2016-01-18 06:00

2016-01-18 06:00

Ledningen under luppen

TORSBY KOMMUN: Minskande invånarantal – växande administration

Härförleden insöp jag att kommunalrådet Ann-Katrin Järåsen fann sig föranlåten att tillrättalägga ett och annat i en av Torleif Styffes intresseväckande krönikor från Nordvärmland i vilken han kommenterade några som han tyckte kommunala extravaganser som vinprovning, frikostig tillgång till bilar för privat bruk samt storstilade lönepåslag. Rörande hanteringen av bilarna så var väl tanken att kommunen medelst bildisposition som bete ville fiska upp dugliga chefer till den, trots kommunens minskande invånarantal, växande administrationen. Detta är ingalunda ovanligt, och inte heller olagligt, i den kommunala världen. Antagligen infann sig då möjligheten att låta redan i gardet befintliga chefer få haka på?

8 000 kronor i månatligt lönepåslag var ju inte fy skam för Järåsen att få kvittera ut. Faktiskt ett par tusenlappar mer än vad statsministern förlänades. Den summan motsvarar ungefär vad en så kallad fattigpensionär totalt har att röra sig med per månad.

Ordet solidaritet, som socialdemokrater flitigt åberopar i argumentationen, visade sig alltså än en gång vara utan innebörd – ett tomt ord.

Litet dåligt tajmat var det förstås att Torsbypolitikerna i samma veva hade föreslagit att brandkåren i Vitsand ska degraderas i syfte att dra in något på de kommunala utgifterna. Inte oväntat protesterade ortsborna mot det försämrade brandskyddet och kommunens prioriteringar.

2015 var det år då bland annat de mer fantasieggande planerna för anrika Torsby herrgård förbyttes i beskedet att någon psykosocial inrättning skulle inhysas i lokalerna. Vad annat?

Det var också året då Torsby kommuns kulturella kvaliteter manifesterades i tvenne anskrämliga björnar framför skyskrapan i centrum.

Måtte 2016 få bli ett lyckosammare kommunalt år! Men då är ett av villkoren att vi slipper ”puckelpister” i tätortens gatunät; vi är antagligen redan svenska mästare i den grenen!

Martin Söderlund

Lärar'n på Väls

Härförleden insöp jag att kommunalrådet Ann-Katrin Järåsen fann sig föranlåten att tillrättalägga ett och annat i en av Torleif Styffes intresseväckande krönikor från Nordvärmland i vilken han kommenterade några som han tyckte kommunala extravaganser som vinprovning, frikostig tillgång till bilar för privat bruk samt storstilade lönepåslag. Rörande hanteringen av bilarna så var väl tanken att kommunen medelst bildisposition som bete ville fiska upp dugliga chefer till den, trots kommunens minskande invånarantal, växande administrationen. Detta är ingalunda ovanligt, och inte heller olagligt, i den kommunala världen. Antagligen infann sig då möjligheten att låta redan i gardet befintliga chefer få haka på?

8 000 kronor i månatligt lönepåslag var ju inte fy skam för Järåsen att få kvittera ut. Faktiskt ett par tusenlappar mer än vad statsministern förlänades. Den summan motsvarar ungefär vad en så kallad fattigpensionär totalt har att röra sig med per månad.

Ordet solidaritet, som socialdemokrater flitigt åberopar i argumentationen, visade sig alltså än en gång vara utan innebörd – ett tomt ord.

Litet dåligt tajmat var det förstås att Torsbypolitikerna i samma veva hade föreslagit att brandkåren i Vitsand ska degraderas i syfte att dra in något på de kommunala utgifterna. Inte oväntat protesterade ortsborna mot det försämrade brandskyddet och kommunens prioriteringar.

2015 var det år då bland annat de mer fantasieggande planerna för anrika Torsby herrgård förbyttes i beskedet att någon psykosocial inrättning skulle inhysas i lokalerna. Vad annat?

Det var också året då Torsby kommuns kulturella kvaliteter manifesterades i tvenne anskrämliga björnar framför skyskrapan i centrum.

Måtte 2016 få bli ett lyckosammare kommunalt år! Men då är ett av villkoren att vi slipper ”puckelpister” i tätortens gatunät; vi är antagligen redan svenska mästare i den grenen!

Martin Söderlund

Lärar'n på Väls

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.