2015-11-16 21:14

2015-11-16 21:14

Gör upp med aningslösheten

LEDARE

Efter terrorattackerna i Paris måste vi inse att det lika gärna hade kunnat ske här. Även i Sverige har vi stora problem med radikalisering och terrorresenärer bland unga muslimer. Tyvärr präglas det svenska agerandet av naivitet, okunskap och rent önsketänkande.

Medan främst belgisk och fransk polis fortsätter att jaga fler terrorister knutna till de fruktansvärda dåden den 13 november finns det också anledning för Sverige att agera. I går fick till exempel riksdagen och regeringen motta hot. Det är nu hög tid att ta problemen med terrorismen och jihadismen på allvar, även här hemma. Alltför länge har vi vägrat att se allvaret, trots att vi kom undan med blotta förskräckelsen efter det misslyckade självmordsattentatet under julrusningen på Drottninggatan i Stockholm för snart fem år sedan.

Det kanske kan förklara de egendomliga reaktioner som initialt kom från ett par statsråd. Åsa Romson (MP) twittrade besviket att dåden skulle kunna inverka menligt på det kommande klimattoppmötet i Paris, något hon med all rätt fick hård kritik för, bland annat från själva statsministern. Utrikesminister Margot Wallström (S) gjorde i en intervju en koppling mellan dåden och den palestinska konflikten med Israel, vilket gjorde att det israeliska utrikesdepartementet kallade upp den svenska ambassadören för att protestera.

Den svenska säkerhetspolisen beräknar, sannolikt i underkant, att runt 300 personer har åkt från Sverige för att strida för den terrororganisationen Islamiska Staten i Syrien och Irak. Det är näst flest, sett per capita, i hela EU. Bara Belgien, som Paristerroristerna utgick ifrån, har mer. Göteborg har levererat fler jihadister än hela Förenta Staterna. Åtgärderna mot dessa personer, som ju utgör en klar säkerhetsrisk, har lyst med sin frånvaro.

Vi måste arbeta betydligt aktivare med det förebyggande arbetet, och involvera det muslimska civilsamhället, ute i kommunerna. Där ligger vi många år efter hur det är i andra länder. Men vi får heller inte dalta med hemvändarna, vilket bisarrt nog föreslagits från sina håll. De som begått terrorhandlingar och krigat måste mötas av rättsstatens fulla kraft, och inte med gräddfiler till vård, jobb och bostäder. Aktivister och andra i riskzonen måste också stoppas, exempelvis genom att dra in deras pass.

Men vi måste också inse att det handlar om ett ideologiskt krig. Det som främst lockar terroristerna är den religiösa visionen om ett kalifat som IS står för, enligt terrorismforskare som Magnus Norell. Visst kan utanförskap spela en roll, men i ett sekulärt land som Sverige bortser vi och har liten förståelse för den religiösa biten. Många terrorister har också varit tämligen väletablerade.

Nu måste vi snabbt förstärka vår egen förmåga att bekämpa terrorism och vår vaksamhet. Det kan bland annat handla om att forcera arbetet med att förbjuda terrorresor och andra hårdare lagar som nu är håller på att tas fram. Detta föreslog Moderaterna för regeringen i går, liksom även möjligheter till ökad avlyssning, och mer resurser till polisen och den nationella insatsstyrkan. Det borde regeringen kunna gå med på. Dessutom måste beredskapspolisen återinföras. Det förra alliansregeringen gjorde ett stort misstag när den så sent som 2012 lade ned dessa reservpoliser och även förstörde deras automatkarbiner.

Det finns alltså mycket att göra för Sverige om vi skall ta oss ur vår naiva inställning till islamistisk terrorism.

Medan främst belgisk och fransk polis fortsätter att jaga fler terrorister knutna till de fruktansvärda dåden den 13 november finns det också anledning för Sverige att agera. I går fick till exempel riksdagen och regeringen motta hot. Det är nu hög tid att ta problemen med terrorismen och jihadismen på allvar, även här hemma. Alltför länge har vi vägrat att se allvaret, trots att vi kom undan med blotta förskräckelsen efter det misslyckade självmordsattentatet under julrusningen på Drottninggatan i Stockholm för snart fem år sedan.

Det kanske kan förklara de egendomliga reaktioner som initialt kom från ett par statsråd. Åsa Romson (MP) twittrade besviket att dåden skulle kunna inverka menligt på det kommande klimattoppmötet i Paris, något hon med all rätt fick hård kritik för, bland annat från själva statsministern. Utrikesminister Margot Wallström (S) gjorde i en intervju en koppling mellan dåden och den palestinska konflikten med Israel, vilket gjorde att det israeliska utrikesdepartementet kallade upp den svenska ambassadören för att protestera.

Den svenska säkerhetspolisen beräknar, sannolikt i underkant, att runt 300 personer har åkt från Sverige för att strida för den terrororganisationen Islamiska Staten i Syrien och Irak. Det är näst flest, sett per capita, i hela EU. Bara Belgien, som Paristerroristerna utgick ifrån, har mer. Göteborg har levererat fler jihadister än hela Förenta Staterna. Åtgärderna mot dessa personer, som ju utgör en klar säkerhetsrisk, har lyst med sin frånvaro.

Vi måste arbeta betydligt aktivare med det förebyggande arbetet, och involvera det muslimska civilsamhället, ute i kommunerna. Där ligger vi många år efter hur det är i andra länder. Men vi får heller inte dalta med hemvändarna, vilket bisarrt nog föreslagits från sina håll. De som begått terrorhandlingar och krigat måste mötas av rättsstatens fulla kraft, och inte med gräddfiler till vård, jobb och bostäder. Aktivister och andra i riskzonen måste också stoppas, exempelvis genom att dra in deras pass.

Men vi måste också inse att det handlar om ett ideologiskt krig. Det som främst lockar terroristerna är den religiösa visionen om ett kalifat som IS står för, enligt terrorismforskare som Magnus Norell. Visst kan utanförskap spela en roll, men i ett sekulärt land som Sverige bortser vi och har liten förståelse för den religiösa biten. Många terrorister har också varit tämligen väletablerade.

Nu måste vi snabbt förstärka vår egen förmåga att bekämpa terrorism och vår vaksamhet. Det kan bland annat handla om att forcera arbetet med att förbjuda terrorresor och andra hårdare lagar som nu är håller på att tas fram. Detta föreslog Moderaterna för regeringen i går, liksom även möjligheter till ökad avlyssning, och mer resurser till polisen och den nationella insatsstyrkan. Det borde regeringen kunna gå med på. Dessutom måste beredskapspolisen återinföras. Det förra alliansregeringen gjorde ett stort misstag när den så sent som 2012 lade ned dessa reservpoliser och även förstörde deras automatkarbiner.

Det finns alltså mycket att göra för Sverige om vi skall ta oss ur vår naiva inställning till islamistisk terrorism.