2015-11-27 14:22

2015-11-27 14:22

Jag vill tacka för alla dessa böcker

KARLSTAD SOCIONOM, ARTIST OCH FÖRELÄSARE. FOLKBILDARE PÅ ABF VÄRMLAND LÄSAMBASSADÖR I VÄRMLAND 2015: Invandring

Läsning

År 2002 skedde den största förändringen i mitt liv. En förändring som så många andra också har gått igenom. Inte bara för att jag fick återförenades med min bästa vän som också var min pappa som jag inte hade sett på två år. Inte bara för att jag fick lämna alla mina släktingar och vinka adjö från en liten båt på väg från Syrien. Utan för att jag kom till ett nytt land, till ett nytt klimat, en ny miljö och en ny plats. En helt ny värld. En värld full av överraskningar som jag skulle hamna i.

När jag tog mina första steg på egen hand på gatorna i Karlstad var det första jag märkte att det var nödvändigt att göra sig förstådd. Människor omkring mig hade funderingar och frågor som de ville ha svar på. Det var mitt ansvar att förklara. Jag skulle förklara var jag kom ifrån, hur det kom sig att jag kom till Sverige och vad jag hade för mål och drömmar inför min framtid. Alla undrade; mina lärare, klasskamrater, grannar och myndighetspersoner. Det var då jag bestämde mig. Jag bestämde mig för att jag inte ska behöva besvara varje individs varje fråga. Jag ska nå dem alla på en gång istället.

Men, jag hade ett litet problem och det var språket. Eller egentligen var det inget problem, nej det var en utmaning. En utmaning som jag antog med öppna armar Hur då undrar ni.

Jag började läsa. Jag läste så mycket jag kunde. Jag läste bok efter bok, romaner, biografier, sagoböcker och faktaböcker. Jag tror att jag inte bara förvånade mina kamrater i förberedelseklassen, som jag gick i, utan även min lärare Kerstin. Kerstin är i dag och varje dag sedan dess en viktig person i mitt liv. Jag tror att hon kände av allvaret som jag såg i utmaningen, utmaningen som skulle vara mitt verktyg i att göra mig förstådd.

Men den var inte bara läsningen. När jag läste kunde jag fly från mina andra svåra utmaningar och känslor som kunde väckas på grund av min flykt. Jag kunde flyga tillsammans med Nils när jag läste Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige men jag fick också inspiration av alla svenska författare och poeter som skrev så bra.

I samma veva började jag lyssna på musik, hiphop-musik. Min vän Goran gav mig en CD-skiva med 2pac och visade mig låtar med svenska artister. Jag blev helt såld. Det var ju det här jag ville göra, jag skulle skriva poesi och låttexter och jag skulle börja rappa. Men då måste jag lära mig fler ord och lära mig att förklara så att alla förstår.

I dag tolv år senare får jag alltid ett leende på läpparna när jag tänker på den tiden. Tiden som lade min grund här i mitt nya land och formade mig till den jag nu är. Han där, som barnen på min gård i dag ser upp till och som emellanåt får skriva lite autografer och ta kort med människor som lyssnar på min musik. Tiden som lade grund för en socionom som i dag kan verka för att hjälpa människor på olika sätt och förmedla men också hjälpa andra att förmedla sina berättelser. Men också tiden som kanske fick mig att finna det kanske viktigaste verktyget jag haft i tolv år, läsningen.

År 2002 skedde den största förändringen i mitt liv. En förändring som så många andra också har gått igenom. Inte bara för att jag fick återförenades med min bästa vän som också var min pappa som jag inte hade sett på två år. Inte bara för att jag fick lämna alla mina släktingar och vinka adjö från en liten båt på väg från Syrien. Utan för att jag kom till ett nytt land, till ett nytt klimat, en ny miljö och en ny plats. En helt ny värld. En värld full av överraskningar som jag skulle hamna i.

När jag tog mina första steg på egen hand på gatorna i Karlstad var det första jag märkte att det var nödvändigt att göra sig förstådd. Människor omkring mig hade funderingar och frågor som de ville ha svar på. Det var mitt ansvar att förklara. Jag skulle förklara var jag kom ifrån, hur det kom sig att jag kom till Sverige och vad jag hade för mål och drömmar inför min framtid. Alla undrade; mina lärare, klasskamrater, grannar och myndighetspersoner. Det var då jag bestämde mig. Jag bestämde mig för att jag inte ska behöva besvara varje individs varje fråga. Jag ska nå dem alla på en gång istället.

Men, jag hade ett litet problem och det var språket. Eller egentligen var det inget problem, nej det var en utmaning. En utmaning som jag antog med öppna armar Hur då undrar ni.

Jag började läsa. Jag läste så mycket jag kunde. Jag läste bok efter bok, romaner, biografier, sagoböcker och faktaböcker. Jag tror att jag inte bara förvånade mina kamrater i förberedelseklassen, som jag gick i, utan även min lärare Kerstin. Kerstin är i dag och varje dag sedan dess en viktig person i mitt liv. Jag tror att hon kände av allvaret som jag såg i utmaningen, utmaningen som skulle vara mitt verktyg i att göra mig förstådd.

Men den var inte bara läsningen. När jag läste kunde jag fly från mina andra svåra utmaningar och känslor som kunde väckas på grund av min flykt. Jag kunde flyga tillsammans med Nils när jag läste Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige men jag fick också inspiration av alla svenska författare och poeter som skrev så bra.

I samma veva började jag lyssna på musik, hiphop-musik. Min vän Goran gav mig en CD-skiva med 2pac och visade mig låtar med svenska artister. Jag blev helt såld. Det var ju det här jag ville göra, jag skulle skriva poesi och låttexter och jag skulle börja rappa. Men då måste jag lära mig fler ord och lära mig att förklara så att alla förstår.

I dag tolv år senare får jag alltid ett leende på läpparna när jag tänker på den tiden. Tiden som lade min grund här i mitt nya land och formade mig till den jag nu är. Han där, som barnen på min gård i dag ser upp till och som emellanåt får skriva lite autografer och ta kort med människor som lyssnar på min musik. Tiden som lade grund för en socionom som i dag kan verka för att hjälpa människor på olika sätt och förmedla men också hjälpa andra att förmedla sina berättelser. Men också tiden som kanske fick mig att finna det kanske viktigaste verktyget jag haft i tolv år, läsningen.

  • Dekan Izat

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.