2016-08-11 10:37

2016-08-11 10:37

Tack för alla hjortronen

BÄRSKOGEN: Vilka snälla pojkar

Härom dagen kom vi, min hustru och jag, på att vi skulle försöka plocka lite hjortron. Vi känner till en liten myr som ligger lite för sig själv och inte brukar locka andra plockare. Det är inte så långt att gå men däremot brant och besvärligt.

Men när vi kom dit där vi brukar ställa bilen var det redan en annan bil där och tre unga thailändare som tagit rast. Det kändes kanske lite snopet men vår myr ligger mot väster och mot öster finns ett större myrområde där vi vet att det finns bär. Så jag thailändarna var de hade varit och plockat. Och de tecknade med armarna att de plockat runt om och också på vår lilla myr.

Tråkigt tyckte vi, men jag sade till hustrun att vi ändå kunde gå ner och bara titta. Eftersom vi är litet till åren komna och inte så friska i benen hade vi varsin skidstav att stödja oss på.

När vi började stappla ner mot stället såg det nog ut som att vi hade det lite jobbigt. Då sprang en av pojkarna fram till oss och bad min fru att ställa fram sin hink. Så tog han av sina bär och hällde över till vårt kärl så att vi inte skulle bli helt utan. De två andra grabbarna kom också fram med sina hinkar och gjorde likadant.

Och när jag ville betala gjorde de avvärjande gester och sade de enda ord som jag tror de kunde på engelska, nämligen: No money! No money!

Bären, som vi inte ens behövde rensa, vägde nästan 2,5 kg. Vilken fantastisk upplevelse vi fick i våra skogar.

Per Gustafsson

 

Men när vi kom dit där vi brukar ställa bilen var det redan en annan bil där och tre unga thailändare som tagit rast. Det kändes kanske lite snopet men vår myr ligger mot väster och mot öster finns ett större myrområde där vi vet att det finns bär. Så jag thailändarna var de hade varit och plockat. Och de tecknade med armarna att de plockat runt om och också på vår lilla myr.

Tråkigt tyckte vi, men jag sade till hustrun att vi ändå kunde gå ner och bara titta. Eftersom vi är litet till åren komna och inte så friska i benen hade vi varsin skidstav att stödja oss på.

När vi började stappla ner mot stället såg det nog ut som att vi hade det lite jobbigt. Då sprang en av pojkarna fram till oss och bad min fru att ställa fram sin hink. Så tog han av sina bär och hällde över till vårt kärl så att vi inte skulle bli helt utan. De två andra grabbarna kom också fram med sina hinkar och gjorde likadant.

Och när jag ville betala gjorde de avvärjande gester och sade de enda ord som jag tror de kunde på engelska, nämligen: No money! No money!

Bären, som vi inte ens behövde rensa, vägde nästan 2,5 kg. Vilken fantastisk upplevelse vi fick i våra skogar.

Per Gustafsson