Vargstammen hotar löshundsjakten
Varg: Antiklimax för besvikna jaktgäster
Foto: mikael lindblom [Förstora]
NWT hade nyligen ett stort reportage om älgjaktens stora betydelse för många människor i länet, något som har såväl sociala, miljömässiga som näringsmässiga och ekonomiska aspekter.
Den traditionella älgjakten med löshundsjakt, har i Nordvärmland nu drabbats av något som måste beskrivas som ett trendbrott, många skulle säkert kalla det katastrof. Förbi är den tid då älgjägare på pass kunde få lyssna till drivande hundars skall efter älg och med stigande puls invänta något spännande i skogsbrynet! Varför? Jo, den stora ökningen av vargstammen i området har gjort, att inga ägare av älgjaktshundar vågar släppa sina hundar av risk för att få dem sönderslitna av blodtörstiga vargkäftar och därmed mista en kär jaktkamrat.
Detta scenario utspelade sig nyligen i Värnäs jaktlag i Torsby kommun, där jakten med löshund fick avbrytas redan andra dagen, sedan man observerat varg i jaktområdet. Eftersom flera jaktgäster kommit ända från Danmark och Tyskland för att få uppleva en spännande älgjakt blev ju detta verkligen ett antiklimax. För vilken jaktgäst vill sitta på pass och vänta på det osannolika att en kopplad hund driver fram något villebråd? Nej, då åker man hem och kanske försöker hitta något annat ställe i Sverige, där traditionell älgjakt fortfarande kan bedrivas. Detta får till följd, förutom uteblivna jaktupplevelser för jägarna, också att kiosker, lanthandlare och stuguthyrare går miste om intäkter, som i en glesbygd är oerhört viktiga, eftersom varje krona kan vara skillnaden mellan nedläggning och fortsatt drift.
Själv är jag varken handlare eller stuguthyrare för jaktgäster, så jag talar inte i egen sak! Men här har vi ett växande problem för glesbygden i Värmland, om vi inte kraftigt får reducera vargstammen!
Canis lupus- nej tack!







































































