2015-11-06 06:01

2015-11-06 06:01

"Vi har nått gränsen!"

LEDARE

I går slog vi i taket. Det finns inga fler bostäder för asylsökande kvar, enligt ansvarige ministern Morgan Johansson (S). Regeringens oförmåga att agera för att motverka det kraftigt ökande asyltrycket är nu pinsamt uppenbar för alla och envar.

Det enda migrationsministern kunde göra var att skicka med en hälsning till de asylsökande som är på väg att ”kom inte hit”. De kan nu inte garanteras tak över huvudet längre. Bara under onsdagen kom uppemot 2 000 asylsökande till Sverige. Under natten mot torsdagen fanns det till och med planer på att låta asylsökande övernatta i receptionen på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping.

Samma dag stod statsminister Stefan Löfven (S) på en presskonferens med EU-ordföranden Donald Tusk och bad om flyktinghjälp från EU – så att asylsökande kan fördelas från Sverige till andra EU-länder. Och i går sade regeringen att de tänker ansöka om medel ur EU:s nödfonder för att klara asylkrisen. Pengar kan vi säkert få men lita inte på annat än en högt marginell omfördelning av asylsökande. Det spelar ingen roll att Tusk sade att han stödjer initiativet eftersom det inte ankommer på honom att bestämma.

Det satt redan långt inne när EU-länderna tidigare i år bestämde sig för en omfördelning av 160 000 asylsökande från Grekland och Italien. Och hittills har bara hälften av medlemsländerna accepterat att ta emot drygt 1 400. Det vore utsiktslöst och naivt att hoppas på någon avlastning därifrån. Sedan kan vi här i Sverige orda om bristande solidaritet hur mycket vi vill och att vi minsann är ett humanitärt föredöme. Faktum är att Sverige i omvärldens ögon mer är ett avskräckande exempel än en förebild.

Vi har själva försatt oss i den här situationen genom en naivt öppen och överdrivet generös asylpolitik. Det är därför så många asylsökande tar sig över hela Europa för att komma hit. Och det är endast genom egna åtgärder vi kan få ned asyltrycket. När vi nu har ställt till det så för oss själva att boendena är slut och kostnaderna skenar iväg kan vi inte lita på att andra länder skall lösa våra problem. En jämnare fördelning av asylsökande över Europa kan bara uppnås om vi harmoniserar våra regler så att de blir mer lika övriga länders. Nu när vi slagit i boendetaket är det hög tid att börja tala om det som på engelska kallas push- och pull-faktorer. Alltså det som stöter bort respektive drar hit människor.

Att hoppas på den migrationspolitiska överenskommelse som slöts mellan regeringen och allianspartierna, bland annat om tillfälliga uppehållstillstånd, så sent som för två veckor sedan låter sig heller inte göras. Läget är akut och det måste till åtgärder nu, medan det som överenskommelsen föreslår kommer att ta tid att genomföra. Nya lagar skall stiftas och som måste remissbehandlas innan. Tidigast någon gång nästa år kan en del vara på plats, och en del annat kan komma att dröja till årsskiftet 2016/17. Dessutom var hela överenskommelsen en urvattnad kompromiss som även om den genomförs som tänkt endast i liten utsträckning kommer att påverka asyltillströmningen.

Sverige närmar sig nu snabbt en situation där vi kommer att tvingas att fatta panikartade men långtgående undantagsbeslut. Det kan gälla exempelvis direktavvisningar och tillfälliga gränskontroller. Rent juridiskt kan det då bli besvärligt eftersom vi i lag kringskurit vår handlingsfrihet, men i ett nödläge kan vi bli tvingade av omständigheterna.

Det enda migrationsministern kunde göra var att skicka med en hälsning till de asylsökande som är på väg att ”kom inte hit”. De kan nu inte garanteras tak över huvudet längre. Bara under onsdagen kom uppemot 2 000 asylsökande till Sverige. Under natten mot torsdagen fanns det till och med planer på att låta asylsökande övernatta i receptionen på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping.

Samma dag stod statsminister Stefan Löfven (S) på en presskonferens med EU-ordföranden Donald Tusk och bad om flyktinghjälp från EU – så att asylsökande kan fördelas från Sverige till andra EU-länder. Och i går sade regeringen att de tänker ansöka om medel ur EU:s nödfonder för att klara asylkrisen. Pengar kan vi säkert få men lita inte på annat än en högt marginell omfördelning av asylsökande. Det spelar ingen roll att Tusk sade att han stödjer initiativet eftersom det inte ankommer på honom att bestämma.

Det satt redan långt inne när EU-länderna tidigare i år bestämde sig för en omfördelning av 160 000 asylsökande från Grekland och Italien. Och hittills har bara hälften av medlemsländerna accepterat att ta emot drygt 1 400. Det vore utsiktslöst och naivt att hoppas på någon avlastning därifrån. Sedan kan vi här i Sverige orda om bristande solidaritet hur mycket vi vill och att vi minsann är ett humanitärt föredöme. Faktum är att Sverige i omvärldens ögon mer är ett avskräckande exempel än en förebild.

Vi har själva försatt oss i den här situationen genom en naivt öppen och överdrivet generös asylpolitik. Det är därför så många asylsökande tar sig över hela Europa för att komma hit. Och det är endast genom egna åtgärder vi kan få ned asyltrycket. När vi nu har ställt till det så för oss själva att boendena är slut och kostnaderna skenar iväg kan vi inte lita på att andra länder skall lösa våra problem. En jämnare fördelning av asylsökande över Europa kan bara uppnås om vi harmoniserar våra regler så att de blir mer lika övriga länders. Nu när vi slagit i boendetaket är det hög tid att börja tala om det som på engelska kallas push- och pull-faktorer. Alltså det som stöter bort respektive drar hit människor.

Att hoppas på den migrationspolitiska överenskommelse som slöts mellan regeringen och allianspartierna, bland annat om tillfälliga uppehållstillstånd, så sent som för två veckor sedan låter sig heller inte göras. Läget är akut och det måste till åtgärder nu, medan det som överenskommelsen föreslår kommer att ta tid att genomföra. Nya lagar skall stiftas och som måste remissbehandlas innan. Tidigast någon gång nästa år kan en del vara på plats, och en del annat kan komma att dröja till årsskiftet 2016/17. Dessutom var hela överenskommelsen en urvattnad kompromiss som även om den genomförs som tänkt endast i liten utsträckning kommer att påverka asyltillströmningen.

Sverige närmar sig nu snabbt en situation där vi kommer att tvingas att fatta panikartade men långtgående undantagsbeslut. Det kan gälla exempelvis direktavvisningar och tillfälliga gränskontroller. Rent juridiskt kan det då bli besvärligt eftersom vi i lag kringskurit vår handlingsfrihet, men i ett nödläge kan vi bli tvingade av omständigheterna.