Facebook ett socialt spel
SOCIALA MEDIA: Lätt att vara taskig och mobba
;)
Foto: Gabriel Fransson [Förstora]
Har ni hört talas om Facebook? Det är en sida där man kan hålla kontakten med familj och vänner.
Nej, jag har heller inte hört talas om den. För den Facebook jag upplever i dag är verkligen inte ens i närheten av syftet ”hålla kontakt med familj och vänner”. Ärligt talat, hur många vänner kan man ha? Är man en bra vän om man har 644 vänner?
Skulle jag beskriva dagens Facebook, skulle jag säga att ungdomar (vanligtvis tjejer) lägger upp bilder och statusar om sitt ”perfekta liv”, och får önskade bekräftelser, det vill säga kommentarer och likes (gilla-markeringar). Antal likes och kommentarer avgör allt. Många likes på sin senaste profilbild är lika med att man är en cool, lycklig människa med ett underbart liv där allt är felfritt.
Det har även blivit mycket lättare att vara taskig och mobba folk. Det är så enkelt att bara skriva en taskig kommentar, trycka på ”enter” så är kommentaren där. Man behöver inte se personen i ögonen och veta att man sårar. Det här är ett ”spel” som pågår hos i princip varenda tonårstjej och kille.
”Livet är underbart”, beskriver de i sina statusar. Deras bilder är perfekta, oemotståndliga och antagligen photoshopade för att de ska se ännu bättre ut. Det är som om att deras självförtroende byggs upp av bilder och logginlägg. Samtidigt slänger man iväg en halvtaskig kommentar till någon annan så man ska känna sig ännu mer säker.
Och här sitter jag, en vanlig tjej på sexton år, som har tröttnat på allt som har med Facebook att göra. Jag vill inte längre spela detta spel. För ärligt talat – mår man bättre av att skriva allt det där? Jag tror att bakom dataskärmarna så sitter det ett gäng osäkra killar och tjejer som längtar efter att bli bekräftade och som hoppas på att alla tycker att de gör rätt saker. Kanske höjs deras självförtroende för en stund, men i det långa loppet är det en tom värld man lever i.
Det behöver talas mer om det här i skolan och i andra sammanhang. Nu kommer vissa säga att det redan pratas om det här i skolan, men jag har inte hört ett ord om det! Inte ett knyst, så - det är dags att reagera på riktigt den här gången.
Louise
