2015-11-05 06:00

2015-11-05 06:00

Alla politiska partier har skuld

VARGFRÅGAN: Ett misslyckande

Svar till insändaren ”Vi är enda alternativet” av fyra riksdagsledamöter för Alliansen (nwt.se 26/6):

Vilket politiskt block bär huvudansvaret för den politiska situationen i Sverige 2015? Är det Alliansen, som regerade landet i hela åtta år varav fyra med egen majoritet? Eller de Rödgröna, som i skrivande stund har regerat lite över ett år?

Det är en kuggfråga eftersom båda naturligtvis har ansvar för dagens allmänna politiska och samhälleliga situation, inklusive vargsituationen. Det verkar dock inte Alliansen själv hålla med om. På typiskt manér försöker de skylla ifrån sig sitt eget misslyckande på sina motståndare i en provocerande insändare med den lögnaktiga rubriken ”Vi är enda alternativet”. Fyra Allianspolitiker försöker påskina att allt mer eller mindre var frid och fröjd i vargfrågan fram tills alldeles nyligen och att problemen med vargangrepp på boskapsdjur och annat började först när Alliansen förlorade makten. I själva verket går ju problemen mycket längre tillbaka än så. Så sent som i år fick ju Alliansen dessutom sin vilja igenom när den största vargjakten i modern svensk historia kunde genomföras, efter det att den sedermera mutmisstänkte Eskil Erlandsson (C) hade trixat med rättsprocessen. Då bör man ställa sig följande fråga: har denna och alla andra tidigare jakter löst problemet? Svaret är ett rungande nej, och då blir följdfrågan: varför skulle nästa jakt göra det?

Einsteins definition av galenskap gör sig påmind när man analyserar Sveriges vargpolitik. Det är slående hur allianspolitikerna i sin fantasivärld fullständigt kringgår fysikaliska lagar om orsak och verkan i sitt försök att manipulera låginformationsväljare som inte har tid att sätta sig in i frågor i detalj. Vi undersåtar ska naturligtvis helst också bara acceptera diverse ”gedigna utredningar” som den rika politiska eliten tar fram med skattebetalarnas pengar och sedan slänger i ansiktet på oss. Även när dessa utredningar inte klarar av att ställas mot vanligt bondförnuft. Utredningar som kan hota etablissemangets maktställning och intressen ska dock skattepengar inte användas till, verkar Alliansen mena.

Det finns alternativ till dagens rovdjurspolitik som kan eliminera eller minska kontakten mellan varg och både människor och boskapsdjur, något såväl Alliansen som de Rödgröna har misslyckats kapitalt med. Till exempel fler och bättre skyddsstängsel, nationalparker eller upprättandet av en korridor österut.

Att Sveriges vargpolitik i åratal ändå gått ut på jakt har mycket att göra med de styrande partiernas korrupta relationer med jaktlobbyn, något som faktiskt till och med erkänts inifrån Alliansens egna led. Den rakryggade Niklas Wykman sade för några år sedan att den dåvarande regeringen hade ”fallit offer för jägarlobbyns falska argument”. Formuleringar som ”När nuvarande system till slut börjar fungera” gör att man tar man sig för pannan och undrar vilken planet Alliansens politiker befinner sig på. ”Låt oss fortsätta tillämpa den politik som nu råder och som har skapat lite ordning och reda”, avslutar de sin insändare. Det säger väl egentligen allt om hur verklighetsfrånvända alternativt likgiltiga de är i vargfrågan. Menar de på allvar att de vill fortsätta tillämpa den landsbygdsfientliga politik som under åtta år har lett till alla dessa vargattacker runtom i landet, varom det nu strömmar in rapporter?

Det finns mycket man kan kritisera de Rödgröna för. Men Alliansen bör se sig själva i spegeln först. Listan på områden som försämrades under deras åtta år vid makten kan nämligen göras lång: arbetslösheten, utanförskapet, segregationen, brottsligheten, bostadsbristen, infrastrukturen, skolresultaten, försvaret, BNP per capita, produktiviteten och annat. Till detta kan utan tvekan den katastrofala vargpolitiken fogas. Ty det är även Alliansens vargpolitik som har tagit oss till dagens situation, inte bara de Rödgrönas.

