2016-05-24 06:00

2016-05-24 06:00

Att skrika är det enda som hjälper

VÅRD:

Jag har fått lära mig tidigt att man inte söker vård i onödan, utan då ska man ha ont. Har också lärt mig efter många år av styrketräning att man alltid har mer eller mindre ont.

Så när man väl som ung frisk människa till sist vänder sig till vården, då förväntar man sig att de ska ta en på allvar. Jag anser inte att vården 2016 tar sina patienter på allvar. Jag ska inte behöva förklara att smärtan är elva på en tiogradig skala. När en frisk människa har tröttnat på sin smärta och väl tagit steget att gå till en doktor/sjukgymnast, då förväntar man sig att de ska göra allt för att man ska bli frisk.

Efter fyra år med besök i vården där de har sagt att det nog är rehabilitering och stretchning som gäller, och när problemen var så illa så mina kolleger och min sambo frågade varför jag haltade – då tröttnade jag och krävde en röntgen. På röntgen visade det sig att det var en lös del inne i höften.

Det måste vara ett systemfel när de inte gör allt i sin makt för att en ung människa ska bli kvitt sin smärta. Antingen dräller det av hypokondriker inom sjukvården, eller så finns det en stor okunskap hos de anställda. Orsaken till att man blir nonchalerad bör utredas och tas tag i.

Ni som har ont och inte anser att de tar er på allvar, stå på er! Det enda som hjälper är att skrika högre.

Rickard

Jag har fått lära mig tidigt att man inte söker vård i onödan, utan då ska man ha ont. Har också lärt mig efter många år av styrketräning att man alltid har mer eller mindre ont.

Så när man väl som ung frisk människa till sist vänder sig till vården, då förväntar man sig att de ska ta en på allvar. Jag anser inte att vården 2016 tar sina patienter på allvar. Jag ska inte behöva förklara att smärtan är elva på en tiogradig skala. När en frisk människa har tröttnat på sin smärta och väl tagit steget att gå till en doktor/sjukgymnast, då förväntar man sig att de ska göra allt för att man ska bli frisk.

Efter fyra år med besök i vården där de har sagt att det nog är rehabilitering och stretchning som gäller, och när problemen var så illa så mina kolleger och min sambo frågade varför jag haltade – då tröttnade jag och krävde en röntgen. På röntgen visade det sig att det var en lös del inne i höften.

Det måste vara ett systemfel när de inte gör allt i sin makt för att en ung människa ska bli kvitt sin smärta. Antingen dräller det av hypokondriker inom sjukvården, eller så finns det en stor okunskap hos de anställda. Orsaken till att man blir nonchalerad bör utredas och tas tag i.

Ni som har ont och inte anser att de tar er på allvar, stå på er! Det enda som hjälper är att skrika högre.

Rickard