2016-07-20 06:00

2016-07-20 09:20

Hur möts vi på trottoaren?

GÅNGVETT

Konstnären Albert Engström tecknade i tidningen Söndagsnisse Strix en gång för länge sedan en bild som visade två gentlemen som i djup snö gick sida vid sida, och på utsidan av en väl upptrampad gångstig och detta av ren artighet gentemot varandra.

Konstnären Albert Engström tecknade i tidningen Söndagsnisse Strix en gång för länge sedan en bild som visade två gentlemen som i djup snö gick sida vid sida, och på utsidan av en väl upptrampad gångstig och detta av ren artighet gentemot varandra. Troligen är denna teckning gjord någon gång i början av 1900-talet och torde med en smula överdrift spegla den tidens hänsyn gentemot sin nästa.

Vid en förmiddagspromenad på Drottninggatan i Karlstad under veckan hindrades jag av fem unga män, troligen i de övre tonåren, vilka sida vid sida kom gående mot min färdriktning. Det blev nödvändigt att jag sökte mig ut mot trottoarkanten för att inte kollidera med de unga männen vilka uppenbarligen behövde hela trottoaren för sin framkomst.

Jag vill väl inte kalla företeelsen arrogans men det kan ju inte undvikas att jag känner mig lite sur på företeelsen, men kanske mera frågande hur man ska förfara i dylika situationer. Ska man trotsigt kräva sitt utrymme på trottoaren eller skall man visa undfallenhet och förflytta sig ut i körbanan eller smyga intill husväggarna. Kanske någon skulle kunna vara vänlig och ge mig ett gott råd vad gäller trottoarernas moral och etik?

Han på Glasberget

Konstnären Albert Engström tecknade i tidningen Söndagsnisse Strix en gång för länge sedan en bild som visade två gentlemen som i djup snö gick sida vid sida, och på utsidan av en väl upptrampad gångstig och detta av ren artighet gentemot varandra. Troligen är denna teckning gjord någon gång i början av 1900-talet och torde med en smula överdrift spegla den tidens hänsyn gentemot sin nästa.

Vid en förmiddagspromenad på Drottninggatan i Karlstad under veckan hindrades jag av fem unga män, troligen i de övre tonåren, vilka sida vid sida kom gående mot min färdriktning. Det blev nödvändigt att jag sökte mig ut mot trottoarkanten för att inte kollidera med de unga männen vilka uppenbarligen behövde hela trottoaren för sin framkomst.

Jag vill väl inte kalla företeelsen arrogans men det kan ju inte undvikas att jag känner mig lite sur på företeelsen, men kanske mera frågande hur man ska förfara i dylika situationer. Ska man trotsigt kräva sitt utrymme på trottoaren eller skall man visa undfallenhet och förflytta sig ut i körbanan eller smyga intill husväggarna. Kanske någon skulle kunna vara vänlig och ge mig ett gott råd vad gäller trottoarernas moral och etik?

Han på Glasberget