Christoffer Rosel

Svar till insändaren ”Vi är enda alternativet” av fyra riksdagsledamöter för Alliansen (nwt.se 26/6):

Vilket politiskt block bär huvudansvaret för den politiska situationen i Sverige 2015? Är det Alliansen, som regerade landet i hela åtta år varav fyra med egen majoritet? Eller de Rödgröna, som i skrivande stund har regerat lite över ett år?

Det är en kuggfråga eftersom båda naturligtvis har ansvar för dagens allmänna politiska och samhälleliga situation, inklusive vargsituationen. Det verkar dock inte Alliansen själv hålla med om. På typiskt manér försöker de skylla ifrån sig sitt eget misslyckande på sina motståndare i en provocerande insändare med den lögnaktiga rubriken ”Vi är enda alternativet”. Fyra Allianspolitiker försöker påskina att allt mer eller mindre var frid och fröjd i vargfrågan fram tills alldeles nyligen och att problemen med vargangrepp på boskapsdjur och annat började först när Alliansen förlorade makten. I själva verket går ju problemen mycket längre tillbaka än så. Så sent som i år fick ju Alliansen dessutom sin vilja igenom när den största vargjakten i modern svensk historia kunde genomföras, efter det att den sedermera mutmisstänkte Eskil Erlandsson (C) hade trixat med rättsprocessen. Då bör man ställa sig följande fråga: har denna och alla andra tidigare jakter löst problemet? Svaret är ett rungande nej, och då blir följdfrågan: varför skulle nästa jakt göra det?

Einsteins definition av galenskap gör sig påmind när man analyserar Sveriges vargpolitik. Det är slående hur allianspolitikerna i sin fantasivärld fullständigt kringgår fysikaliska lagar om orsak och verkan i sitt försök att manipulera låginformationsväljare som inte har tid att sätta sig in i frågor i detalj. Vi undersåtar ska naturligtvis helst också bara acceptera diverse ”gedigna utredningar” som den rika politiska eliten tar fram med skattebetalarnas pengar och sedan slänger i ansiktet på oss. Även när dessa utredningar inte klarar av att ställas mot vanligt bondförnuft. Utredningar som kan hota etablissemangets maktställning och intressen ska dock skattepengar inte användas till, verkar Alliansen mena.

Det finns alternativ till dagens rovdjurspolitik som kan eliminera eller minska kontakten mellan varg och både människor och boskapsdjur, något såväl Alliansen som de Rödgröna har misslyckats kapitalt med. Till exempel fler och bättre skyddsstängsel, nationalparker eller upprättandet av en korridor österut.

Att Sveriges vargpolitik i åratal ändå gått ut på jakt har mycket att göra med de styrande partiernas korrupta relationer med jaktlobbyn, något som faktiskt till och med erkänts inifrån Alliansens egna led. Den rakryggade Niklas Wykman sade för några år sedan att den dåvarande regeringen hade ”fallit offer för jägarlobbyns falska argument”. Formuleringar som ”När nuvarande system till slut börjar fungera” gör att man tar man sig för pannan och undrar vilken planet Alliansens politiker befinner sig på. ”Låt oss fortsätta tillämpa den politik som nu råder och som har skapat lite ordning och reda”, avslutar de sin insändare. Det säger väl egentligen allt om hur verklighetsfrånvända alternativt likgiltiga de är i vargfrågan. Menar de på allvar att de vill fortsätta tillämpa den landsbygdsfientliga politik som under åtta år har lett till alla dessa vargattacker runtom i landet, varom det nu strömmar in rapporter?

Det finns mycket man kan kritisera de Rödgröna för. Men Alliansen bör se sig själva i spegeln först. Listan på områden som försämrades under deras åtta år vid makten kan nämligen göras lång: arbetslösheten, utanförskapet, segregationen, brottsligheten, bostadsbristen, infrastrukturen, skolresultaten, försvaret, BNP per capita, produktiviteten och annat. Till detta kan utan tvekan den katastrofala vargpolitiken fogas. Ty det är även Alliansens vargpolitik som har tagit oss till dagens situation, inte bara de Rödgrönas.

Christoffer Rosel

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.