2016-09-30 14:54

2016-09-30 14:54

Bilen brann – ingen stannade

MEDMÄNSKLIGHET:

På fredagen fick jag stopp med min bil på riksväg 61 i riktning mot Kil, strax innan Hynboholm. Hur många som helst åkte förbi men ingen stannade eller ens bromsade in. Jag var alldeles panikslagen och sprang till och med ut vinkade till bilarna, men ingen stannade, som sagt.

Jag har fått stopp några gånger innan, och även då har det tagit lång tid innan någon stannade, men nu brann min bil och ingen visade någon reaktion... Var finns medmänskligheten nuförtiden, är det något människan har tappat helt?

Jag hör dagligen om folk som får stopp på sina bilar, varit med om olyckor, blivit sjuka eller är i akut behov av hjälp, men flera hundratals bilar bara kör förbi och ingen bryr sig. Jag fick stanna i gräset på grund av att det var enfiligt. Det började brinna i det torra gräset, branden spred sig till bilen och för varje bil, lastbil och buss som åkte förbi blev det mer och mer lågor. Till slut kom Henrik Andersson med sin lastbil från. Han hade en brandsläckare. Utan honom hade jag inte haft någon bil kvar, och folk hade kommit till skada. All heder och tacksamhet till honom som fortfarande har det medmänskliga förnuftet kvar. Han är en samhällets hjälte! Och alla ni som inte stannade, hur hade ni känt själva om ingen hade stannat för er om er bil var på väg att brinna upp?

Var är medmänskligheten som folk hade förr? Har den runnit ut i sanden helt och hållet?

Bekymrad vägtrafikant

På fredagen fick jag stopp med min bil på riksväg 61 i riktning mot Kil, strax innan Hynboholm. Hur många som helst åkte förbi men ingen stannade eller ens bromsade in. Jag var alldeles panikslagen och sprang till och med ut vinkade till bilarna, men ingen stannade, som sagt.

Jag har fått stopp några gånger innan, och även då har det tagit lång tid innan någon stannade, men nu brann min bil och ingen visade någon reaktion... Var finns medmänskligheten nuförtiden, är det något människan har tappat helt?

Jag hör dagligen om folk som får stopp på sina bilar, varit med om olyckor, blivit sjuka eller är i akut behov av hjälp, men flera hundratals bilar bara kör förbi och ingen bryr sig. Jag fick stanna i gräset på grund av att det var enfiligt. Det började brinna i det torra gräset, branden spred sig till bilen och för varje bil, lastbil och buss som åkte förbi blev det mer och mer lågor. Till slut kom Henrik Andersson med sin lastbil från. Han hade en brandsläckare. Utan honom hade jag inte haft någon bil kvar, och folk hade kommit till skada. All heder och tacksamhet till honom som fortfarande har det medmänskliga förnuftet kvar. Han är en samhällets hjälte! Och alla ni som inte stannade, hur hade ni känt själva om ingen hade stannat för er om er bil var på väg att brinna upp?

Var är medmänskligheten som folk hade förr? Har den runnit ut i sanden helt och hållet?

Bekymrad vägtrafikant