2016-04-20 06:00

2016-04-20 06:00

Orolig för rasistisk utveckling

SKOLA:

Jag är mycket bekymrad över hur samhället göder vardagsrasism i vårt moderna Sverige. Eftersom jag är en vanlig mamma så tänker jag främst på skoloma där ingen ska lämnas utanfor och alla ska behandlas lika. Tyvärr så stämmer det inte alls. Det kommer ett stort antal barn som inte kan språket och flertalet av dem har traumatiska upplevelser med sig. Hur kan man säga att det inte blir stökigt och att alla barn får det de behöver, betyder det att det var alldeles för lugnt förut? Tror inte det. Man undrar om lärarna verkligen orkar. Varfor säger de inte stopp?

Dessutom får de nya barnen särbehandlig. Det är något som mina barn och deras kompisar påtalade först utan att vi vuxna sagt något. Vi föräldrar har hållit en positiv ställning till att det skulle komma nya barn. Vissa saker är lätta att förklara. Min dotter frågade varför de får annan mat. Det är en enkel sak att svara på. Men det är svårare att förklara att de blir särbehandlade av lärarna och inte får samma krav, förmaningar som svenska barn. Jag förväntar mig att lärarna tillrättavisar mina barn vid händelser där de gjort någon skolkamrat ledsen och underrättar oss föräldrar. Jag förväntar mig att det gäller alla föräldrar. Jag står inte ensam med mina iakttagelser och upplevelser. Jag har svårt att tro att ett helt samhälle består av rasister utan att vi faktiskt tyvärr har rätt. Barnen har också märkt att lärarna inte är lika stränga längre mot alla barn. Det finns givetvis svenska barn som också bråkar men de säger lärarna till. Jag tycker att det ska vara lika för alla. Det hjälper ju knappast asylbarnen om de inte blir tillrättavisade och kommer undan med allt. Det som det leder till är att de svenska barnen inte vill leka med dem eller ha dem med i olika aktiviteter.

Olika aktiviteter har blivit gratis så att alla ska kunna vara med, till exempel åka slalom på friluftsdagar. Jättebra! Men det fanns barn förut också som kommer från familjer med lite sämre ekonomi. Då fanns inga pengar, men nu finns det på grund av asylbarn. Har kommunerna undanhållit pengar från oss i en särskild sparbössa i flera år, eller kommer det en stor skattehöjning? Så fort man ifrågasätter såna saker så möts man av ett motstånd från lärarna och deras ledning. Allt är toppen! De blir nästan lite arga när man frågar om ens barn får den hjälp det behöver nu när elevantalet ökat så mycket.

Jag menar inte att det är asylbarnens fel, de vet ju inget om denna särbehandlig. De behöver givetvis extra hjälp och resurser. Det jag blir arg på är att mina barn också behöver extra resurser. Den extra resurs som fanns är nu borta. ”Ni som föräldrar har ett stort ansvar för ert barns skolgång” har vi hört i flera år. Givetvis. Men varken jag eller min man är pedagoger.

Jag är djupt orolig för att allt detta leder till rasism i stället for tvärtom. Jag är övertygad om de flesta som kommer hit vill bli goda medborgare i det svenska samhället. Men allt mörkläggande av hur det ligger till skadar dem. Varför får de som sexuellt trakasserar flickor/kvinnor i badhus och på festivaler stanna? Varför får de som bråkar på asylboenden vara kvar i landet? Ska vi kvinnor fortsätta vår jämställdhetskamp och samtidigt blunda för hederskultur och en mycket förlegad kvinnosyn? All denna rädsla för att bli kallad rasist och all denna mörkläggning leder (tror jag) till ökad rasism i samhället. Folk blir arga och hat föds. Ingen vågar säga nåt. Sen röstar de på SD i smyg. Är det dit vi vill? Om samhället vågade sätta stopp for sexuella trakasserier, utvisade kriminella och de som bråkar så skulle de som blir kvar få en ärlig chans att bli accepterade i Sverige. Jag vägrar att tro att alla är bråkstakar som våldtar och blir kriminella. Jag vill tro att del allra flesta som kommer hit är vanliga människor som vi kan integrera om vi bara sträcker ut en hand.

