2016-01-22 06:00

2016-01-22 06:00

Cyniskt förhållningssätt av ansvarig politiker

LOKAL-TV:

Må så vara att det råder brist på äldreboende med adekvata vårdformer – det har man medvetet skapat – men att förneka att bristen finns är ren cynism. Var och en kan i sin nära omgivning konstatera motsatsen, till exempel en 95-årig diabetiker lämnas med sin ångest att i sin ensamhet gå i koma i väntan hemtjänst, fraktas till akutvård för omhändertagande och hem igen till samma situation gång på gång. En 90-åring tvingas ta hand om sjuk och handikappad anhörig tills han själv faller samman och måste besöka akutsjukvården – och så vidare.

Motivering: vi har inga platser...

Hur kunde det bli så? Vi har sedan 1700-talet folkbokföring i Sverige och borde ha koll på den demografiska kurvan med åtföljande behovsbild. Och folkhemmet, det trygga, vart tog det vägen? För det var väl ändå inte meningen att det var så här det skulle bli, att man måste gå till domstol för att få leva ett värdigt liv. 40-talister och yngre: gå inte på myten, som generationen före har gjort, så att vi har det som det är i dag!

Vid uppnådd pensionsålder är du omyndigförklarad av paragrafryttare, som kommer och talar om för dig vilka personliga behov du har för ditt dagliga liv. Du som levt ett helt liv, kanske haft och skött hem och familj och varit kapabel till ofta mer än 50-årigt yrkesliv. Du har betalat skatt och gjort rätt för dig, men när du behöver köpa tjänsterna, som du förskotterat för, så är det någon tjänsteman som talar om vad du får köpa och till vilken taxa.

Vilken annan bransch kan uppvisa något liknande?

Politiker av alla valörer – ta er en funderare; alla blir vi gamla eller sjuka någon gång...

Och väljare – tänk till inför nästa val, ifall du hittar någon/några att lägga din röst på!

26:a utan behov

Må så vara att det råder brist på äldreboende med adekvata vårdformer – det har man medvetet skapat – men att förneka att bristen finns är ren cynism. Var och en kan i sin nära omgivning konstatera motsatsen, till exempel en 95-årig diabetiker lämnas med sin ångest att i sin ensamhet gå i koma i väntan hemtjänst, fraktas till akutvård för omhändertagande och hem igen till samma situation gång på gång. En 90-åring tvingas ta hand om sjuk och handikappad anhörig tills han själv faller samman och måste besöka akutsjukvården – och så vidare.

Motivering: vi har inga platser...

Hur kunde det bli så? Vi har sedan 1700-talet folkbokföring i Sverige och borde ha koll på den demografiska kurvan med åtföljande behovsbild. Och folkhemmet, det trygga, vart tog det vägen? För det var väl ändå inte meningen att det var så här det skulle bli, att man måste gå till domstol för att få leva ett värdigt liv. 40-talister och yngre: gå inte på myten, som generationen före har gjort, så att vi har det som det är i dag!

Vid uppnådd pensionsålder är du omyndigförklarad av paragrafryttare, som kommer och talar om för dig vilka personliga behov du har för ditt dagliga liv. Du som levt ett helt liv, kanske haft och skött hem och familj och varit kapabel till ofta mer än 50-årigt yrkesliv. Du har betalat skatt och gjort rätt för dig, men när du behöver köpa tjänsterna, som du förskotterat för, så är det någon tjänsteman som talar om vad du får köpa och till vilken taxa.

Vilken annan bransch kan uppvisa något liknande?

Politiker av alla valörer – ta er en funderare; alla blir vi gamla eller sjuka någon gång...

Och väljare – tänk till inför nästa val, ifall du hittar någon/några att lägga din röst på!

26:a utan behov