2016-01-15 06:00

2016-01-15 06:00

Positiv särbehandling

TIGGERI: En företeelse som hanteras felaktigt

Sedan några år tillbaka finns det tiggare från Östeuropa, främst romer, i princip överallt i Sverige. Själv har jag känt mig neutral i denna fråga, men tycker nu att sättet som vi i Sverige hanterar denna företeelse på är helt fel: de får en positiv särbehandling kontra oss svenskar.

Att få bo på en campingplats – centralt i en stad och till minimal kostnad – torde få svenskar få tillgång till. Och ombads att städa upp efter sig var detta inte något som de kunde tänka sig att göra som tack för hjälpen. Likaså får de köra omkring i oförsäkrade, trafikfarliga bilar. Och många betalar inte för sina tågbiljetter när de åker mellan värmländska städer; konduktörerna verkar inte orka ta bråket med dem. Vidare respekteras inte tremånadersgränsen för uppehälle i Sverige.

Rumänien har ungefär lika stor arbetslöshet som Sverige, men fler enkla arbeten. Svenska staten och hjälporganisationer uppmanar oss att inte ge pengar till tiggarna; de behövs där hemma och behöver börja ta ansvar för sin egen och sina barns utbildning.

Det finns thailändare som söker sig hit från andra sidan jordklotet för att arbeta ihop pengar genom att plocka bär. Det fanns massor av bär att plocka i de värmländska skogarna i höstas, men att tigga verkar vara bättre.

Vi hjälper dessa människor att bli kvar i sitt tiggeri, och allt fler söker sig hit... Vill vi verkligen det och är det ens bra för dem själva i långa loppet?

Betraktaren

Sedan några år tillbaka finns det tiggare från Östeuropa, främst romer, i princip överallt i Sverige. Själv har jag känt mig neutral i denna fråga, men tycker nu att sättet som vi i Sverige hanterar denna företeelse på är helt fel: de får en positiv särbehandling kontra oss svenskar.

Att få bo på en campingplats – centralt i en stad och till minimal kostnad – torde få svenskar få tillgång till. Och ombads att städa upp efter sig var detta inte något som de kunde tänka sig att göra som tack för hjälpen. Likaså får de köra omkring i oförsäkrade, trafikfarliga bilar. Och många betalar inte för sina tågbiljetter när de åker mellan värmländska städer; konduktörerna verkar inte orka ta bråket med dem. Vidare respekteras inte tremånadersgränsen för uppehälle i Sverige.

Rumänien har ungefär lika stor arbetslöshet som Sverige, men fler enkla arbeten. Svenska staten och hjälporganisationer uppmanar oss att inte ge pengar till tiggarna; de behövs där hemma och behöver börja ta ansvar för sin egen och sina barns utbildning.

Det finns thailändare som söker sig hit från andra sidan jordklotet för att arbeta ihop pengar genom att plocka bär. Det fanns massor av bär att plocka i de värmländska skogarna i höstas, men att tigga verkar vara bättre.

Vi hjälper dessa människor att bli kvar i sitt tiggeri, och allt fler söker sig hit... Vill vi verkligen det och är det ens bra för dem själva i långa loppet?

Betraktaren