2017-03-18 06:00

2017-03-18 06:00

Grundbulten är svenska

INTEGRATION: Tänk om...

Tänk om Sverige hade låtit alla från den stora flyktingvågen börja gå på Svenska för invandrare, SFI, på en gång. Det hade förstås tagit lite tid att skrapa ihop tillräckligt med lärare och dela upp flyktingarna i grupper efter förkunskaper – alla nivåer mellan analfabeter och akademiker som redan kan engelska – men då hade man utnyttjat tiden och kunnat ge dem grundkunskaper i svenska ungefär ett år fortare; man hade från början tagit vara på de nykomnas entusiasm att lära sig svenska, innan den byttes mot apati och depression under den långa väntetiden på asylboendena.

Språkinlärningen hade gett dem något att skingra sina tunga tankar med, tankarna på det som har drivit dem hit och rädslan för en osäker framtid.

Tänk om man redan efter ett halvår hade låtit dem som tvingats avbryta sina högskolestudier i hemlandet börja studera här, med speciellt stöd i svenska. De hade varit motiverade att plocka upp så mycket svenska som möjligt på kort tid och få en naturlig repetition av språket genom studierna.

Och de som hade lämnat ett yrkesarbete bakom sig skulle efter ett halvår ha kunnat börja gå bredvid en yrkeskollega och lära sig termerna och arbetssättet här i Sverige, och de hade på så sätt mycket fortare kunnat slussas ut i arbete, via den så kallade snabbfilen.

Flyktingarna skulle ha blivit självständiga tidigare och integrationen skulle ha gått snabbare och smidigare. Som det nu är riskerar de i stället att tappa motivationen att lära sig svenska och svensk kultur.

Tänk vad mycket pengar man skulle ha kunnat spara genom att sätta igång med språket från första början!

Carol Hällgren

Karlstad

Tänk om Sverige hade låtit alla från den stora flyktingvågen börja gå på Svenska för invandrare, SFI, på en gång. Det hade förstås tagit lite tid att skrapa ihop tillräckligt med lärare och dela upp flyktingarna i grupper efter förkunskaper – alla nivåer mellan analfabeter och akademiker som redan kan engelska – men då hade man utnyttjat tiden och kunnat ge dem grundkunskaper i svenska ungefär ett år fortare; man hade från början tagit vara på de nykomnas entusiasm att lära sig svenska, innan den byttes mot apati och depression under den långa väntetiden på asylboendena.

Språkinlärningen hade gett dem något att skingra sina tunga tankar med, tankarna på det som har drivit dem hit och rädslan för en osäker framtid.

Tänk om man redan efter ett halvår hade låtit dem som tvingats avbryta sina högskolestudier i hemlandet börja studera här, med speciellt stöd i svenska. De hade varit motiverade att plocka upp så mycket svenska som möjligt på kort tid och få en naturlig repetition av språket genom studierna.

Och de som hade lämnat ett yrkesarbete bakom sig skulle efter ett halvår ha kunnat börja gå bredvid en yrkeskollega och lära sig termerna och arbetssättet här i Sverige, och de hade på så sätt mycket fortare kunnat slussas ut i arbete, via den så kallade snabbfilen.

Flyktingarna skulle ha blivit självständiga tidigare och integrationen skulle ha gått snabbare och smidigare. Som det nu är riskerar de i stället att tappa motivationen att lära sig svenska och svensk kultur.

Tänk vad mycket pengar man skulle ha kunnat spara genom att sätta igång med språket från första början!

Carol Hällgren

Karlstad

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.