2016-06-02 06:00

2016-06-02 06:00

Varannan nekas ersättning

FOSTERHEM/VANVÅRD: Fördomar har skapat ännu mer lidande

Mycket har sagts och skrivits om de fosterhemsdrabbade som blev utan ersättning. Varför blev hälften utan? Hade bara den andra hälft som fick ersättning lidit extra mycket? Självklart inte! Det blev som det blev av flera orsaker, men det viktigaste svaret kommer här:

När staten beslutade om ersättning satte man ihop ett ”dream team” som man trodde kunde avgöra vilka som skulle få pengar. Det var allt från socialarbetare till gamla domare och givetvis några ”vanliga”. Staten gav ersättningsnämnden fria händer att avgöra vilka som skulle få ersättning; de hade alltså ett ganska stort spelrum för att avgöra vilka som skulle få 250 000 kronor.

I nämnden satte man också gamla socialchefer att bestämma över ersättningen till sökande, och i och med det försvann samtidigt revanschen för hälften av de drabbade. En socialchef har lärt sig två saker: 1) att hålla budgeten och 2) att alla ljuger mer eller mindre. Där gick allt fel – de höll budget men kränkte hälften av fosterhemsbarnen ännu än gång.

Just den yrkeskateogri som man trodde var bäst lämpad för uppdraget, visade sig alltså vara den som stod på bromsen. De hade kunnat ge samtliga ersättning, precis som man gjorde i Norge, men socialchefernas gamla fördomar vann. Sover de gott nu...? Den dagen som de på allvar börjar reflektera över sina beslut, kommer de säkert att vakna både en och två gånger på natten!

J S

Mycket har sagts och skrivits om de fosterhemsdrabbade som blev utan ersättning. Varför blev hälften utan? Hade bara den andra hälft som fick ersättning lidit extra mycket? Självklart inte! Det blev som det blev av flera orsaker, men det viktigaste svaret kommer här:

När staten beslutade om ersättning satte man ihop ett ”dream team” som man trodde kunde avgöra vilka som skulle få pengar. Det var allt från socialarbetare till gamla domare och givetvis några ”vanliga”. Staten gav ersättningsnämnden fria händer att avgöra vilka som skulle få ersättning; de hade alltså ett ganska stort spelrum för att avgöra vilka som skulle få 250 000 kronor.

I nämnden satte man också gamla socialchefer att bestämma över ersättningen till sökande, och i och med det försvann samtidigt revanschen för hälften av de drabbade. En socialchef har lärt sig två saker: 1) att hålla budgeten och 2) att alla ljuger mer eller mindre. Där gick allt fel – de höll budget men kränkte hälften av fosterhemsbarnen ännu än gång.

Just den yrkeskateogri som man trodde var bäst lämpad för uppdraget, visade sig alltså vara den som stod på bromsen. De hade kunnat ge samtliga ersättning, precis som man gjorde i Norge, men socialchefernas gamla fördomar vann. Sover de gott nu...? Den dagen som de på allvar börjar reflektera över sina beslut, kommer de säkert att vakna både en och två gånger på natten!

J S