2016-04-20 06:00

2016-04-20 06:00

Frågor om samvetsfrihet

SAMHÄLLE: Etik och moral

Kyrkans Tidning bevakade hearingen av biskopskandidaterna i det aktuella biskopsvalet i Karlstad stift. Enligt reportern var utgången tämligen given. Det borde bli någon av de tre kandidaterna som fick flest röster i nomineringsvalet. Så brukar det bli. Den fjärdeplacerade kandidaten var utesluten. Denne efterlyste nämligen större ödmjukhet för dem som inte vill viga samkönade par och var emot att införa nya sådana krav på präster.

Att Svenska kyrkan har svårt med samvetsfrihet är ingen nyhet. Alla som har följt dess utveckling har sett att det har blivit allt svårare att följa sitt samvete som ämbetsbärare, om man avviker från det politiskt korrekta.

För något år sedan uppkom en bitvis hätsk debatt i media angående samvetsfrihet. Upphovet var barnmorskan Ellinor Grimmark, som ville slippa medverka till abort. I Sverige, trots lagar om åsikts- och religionsfrihet, var inte detta tänkbart. Saken prövades i tingsrätten, där hon förlorade. Hovrätten beslutade att inte ta upp fallet.

Detta väckte intresse hos Susanne Wigorts Yngvesson, teologie doktor och docent i etik vid Uppsala universitet, som skrev en bok om samvetsfrihet. När det gäller Grimmark tror hon, enligt tidningen Dagens Samhälle, att det handlar om en kollision mellan religiöst grundade värderingar och det sekulariserade svenska samhället. Hon anser också att i stället för att människor som inte vill göra allt ska tvingas byta jobb, kan man kanske förändra organisationen så att olika personer utför olika uppgifter. Det borde gå att vara flexibel, säger hon. Detta var också vad biskopskandidaten ansåg i hearingen.

Enligt Susanne Wigorts Yngvesson har vi med oss våra värderingar till jobbet, och de påverkar hur vi agerar. Och hur skulle det vara om vi inte agerade efter vårt samvete och vår moral? Det skulle bli ett oerhört kyligt samhälle. Att anställda är tydliga med sina värderingar och hur de påverkas av dem skulle synliggöra att vi inte tänker likadant. Vi skulle kanske bli bättre på att föra moraliska diskussioner och bedöma moraliskt svåra situationer. Det skulle vi alla tjäna på. Detta gäller särskilt värderingar som är så starka att de är identitetsbärande.

Borde inte detta vara en väckarklocka både för Svenska kyrkan och samhället utanför?

Birgitta Malmberg

Kyrkans Tidning bevakade hearingen av biskopskandidaterna i det aktuella biskopsvalet i Karlstad stift. Enligt reportern var utgången tämligen given. Det borde bli någon av de tre kandidaterna som fick flest röster i nomineringsvalet. Så brukar det bli. Den fjärdeplacerade kandidaten var utesluten. Denne efterlyste nämligen större ödmjukhet för dem som inte vill viga samkönade par och var emot att införa nya sådana krav på präster.

Att Svenska kyrkan har svårt med samvetsfrihet är ingen nyhet. Alla som har följt dess utveckling har sett att det har blivit allt svårare att följa sitt samvete som ämbetsbärare, om man avviker från det politiskt korrekta.

För något år sedan uppkom en bitvis hätsk debatt i media angående samvetsfrihet. Upphovet var barnmorskan Ellinor Grimmark, som ville slippa medverka till abort. I Sverige, trots lagar om åsikts- och religionsfrihet, var inte detta tänkbart. Saken prövades i tingsrätten, där hon förlorade. Hovrätten beslutade att inte ta upp fallet.

Detta väckte intresse hos Susanne Wigorts Yngvesson, teologie doktor och docent i etik vid Uppsala universitet, som skrev en bok om samvetsfrihet. När det gäller Grimmark tror hon, enligt tidningen Dagens Samhälle, att det handlar om en kollision mellan religiöst grundade värderingar och det sekulariserade svenska samhället. Hon anser också att i stället för att människor som inte vill göra allt ska tvingas byta jobb, kan man kanske förändra organisationen så att olika personer utför olika uppgifter. Det borde gå att vara flexibel, säger hon. Detta var också vad biskopskandidaten ansåg i hearingen.

Enligt Susanne Wigorts Yngvesson har vi med oss våra värderingar till jobbet, och de påverkar hur vi agerar. Och hur skulle det vara om vi inte agerade efter vårt samvete och vår moral? Det skulle bli ett oerhört kyligt samhälle. Att anställda är tydliga med sina värderingar och hur de påverkas av dem skulle synliggöra att vi inte tänker likadant. Vi skulle kanske bli bättre på att föra moraliska diskussioner och bedöma moraliskt svåra situationer. Det skulle vi alla tjäna på. Detta gäller särskilt värderingar som är så starka att de är identitetsbärande.

Borde inte detta vara en väckarklocka både för Svenska kyrkan och samhället utanför?

Birgitta Malmberg