2016-08-25 06:00

2016-08-25 06:00

Ett evigt prat – men inget händer

VÅRD:

Jag läste insändaren ”Det händer konstiga saker...” om Torsby sjukhus (NWT 19/8) och jag tänker att detta är problem som inte bara gäller Torsby sjukhus, utan de finns både på läns- och riksnivå.

Vår slutenvård och våra akutmottagningar är under en extrem press. Så har läget varit under flera år, och det har inte blivit bättre med tiden, snarare tvärtom...

Det är ett återkommande problem att akuten är full­belagd, de få sängplatser som finns är helt enkelt upp­tagna.

Vårdpersonalen gör allt och lite till för att lösa det som lösas kan, vilket i sin tur leder till överbeläggningar tyvärr också på ställen som inte precis är lämplade som vård­platser: det handlar om hygienrum, korridorer, expeditioner med mera.

Det skulle vara intressant få siffror på hur många patienter som blir hemskickade trots att de egentligen borde skrivas in i slutenvården, eller hur många som vårdas på ”fel” avdelning på grund av platsbrist och vad detta kostar. Hur påverkas patientsäkerheten när vården är så belastad som den är nu? Klarar verkligen landstinget sitt uppdrag tillfredsställande?

År ut och år in, samma diskussioner. Men ingen förändring till det bättre...

Frustrerad landstingsanställd

Jag läste insändaren ”Det händer konstiga saker...” om Torsby sjukhus (NWT 19/8) och jag tänker att detta är problem som inte bara gäller Torsby sjukhus, utan de finns både på läns- och riksnivå.

Vår slutenvård och våra akutmottagningar är under en extrem press. Så har läget varit under flera år, och det har inte blivit bättre med tiden, snarare tvärtom...

Det är ett återkommande problem att akuten är full­belagd, de få sängplatser som finns är helt enkelt upp­tagna.

Vårdpersonalen gör allt och lite till för att lösa det som lösas kan, vilket i sin tur leder till överbeläggningar tyvärr också på ställen som inte precis är lämplade som vård­platser: det handlar om hygienrum, korridorer, expeditioner med mera.

Det skulle vara intressant få siffror på hur många patienter som blir hemskickade trots att de egentligen borde skrivas in i slutenvården, eller hur många som vårdas på ”fel” avdelning på grund av platsbrist och vad detta kostar. Hur påverkas patientsäkerheten när vården är så belastad som den är nu? Klarar verkligen landstinget sitt uppdrag tillfredsställande?

År ut och år in, samma diskussioner. Men ingen förändring till det bättre...

Frustrerad landstingsanställd