2016-02-11 06:00

2016-02-11 06:00

Om kvinnliga jihadister

POLITIK:

Enligt uppgifter i massmedia har mint ett 50-tal kvinnliga svenska jihadister åkt ned till mellanöstern för att bistå undermänniskorna i mördarbandet IS (islamiska staten). Det anmärkningsvärda och djupt tragiska är att kvinnorna tagit med sina små barn som får bevittna halshuggningar och andra hemska brott mot människor som jihadisterna utpekat som ”otrogna”. Är det inte förbjudet att ansluta sig till terrororganisationer, ja då undrar man varför våra myndigheter inte griper in.

Det är ju känt att våra barnavårdande myndigheter griper in där små barn far illa. Det har hänt att barn placeras hos fosterfamiljer, ibland troligen på goda grunder, men ibland troligen på dåliga, vilket undertecknad i och för sig inte kan yttra sig om.

Men vad händer med de barn som sett och upplevt de mest hemska saker man kan tänka sig och som jihadisterna utför dagligen i Syrien, Irak och andra ställen? Antingen blir de allvarligt traumatiserade, eller så blir de indoktrinerade av sina jihadistiska föräldrar att det är helt i sin ordning vad som sker med de ”otrogna”.

Att barnen blir psykiskt skadade är ett obestridligt faktum och vi får vara beredda på att vården blir ännu mera belastade av sådana skador när de svenska jihadisterna återvänder till vårt land.

I sammanhanget är det lätt att alludera på en händelse på 1970-talet i själva riksdagen, när Kjell-Olof Feldt var finansminister. Det debatterades om löntagarfonder vilket inte behagade Feldt. På en brasklapp skrev han följande: ”Löntagarfonder är en djävla skit, som de lyckats baxa ända hit.”

Det är fullt adekvat att uttrycka sig på samma sätt om jihadismen, som de också lyckats baxa ända hit.

Man undrar förstås hur tankeverksamheten fungerar hos föräldrar som tar med sina barn till den värsta terrororganisation som världen skådat i modern tid. De måste vara så dumma att klockorna stannar som en känd Värmlandspolitiker sade om en viss minister i regeringen.

Göte Andersson

Enligt uppgifter i massmedia har mint ett 50-tal kvinnliga svenska jihadister åkt ned till mellanöstern för att bistå undermänniskorna i mördarbandet IS (islamiska staten). Det anmärkningsvärda och djupt tragiska är att kvinnorna tagit med sina små barn som får bevittna halshuggningar och andra hemska brott mot människor som jihadisterna utpekat som ”otrogna”. Är det inte förbjudet att ansluta sig till terrororganisationer, ja då undrar man varför våra myndigheter inte griper in.

Det är ju känt att våra barnavårdande myndigheter griper in där små barn far illa. Det har hänt att barn placeras hos fosterfamiljer, ibland troligen på goda grunder, men ibland troligen på dåliga, vilket undertecknad i och för sig inte kan yttra sig om.

Men vad händer med de barn som sett och upplevt de mest hemska saker man kan tänka sig och som jihadisterna utför dagligen i Syrien, Irak och andra ställen? Antingen blir de allvarligt traumatiserade, eller så blir de indoktrinerade av sina jihadistiska föräldrar att det är helt i sin ordning vad som sker med de ”otrogna”.

Att barnen blir psykiskt skadade är ett obestridligt faktum och vi får vara beredda på att vården blir ännu mera belastade av sådana skador när de svenska jihadisterna återvänder till vårt land.

I sammanhanget är det lätt att alludera på en händelse på 1970-talet i själva riksdagen, när Kjell-Olof Feldt var finansminister. Det debatterades om löntagarfonder vilket inte behagade Feldt. På en brasklapp skrev han följande: ”Löntagarfonder är en djävla skit, som de lyckats baxa ända hit.”

Det är fullt adekvat att uttrycka sig på samma sätt om jihadismen, som de också lyckats baxa ända hit.

Man undrar förstås hur tankeverksamheten fungerar hos föräldrar som tar med sina barn till den värsta terrororganisation som världen skådat i modern tid. De måste vara så dumma att klockorna stannar som en känd Värmlandspolitiker sade om en viss minister i regeringen.

Göte Andersson