2015-12-12 06:00

2015-12-12 06:00

Tankar efter bokmässan

VÄRMLAND: En stilla lässtund är hälsosamt

Som i ett poesins fönster simmade två svanar ute på Klarälven på bokmässans sista dag i Karlstad. Därinne på CCC spindlade vi ordbrukare med våra kärlekar böckerna. Lässugna pulserade förbi bokstånden, några stannade och utbytte tankar med oss författare, köpte någon bok som väckte intresse. Men utanför, där ”allting flyter”, skyndade sig människor förbi.

Jag gjorde en rundgång bland skrivarkollegerna för att höra deras åsikter om årets mässa. Det fanns ros till arrangörerna. Dessa har gjort en stor kulturgärning tillsammans med oss – det var den övergripande ”generalklausulen”. För vi har ju möjlighet att visa upp oss och böckerna, även om ingen är någon höjdare som Ferlin, Fröding eller Selma. Vi kan sällan bli kändisikoner, men det fattas något i marknadsföringen av våra alster. Något mer måste göras för att få bättre fart på våra böcker, men det är ett problem, medgavs det.

Pressen kunde exempelvis ha större intresse under författaråret, sade någon. Det var trångt på museet och en intimare atmosfär, men vi sålde bättre där. Här är det visserligen rymligare men inte lika trivsamt, fyllde en annan i. Man undrade över de tomma borden. Mässdagarna bör vara lördag–söndag när folk är lediga. Nu tycks bara pensionärer vara här, sade en av dem, men tillade att medio november borde vara målet nästa år. Åter till museet, de behöver ju pengar, undrar jag.

När mobilberusningen, nyhetsmedia och debatter flödar över. Då behöver vi en god bok som en kulturtranscendens. En stilla stund med boken är ett hälsosamt alternativ, som vi firar med Värmlandsförfattarnas mässa.

Alf E Sjöberg

Som i ett poesins fönster simmade två svanar ute på Klarälven på bokmässans sista dag i Karlstad. Därinne på CCC spindlade vi ordbrukare med våra kärlekar böckerna. Lässugna pulserade förbi bokstånden, några stannade och utbytte tankar med oss författare, köpte någon bok som väckte intresse. Men utanför, där ”allting flyter”, skyndade sig människor förbi.

Jag gjorde en rundgång bland skrivarkollegerna för att höra deras åsikter om årets mässa. Det fanns ros till arrangörerna. Dessa har gjort en stor kulturgärning tillsammans med oss – det var den övergripande ”generalklausulen”. För vi har ju möjlighet att visa upp oss och böckerna, även om ingen är någon höjdare som Ferlin, Fröding eller Selma. Vi kan sällan bli kändisikoner, men det fattas något i marknadsföringen av våra alster. Något mer måste göras för att få bättre fart på våra böcker, men det är ett problem, medgavs det.

Pressen kunde exempelvis ha större intresse under författaråret, sade någon. Det var trångt på museet och en intimare atmosfär, men vi sålde bättre där. Här är det visserligen rymligare men inte lika trivsamt, fyllde en annan i. Man undrade över de tomma borden. Mässdagarna bör vara lördag–söndag när folk är lediga. Nu tycks bara pensionärer vara här, sade en av dem, men tillade att medio november borde vara målet nästa år. Åter till museet, de behöver ju pengar, undrar jag.

När mobilberusningen, nyhetsmedia och debatter flödar över. Då behöver vi en god bok som en kulturtranscendens. En stilla stund med boken är ett hälsosamt alternativ, som vi firar med Värmlandsförfattarnas mässa.

Alf E Sjöberg

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.