2015-10-26 06:00

2015-10-26 06:00

Ta ansvar för tolkarnas säkerhet

Sveriges behandling av de afghanska tolkar som riskerat sina liv i svensk tjänst i Afghanistan är skamlig. Utan tolkarnas hjälp hade den svenska ISAF-styrkan haft svårt att klara av sitt uppdrag. Nu är det vår tur att hjälpa dem.

Att Sverige inte gjort mer för de tolkar Försvarsmakten anställt lokalt i Afghanistan är obegripligt. Inte minst mot bakgrund av den nu rådande närmast okontrollerade asylinvandringen. När Migrationsverket med någon veckas mellanrum skruvar upp sina prognoser om antalet asylsökande som väntas till landet undrar man vad något tiotal tolkar skulle göra för skillnad. Enligt den senaste uppskattningen väntas mellan 140 000 och 190 000 asylsökande anlända till Sverige i år.

Ett stort antal av dessa, inte minst ensamkommande ungdomar och barn, är från Afghanistan och i behov av tolkar för att kunna kommunicera. Eftersom det råder brist på tolkar i Sverige så skulle de tolkar som arbetat för försvarsmakten snabbt kunna komma i arbete. 23 tolkar från Afghanistan har hittills beviljats uppehållstillstånd. Ytterligare 20 uppges vilja ta sig till Sverige men har inte fått delta i det så kallade vidarebosättningsprogrammet.

Så skall det inte vara. Flera tolkar vittnar om hot och trakasserier som gör att de inte anser sig kunna stanna kvar i sitt hemland. Att arbeta för den svenska försvarsmakten eller någon annan av de utländska styrkorna i Afghanistan innebär att de tagit sida. De har hjälpt de otrogna utländska invasionstrupperna och därför blir de måltavlor för talibaner och andra som motsätter sig den militära insatsen i Afghanistan.

Det är inte rimligt att Sverige inte gör vad som krävs för att skydda ”våra egna”. Vårt ansvar som svenskar sträcker sig längre än till sista avlöningen. Därför vore det klädsamt om vi erbjöd våra tolkar (eller ”kollaboratörer” som motståndarna skulle säga) omedelbar asyl om de skulle behöva det. Justitiedepartementet har för närvarande inga planer på att förändra asyl- och visumreglerna för försvarsmaktens lokalanställda. Detta är inte bara skamligt, det är också något som på sikt kommer att försämra möjligheterna att rekrytera tolkar och annan personal på plats. Skall Sverige fortsätta att engagera sig militärt utomlands måste den lokala rekryteringen fungera.

I dag har försvarsmakten ett femtiotal lokalanställda i Mali och ett okänt antal i Irak. Dessa personer riskerar att hamna i samma läge som tolkarna från Afghanistan om den svenska närvaron avvecklas. Rimligen borde risken för att råka illa ut, när det skydd som den svenska truppen erbjudit försvinner, göra det mindre attraktivt att arbeta för svenskarna. Det är trots allt så att de som väljer att samarbeta med utländsk militär tar en stor personlig risk. Precis som militärerna riskerar de lokalanställda att beskjutas och sprängas i bitar av minor. Två afghanska tolkar har stupat i svensk tjänst. Till skillnad från de utländska militärerna har de lokalanställda släktingar i landet som kan råka illa ut.

En tolk i svensk tjänst riskerar inte bara sin egen säkerhet, vilket gör uppoffringen större. Att inte omedelbart ge dessa personer en möjlighet att etablera sig här hos oss om deras liv hotas är ovärdigt Sverige. Reglerna bör förändras så att den lilla krets av personer det handlar om kan få sitt skyddsbehov prövat snabbt och utan att de behöver ta sig till Sverige.

Att Sverige inte gjort mer för de tolkar Försvarsmakten anställt lokalt i Afghanistan är obegripligt. Inte minst mot bakgrund av den nu rådande närmast okontrollerade asylinvandringen. När Migrationsverket med någon veckas mellanrum skruvar upp sina prognoser om antalet asylsökande som väntas till landet undrar man vad något tiotal tolkar skulle göra för skillnad. Enligt den senaste uppskattningen väntas mellan 140 000 och 190 000 asylsökande anlända till Sverige i år.

Ett stort antal av dessa, inte minst ensamkommande ungdomar och barn, är från Afghanistan och i behov av tolkar för att kunna kommunicera. Eftersom det råder brist på tolkar i Sverige så skulle de tolkar som arbetat för försvarsmakten snabbt kunna komma i arbete. 23 tolkar från Afghanistan har hittills beviljats uppehållstillstånd. Ytterligare 20 uppges vilja ta sig till Sverige men har inte fått delta i det så kallade vidarebosättningsprogrammet.

Så skall det inte vara. Flera tolkar vittnar om hot och trakasserier som gör att de inte anser sig kunna stanna kvar i sitt hemland. Att arbeta för den svenska försvarsmakten eller någon annan av de utländska styrkorna i Afghanistan innebär att de tagit sida. De har hjälpt de otrogna utländska invasionstrupperna och därför blir de måltavlor för talibaner och andra som motsätter sig den militära insatsen i Afghanistan.

Det är inte rimligt att Sverige inte gör vad som krävs för att skydda ”våra egna”. Vårt ansvar som svenskar sträcker sig längre än till sista avlöningen. Därför vore det klädsamt om vi erbjöd våra tolkar (eller ”kollaboratörer” som motståndarna skulle säga) omedelbar asyl om de skulle behöva det. Justitiedepartementet har för närvarande inga planer på att förändra asyl- och visumreglerna för försvarsmaktens lokalanställda. Detta är inte bara skamligt, det är också något som på sikt kommer att försämra möjligheterna att rekrytera tolkar och annan personal på plats. Skall Sverige fortsätta att engagera sig militärt utomlands måste den lokala rekryteringen fungera.

I dag har försvarsmakten ett femtiotal lokalanställda i Mali och ett okänt antal i Irak. Dessa personer riskerar att hamna i samma läge som tolkarna från Afghanistan om den svenska närvaron avvecklas. Rimligen borde risken för att råka illa ut, när det skydd som den svenska truppen erbjudit försvinner, göra det mindre attraktivt att arbeta för svenskarna. Det är trots allt så att de som väljer att samarbeta med utländsk militär tar en stor personlig risk. Precis som militärerna riskerar de lokalanställda att beskjutas och sprängas i bitar av minor. Två afghanska tolkar har stupat i svensk tjänst. Till skillnad från de utländska militärerna har de lokalanställda släktingar i landet som kan råka illa ut.

En tolk i svensk tjänst riskerar inte bara sin egen säkerhet, vilket gör uppoffringen större. Att inte omedelbart ge dessa personer en möjlighet att etablera sig här hos oss om deras liv hotas är ovärdigt Sverige. Reglerna bör förändras så att den lilla krets av personer det handlar om kan få sitt skyddsbehov prövat snabbt och utan att de behöver ta sig till Sverige.