En helt vanlig Svensson

Jag är mycket bekymrad över hur samhället göder vardagsrasism i vårt moderna Sverige. Eftersom jag är en vanlig mamma så tänker jag främst på skoloma där ingen ska lämnas utanfor och alla ska behandlas lika. Tyvärr så stämmer det inte alls. Det kommer ett stort antal barn som inte kan språket och flertalet av dem har traumatiska upplevelser med sig. Hur kan man säga att det inte blir stökigt och att alla barn får det de behöver, betyder det att det var alldeles för lugnt förut? Tror inte det. Man undrar om lärarna verkligen orkar. Varfor säger de inte stopp?

Dessutom får de nya barnen särbehandlig. Det är något som mina barn och deras kompisar påtalade först utan att vi vuxna sagt något. Vi föräldrar har hållit en positiv ställning till att det skulle komma nya barn. Vissa saker är lätta att förklara. Min dotter frågade varför de får annan mat. Det är en enkel sak att svara på. Men det är svårare att förklara att de blir särbehandlade av lärarna och inte får samma krav, förmaningar som svenska barn. Jag förväntar mig att lärarna tillrättavisar mina barn vid händelser där de gjort någon skolkamrat ledsen och underrättar oss föräldrar. Jag förväntar mig att det gäller alla föräldrar. Jag står inte ensam med mina iakttagelser och upplevelser. Jag har svårt att tro att ett helt samhälle består av rasister utan att vi faktiskt tyvärr har rätt. Barnen har också märkt att lärarna inte är lika stränga längre mot alla barn. Det finns givetvis svenska barn som också bråkar men de säger lärarna till. Jag tycker att det ska vara lika för alla. Det hjälper ju knappast asylbarnen om de inte blir tillrättavisade och kommer undan med allt. Det som det leder till är att de svenska barnen inte vill leka med dem eller ha dem med i olika aktiviteter.

Olika aktiviteter har blivit gratis så att alla ska kunna vara med, till exempel åka slalom på friluftsdagar. Jättebra! Men det fanns barn förut också som kommer från familjer med lite sämre ekonomi. Då fanns inga pengar, men nu finns det på grund av asylbarn. Har kommunerna undanhållit pengar från oss i en särskild sparbössa i flera år, eller kommer det en stor skattehöjning? Så fort man ifrågasätter såna saker så möts man av ett motstånd från lärarna och deras ledning. Allt är toppen! De blir nästan lite arga när man frågar om ens barn får den hjälp det behöver nu när elevantalet ökat så mycket.

Jag menar inte att det är asylbarnens fel, de vet ju inget om denna särbehandlig. De behöver givetvis extra hjälp och resurser. Det jag blir arg på är att mina barn också behöver extra resurser. Den extra resurs som fanns är nu borta. ”Ni som föräldrar har ett stort ansvar för ert barns skolgång” har vi hört i flera år. Givetvis. Men varken jag eller min man är pedagoger.

Jag är djupt orolig för att allt detta leder till rasism i stället for tvärtom. Jag är övertygad om de flesta som kommer hit vill bli goda medborgare i det svenska samhället. Men allt mörkläggande av hur det ligger till skadar dem. Varför får de som sexuellt trakasserar flickor/kvinnor i badhus och på festivaler stanna? Varför får de som bråkar på asylboenden vara kvar i landet? Ska vi kvinnor fortsätta vår jämställdhetskamp och samtidigt blunda för hederskultur och en mycket förlegad kvinnosyn? All denna rädsla för att bli kallad rasist och all denna mörkläggning leder (tror jag) till ökad rasism i samhället. Folk blir arga och hat föds. Ingen vågar säga nåt. Sen röstar de på SD i smyg. Är det dit vi vill? Om samhället vågade sätta stopp for sexuella trakasserier, utvisade kriminella och de som bråkar så skulle de som blir kvar få en ärlig chans att bli accepterade i Sverige. Jag vägrar att tro att alla är bråkstakar som våldtar och blir kriminella. Jag vill tro att del allra flesta som kommer hit är vanliga människor som vi kan integrera om vi bara sträcker ut en hand.

En helt vanlig Svensson