2016-02-24 15:18

2016-03-08 08:08

Likhetsfeminism och särartsfeminism

FEMINISM:

Svar till signaturen Man – men först och främst feminist (NWT 20/2):

Jag talar om likhetsfeminismen, som till skillnad från den i Sverige marginaliserade särartsfeminismen inte tar hänsyn till kvinnors biologiska förutsättningar och behov.

Jag vill inte ha skyldighet att leva som en man, utan möjlighet att leva som en kvinna och tyvärr ser jag inte att den svenska feminismen står upp för oss kvinnor som vill bejaka modersrollen. Under min uppväxt var det vanligt att mammorna var hemma tills yngsta barnet började skolan för att sedan kanske jobba lite deltid. För min egen del har det varit en målsättning att leva på samma sätt. Men vi som vill leva så idag är helt beroende av våra makars samtycke.

I likhetsfeminismens namn försöker man ju förringa moderns betydelse och försvåra för oss att vara hemma under våra barns uppväxt för att ta omsorg om vår egen avkomma. Vi kan se vilka negativa konsekvenser detta får i form av ökad fysisk och psykisk ohälsa hos såväl de barn som de mödrar som utsätts för dagliga separationer från varandra. Jag saknar en konsekvensanalys av detta så kallade jämställdhetssträvande. Undersökningar visar ju tydligt att mödrar som anammat en så kallad jämställd livsstil mår betydligt sämre både fysiskt och psykiskt än vi som framhärdar i att leva i en mer traditionell kvinnoroll där barn och familj sätts före karriär och lönearbete.

Själv ser jag tyvärr likhetsfeminismen och den så kallade svenska jämställdheten som den största kvinnofällan av alla och därför kan jag som kvinna inte kalla mig feminist!

Hemmafru/modersakskvinna

Svar till signaturen Man – men först och främst feminist (NWT 20/2):

Jag talar om likhetsfeminismen, som till skillnad från den i Sverige marginaliserade särartsfeminismen inte tar hänsyn till kvinnors biologiska förutsättningar och behov.

Jag vill inte ha skyldighet att leva som en man, utan möjlighet att leva som en kvinna och tyvärr ser jag inte att den svenska feminismen står upp för oss kvinnor som vill bejaka modersrollen. Under min uppväxt var det vanligt att mammorna var hemma tills yngsta barnet började skolan för att sedan kanske jobba lite deltid. För min egen del har det varit en målsättning att leva på samma sätt. Men vi som vill leva så idag är helt beroende av våra makars samtycke.

I likhetsfeminismens namn försöker man ju förringa moderns betydelse och försvåra för oss att vara hemma under våra barns uppväxt för att ta omsorg om vår egen avkomma. Vi kan se vilka negativa konsekvenser detta får i form av ökad fysisk och psykisk ohälsa hos såväl de barn som de mödrar som utsätts för dagliga separationer från varandra. Jag saknar en konsekvensanalys av detta så kallade jämställdhetssträvande. Undersökningar visar ju tydligt att mödrar som anammat en så kallad jämställd livsstil mår betydligt sämre både fysiskt och psykiskt än vi som framhärdar i att leva i en mer traditionell kvinnoroll där barn och familj sätts före karriär och lönearbete.

Själv ser jag tyvärr likhetsfeminismen och den så kallade svenska jämställdheten som den största kvinnofällan av alla och därför kan jag som kvinna inte kalla mig feminist!

Hemmafru/modersakskvinna