Hinder i utvecklingen
Lene: De vill bara åka tåg...
;)
Foto: UPI [Förstora]
Det känns tungt att veta att man är ett hinder i utvecklingen eftersom man vill åka med tåget som kör genom byn där man bor. Men när man enligt Värmlandstrafiks vd Lars Bull inte ens finns så är det direkt kränkande.
Vi måste utnyttja systemet så effektivt som möjligt och det kan vi inte göra genom att stanna på hållplatser där människor inte går av eller på, säger Lars Bull. Vi är 10–15 personer som kliver på i Lene varje morgon och ytterligare ett tiotal som reser mer oregelbundet. I Fagerås är det fler än så. Jag antar att det ser ut ungefär likadant på många av de andra stationerna som man vill lägga ner.
Men enligt Lars Bull finns vi alltså inte!
En av de mer effektiva härskarteknikerna är att osynliggöra människor. Människor som inte finns kan inte drabbas av Värmlandstrafiks beslut. Människor som inte finns kan inte ha en åsikt som är värd att lyssna på.
Vad betyder förresten att ”utnyttja systemet så effektivt som möjligt”? Det handlar i alla fall inte om att det ska gå fortare. Det är något som den nybildade föreningen Värmlandspendlarna har missuppfattat enligt Lars Bull. Så vad handlar det om? På Värmlandstrafiks hemsida kan vi läsa att ”Värmlandstrafiks uppdrag är att öka det kollektiva resandet i länet. Hela branschens, liksom forskningens övertygelse, är att snabba resor och tät trafik är sättet att få fler att välja resor med tåg och buss.” Om stationsnedläggningen inte handlar om att korta restiden för att öka resandet, vad handlar den då om?
Lösningen på hela frågan om småstationerna ska få vara kvar eller inte är väldigt enkel: låt tåget stanna när någon vill kliva av eller på, annars kan det köra förbi. Så är det nu, och så är det om man åker buss i Karlstad. Vad är problemet med att låta det fortsätta vara så? Någon större tidsförlust handlar det inte om, så det skulle knappast förhindra ett ökat resande.
Håkan Fhager
Lene
