2016-10-17 06:00

2016-10-17 06:00

Låt pappan bli kvar på BB

SVERIGE: I jämställdhetens namn

Efter ett fantastiskt mottagande på sjukhuset, proffsig personal och en del lustgas kom så vårt lilla underverk till världen. När förlossningen var klar slussades vår lyckliga och något förvirrade familj till avdelning 14 för observation. Det var mitt i natten och sömnbehovet pockade på uppmärksamhet. Väl på avdelningen möttes vi av informationen att min man inte fick stanna över på grund av platsbrist. Han fick inte ens sova i en stol bredvid sängen.

Om jag inte hade haft ett korsstygnsbroderi i de nedre regionerna så hade jag argumenterat för att dela sjukhussängen med honom. På grund av nyligen avklarad uppgift var det inte ett alternativ. På väggen i rummet satt en lapp som informerade om att fäder som stannar över eller vilar i den förlöstas säng, kommer att bli betalningsskyldiga med 225 kronor.

I dag pratar vi om vikten av ett jämställt föräldraskap och att dela på den uppmärksamhet som ett barn kräver. Det är fantastiskt fint och viktigt att inkludera samtliga föräldrar, men varför ska då ens partner skickas hem utan möjlighet att få dela de första timmarna med familjen? Vad sänder det ut för signaler? Vi har full förståelse för problematiken med platsbrist och dylikt, men ställer oss ända frågande till hur landstinget tänker.

Följande förändringar önskas:

Pappor/partners bör få stanna över vid observation efter förlossningen, även om de enbart får plats i en stol. Stödet och tryggheten från ens andra hälft kan inte komma bättre till pass än just i detta skede.

Pappor/partners bör få möjlighet att betala för och äta av den lunch och middag som serveras på avdelningen, så att de slipper lämna sjukhuset för att fylla på med energi. (Nej, kaféet är inte öppet dygnet runt och jo, bebisar kommer ut närsomhelst på dygnet.)

En barnmorska bör finnas i anslutning till patienthotellet, för tro mig: det finns många frågor att ställa och många bekymmer att lufta.

Ge oss en obskyrt hög räkning och vi kommer gladeligen betala för denna service som vi värderar så högt. Tänk på att alla dessa signaler som sänds ut till partnern med stor sannolikhet leder till en känsla av otillräcklighet och att denne inte är viktig för familjen.

Varför inte påbörja det så viktiga jämställdhetsarbetet direkt då en ny familj skapas, genom inkludering av pappor och partners. Att se på film innan förlossning där männen bär matkassar medan kvinnorna ammar, räcker inte. Låt dem vara kvar, låt dem äta mat, byta blöjor och pussa sin älskade i pannan i en tid där anknytningen är som viktigast.

Personalen på golvet gör vad den kan, men riktlinjerna sätts på högre plan. Därför undrar jag vem i landstinget är mottaglig för att diskutera detta vidare?

Emma

Efter ett fantastiskt mottagande på sjukhuset, proffsig personal och en del lustgas kom så vårt lilla underverk till världen. När förlossningen var klar slussades vår lyckliga och något förvirrade familj till avdelning 14 för observation. Det var mitt i natten och sömnbehovet pockade på uppmärksamhet. Väl på avdelningen möttes vi av informationen att min man inte fick stanna över på grund av platsbrist. Han fick inte ens sova i en stol bredvid sängen.

Om jag inte hade haft ett korsstygnsbroderi i de nedre regionerna så hade jag argumenterat för att dela sjukhussängen med honom. På grund av nyligen avklarad uppgift var det inte ett alternativ. På väggen i rummet satt en lapp som informerade om att fäder som stannar över eller vilar i den förlöstas säng, kommer att bli betalningsskyldiga med 225 kronor.

I dag pratar vi om vikten av ett jämställt föräldraskap och att dela på den uppmärksamhet som ett barn kräver. Det är fantastiskt fint och viktigt att inkludera samtliga föräldrar, men varför ska då ens partner skickas hem utan möjlighet att få dela de första timmarna med familjen? Vad sänder det ut för signaler? Vi har full förståelse för problematiken med platsbrist och dylikt, men ställer oss ända frågande till hur landstinget tänker.

Följande förändringar önskas:

Pappor/partners bör få stanna över vid observation efter förlossningen, även om de enbart får plats i en stol. Stödet och tryggheten från ens andra hälft kan inte komma bättre till pass än just i detta skede.

Pappor/partners bör få möjlighet att betala för och äta av den lunch och middag som serveras på avdelningen, så att de slipper lämna sjukhuset för att fylla på med energi. (Nej, kaféet är inte öppet dygnet runt och jo, bebisar kommer ut närsomhelst på dygnet.)

En barnmorska bör finnas i anslutning till patienthotellet, för tro mig: det finns många frågor att ställa och många bekymmer att lufta.

Ge oss en obskyrt hög räkning och vi kommer gladeligen betala för denna service som vi värderar så högt. Tänk på att alla dessa signaler som sänds ut till partnern med stor sannolikhet leder till en känsla av otillräcklighet och att denne inte är viktig för familjen.

Varför inte påbörja det så viktiga jämställdhetsarbetet direkt då en ny familj skapas, genom inkludering av pappor och partners. Att se på film innan förlossning där männen bär matkassar medan kvinnorna ammar, räcker inte. Låt dem vara kvar, låt dem äta mat, byta blöjor och pussa sin älskade i pannan i en tid där anknytningen är som viktigast.

Personalen på golvet gör vad den kan, men riktlinjerna sätts på högre plan. Därför undrar jag vem i landstinget är mottaglig för att diskutera detta vidare?

Emma