2016-09-08 06:00

2016-09-08 06:00

Att vara anhörig är ett helvete

ALKOHOLISM:

Om en människa är helt ensam, vem är det då som ska ta ställning till vad som behöver göras? Om personen i fråga är medvetslös på grund av alkoholintag så förstår inte jag vem som förväntas komma till hjälp. Jag ser gärna att någon ansvarig vid Karlstads kommun svarar på detta! Eftersom jag behöver ringa en massa samtal för att få ruljans på det hela, så kanske den ensamma människan under tiden ligger och dör utan att få någon som helst hjälp...

I lördags hamnade en vän till mig återigen i gravt missbruk. Sjukvårdsupplysningen säger till slut att hon ska in på sjukhus; hon har vid detta tillfälle 3,4 promille alkohol i blodet, är blåslagen och kan inte ta hand om sig själv. Efter många turer så kommer Socialjouren till henne och uttalar en mycket märklig uppfattning om hur de tycker att hon mår: ”Vi kan ju prata med henne!”

Det är väldigt mycket sekretess när det gäller den enskilda människan. Jag anser dock att det inte ska få stå i vägen när en människas liv står på spel.

Under den aktuella eftermiddagen ringde jag ett tiotal samtal och så har det också varit vid ett flertal tidigare tillfällen, och jag får alltid berätta allt från början... Vården och socialen bör väl ha något på henne sedan förut?

Att vara anhörig är ett rent helvete!

Kenneth

Om en människa är helt ensam, vem är det då som ska ta ställning till vad som behöver göras? Om personen i fråga är medvetslös på grund av alkoholintag så förstår inte jag vem som förväntas komma till hjälp. Jag ser gärna att någon ansvarig vid Karlstads kommun svarar på detta! Eftersom jag behöver ringa en massa samtal för att få ruljans på det hela, så kanske den ensamma människan under tiden ligger och dör utan att få någon som helst hjälp...

I lördags hamnade en vän till mig återigen i gravt missbruk. Sjukvårdsupplysningen säger till slut att hon ska in på sjukhus; hon har vid detta tillfälle 3,4 promille alkohol i blodet, är blåslagen och kan inte ta hand om sig själv. Efter många turer så kommer Socialjouren till henne och uttalar en mycket märklig uppfattning om hur de tycker att hon mår: ”Vi kan ju prata med henne!”

Det är väldigt mycket sekretess när det gäller den enskilda människan. Jag anser dock att det inte ska få stå i vägen när en människas liv står på spel.

Under den aktuella eftermiddagen ringde jag ett tiotal samtal och så har det också varit vid ett flertal tidigare tillfällen, och jag får alltid berätta allt från början... Vården och socialen bör väl ha något på henne sedan förut?

Att vara anhörig är ett rent helvete!

Kenneth