2016-07-11 06:00

2016-07-11 06:00

Om "svenska modellen"

INSÄNDARE

Som ett ständigt mantra upprepas uttrycket ”den svenska modellen” av företrädare för regeringen, framförallt Stefan Löfven. Ja, traditionellt menas väl den anda som råder mellan arbetslivets parter när orden används.

Här vill jag med en gnutta ironi också ifrågasätta orden. Gäller den svenska modellen för de sämst ställda i samhället; de som inte kan göra sina röster hörda – de gamla och sjuka?

Häromkvällen fanns ett inslag i Rapport på Svt1 som handlade om en 95-årig dam, Anna-Lisa Jonsson, som fått kämpa för att få komma ut ”för att få frisk luft” som hon uttryckte det. Hon och svärsonen fick kämpa länge för att få möjlighet att få assistans med att komma ut i den utsträckning hon anser att hon hade möjlighet till, även som gammal. Sundsvalls kommun var hennes motpart. Efter en rättegång fick den gamla damen rätt efter lång kamp.

Av erfarenhet vet insändarskribenten att det dras ned på många gamla trots att det är dessa som byggt upp vårt välfärdssamhälle.

I min kommun, Säffle, transporterades en kall vinterdag för några år sedan alla boende på Enegården i Värmlands Nysäter(bland andra min mor) till Säffle där de inte kände någon. På Enegården var alla inneboende trygga och kände vårdpersonalen.

Det är känt att sköra personer försämras av en annan miljö som de kanske inte trivs i. Vid nästan samma tidpunkt planerades också nedläggning av äldreboendet Svanen i Svanskog, som tack och lov ännu inte genomförts tack vare ortsbornas kamp.

Är detta den svenska modellen? Har vi inte råd med att ge de gamla en trygg sista tid?

Den ”svenska modellen” har ju råd med asylboenden som växer som svampar ur jorden. Ett HVB-hem för ”ensamkommande flyktingbarn” kostar enligt Migrationsverket 2 000–10 000 kronor per dygn! Alla som vistas där är inte barn, har det visat sig, snarare unga män varav många är vuxna i ordets rätta bemärkelse.

Det senaste exemplet på asylboende är ett lyxfartyg som kostar 800 000 kronor per dygn, ett monstruöst exempel. När jag hörde siffrorna på Aktuellt i Svt2 trodde jag summan var fel, men så var det inte visade efterföljande kontroll.

För någon vecka sedan var ett stort slagsmål på hotellet i Säffle som används som asylboende De asylsökande, 20-30 personer, slogs med varandra och ambulans och polis tillkallades. Detta tar självklart resurser från sjukvård och polis, vilket skattebetalarna får stå för.

Vi måste kunna ta emot flyktingar som har verkliga skyddsbehov, som är utsatta för Islamiska statens hemska illdåd, men hur många av dessa kommer hit egentligen?

Troligen kommer väldigt få människor hit som är hotade av Islamiska statens folkmord som drabbar kristna, yazidier och andra minoriteter.

Göte Andersson

Gillberga

Här vill jag med en gnutta ironi också ifrågasätta orden. Gäller den svenska modellen för de sämst ställda i samhället; de som inte kan göra sina röster hörda – de gamla och sjuka?

Häromkvällen fanns ett inslag i Rapport på Svt1 som handlade om en 95-årig dam, Anna-Lisa Jonsson, som fått kämpa för att få komma ut ”för att få frisk luft” som hon uttryckte det. Hon och svärsonen fick kämpa länge för att få möjlighet att få assistans med att komma ut i den utsträckning hon anser att hon hade möjlighet till, även som gammal. Sundsvalls kommun var hennes motpart. Efter en rättegång fick den gamla damen rätt efter lång kamp.

Av erfarenhet vet insändarskribenten att det dras ned på många gamla trots att det är dessa som byggt upp vårt välfärdssamhälle.

I min kommun, Säffle, transporterades en kall vinterdag för några år sedan alla boende på Enegården i Värmlands Nysäter(bland andra min mor) till Säffle där de inte kände någon. På Enegården var alla inneboende trygga och kände vårdpersonalen.

Det är känt att sköra personer försämras av en annan miljö som de kanske inte trivs i. Vid nästan samma tidpunkt planerades också nedläggning av äldreboendet Svanen i Svanskog, som tack och lov ännu inte genomförts tack vare ortsbornas kamp.

Är detta den svenska modellen? Har vi inte råd med att ge de gamla en trygg sista tid?

Den ”svenska modellen” har ju råd med asylboenden som växer som svampar ur jorden. Ett HVB-hem för ”ensamkommande flyktingbarn” kostar enligt Migrationsverket 2 000–10 000 kronor per dygn! Alla som vistas där är inte barn, har det visat sig, snarare unga män varav många är vuxna i ordets rätta bemärkelse.

Det senaste exemplet på asylboende är ett lyxfartyg som kostar 800 000 kronor per dygn, ett monstruöst exempel. När jag hörde siffrorna på Aktuellt i Svt2 trodde jag summan var fel, men så var det inte visade efterföljande kontroll.

För någon vecka sedan var ett stort slagsmål på hotellet i Säffle som används som asylboende De asylsökande, 20-30 personer, slogs med varandra och ambulans och polis tillkallades. Detta tar självklart resurser från sjukvård och polis, vilket skattebetalarna får stå för.

Vi måste kunna ta emot flyktingar som har verkliga skyddsbehov, som är utsatta för Islamiska statens hemska illdåd, men hur många av dessa kommer hit egentligen?

Troligen kommer väldigt få människor hit som är hotade av Islamiska statens folkmord som drabbar kristna, yazidier och andra minoriteter.

Göte Andersson

Gillberga