ändå har media och andra förståsigpåare gått i gång på detta förmenta misslyckande från säkerhetspolisens sida. Märk väl, samma media som själva var inte bara bidragande utan också i högsta grad pådrivande för det drev som drogs i gång under jakten på den misstänkte, genom att publicera namn och bild på honom. Det verkar nästan som om det finns en besvikelse över att dramaturgin mot slutet blev så ”tam”. Men det var väl bara bra att det just den här gången visade sig vara fel.

Och som sagt, vi har inte hela bilden klar för oss för att kunna säga något om vad som föregick efterlysningen och vilken övrig underrättelseinformation som finns. ”Jag förvånas över hur man kan vara så målande i sin kritik utan att ens ha sett en liten del av utredningen,” säger vice chefsåklagaren Hans Ihrman till Expressen.

Även annars normallt omdömesgilla personer som terrorismforkaren Magnus Norell har stämt in i kritikkören. Delvis till hans försvar skall dock sägas att han var skeptisk redan från början. Han ifrågasätter också den här graderade skalan med hotnivåer, och där kan han ha en poäng. Numera älskar vi att gradera olika sorters händelser, tänk bara på alla Klass 1 eller 2-varningar vi får för diverse väderhändelser. Att ange generella hotnivåer över hela landet förefaller rätt så trubbigt och kan skrämma upp folk från Ystad till Haparanda i onödan . Å andra sidan kan man av spaningstekniska skäl ha svårt att offentligt ringa in mer exakt var hotbilden är som störst. Skall man ändå ha olika hotnivåer borde de åtföljas av konkreta åtgärder, som exempelvis inkallandet av fler poliser eller större befogenheter för dem.

Nu kan man ifrågasätta om svensk polis ens med sådan skärpning skulle klara av terrorattacker av den skala som vi såg i Paris. Därtill är polisen för dåligt utrustad och för få. Polisens nationella insatsstyrka och piketgrupperna kommer inte att räcka till. Vi måste överväga om vi inte skulle behöva kalla in militären vid extraordinära tillfällen. I många länder är det militären som ansvarar för terroristbekämpningen, exempelvis brittiska SAS. Nu är tyvärr också den svenska försvarsmakten tämligen åderlåten på personal och resurser, men dess elitförband (olika jägarförband och den särskilda operationsgruppen, SOG) håller i alla fall mycket hög kvalitet. Men även annan militär måste kunna användas för exempelvis skydds- och bevakningsuppgifter.

Att i en sådan allvarlig situation som vi befinner oss i förminska hoten och anklaga säkerhetspolisen för att jaga hjärnspöken är direkt farligt, särskilt om det innebär att de nödvändiga medel som våra säkerhets- och underrättelsetjänster behöver för att bekämpa terrorismen inte blir verklighet.