Granskning av ett kafé
Karlstad: Mat är också kultur
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Jag besökte nyligen Lars Lerin-museet och beundrade de fantastiska tavlorna – en utställning med fin dynamik i en ljus lokal med vackert läge som verkligen gjorde verken rättvisa.
Men vad har hänt med kreativiteten i kaféet? Det är också ljust och fint men känns sterilt och mer likt en sjukhusmatsal. Och uteserveringen verkar ha ärvt möblemanget från den tidigare ägaren. Där står även en övertäckt bar i ett hörn. Varför? Och det är väl skönare att avnjuta sin fika, lätt gungandes i en A2-stol från Grythyttan än i de blå plastvarianter som står där nu? En uteservering med det läget är värd ett bättre öde än de stolarna! Addera stora vackra krukor med hortensior så kommer besökarna att få ytterligare något att vila blicken på än den redan så vackra Klarälven. Synd att det inte finns något formtänk i en, enligt mig, lika viktig del av museet.
Utbudet då? Prefabricerade fikabröd av olika slag och en formpressad äppelkaka bakom en glasdisk. Tror det stod en cheesecake där också. Den enda smörgåsen som finns kvar tre timmar innan stängning var en blek ciabatta med mozzarella och lika bleka tomatskivor.
Lika mycket som Sandgrund, Lars Lerin, Klarälven och Värmlands Museum är Värmland – lika mycket ska väl Värmland återspeglas i menyn? Alltså, alla otroligt duktiga lokala producenter Varför inte använda deras råvaror? Så mycket godare, vackrare och framför allt bättre ur turistsynpunkt. Ska vi inte visa vårt vackra Värmland ur mer än en vinkel?
Ett museibesök ska vara en helhetsupplevelse, ett ställe man vill återkomma till flera gånger, ett ställe där man vill spendera mycken tid. Mat är kultur, lika mycket som konst. Se bara på andra kaféer – Hertstöga gamla skola, Ängebäck och Grön Ko med flera – där de enbart använder närproducerade råvaror.
Om det blev någon fika för vår del? Nej, vi lämnade museet med hungriga magar, men tack vare Lars Lerins tavlor med konstmättade själar.
Malin Lundquist
